 |
| André Malraux |
"Bokens sista ord har jag stött på tidigare, men visste inte att det var André Malraux som yttrat dem. Jag finner själva tankegången motbjudande och vägrar tro på den. Så här lyder orden: "En man som är både aktiv och pessimist är antingen fascist - eller också kommer han att bli det snart." Själv aktiv pessimist - eller som vi brukar säga här, kämpande pessimist - värjer jag mig mot påståendet. Helt enkelt därför att det är oriktigt. Men på något besynnerligt vis passar det in i Arnstads världsbild och historiesyn."En av mina läsare, som råkar vara översättare från just franska har sänt mig en korrigering som ytterligare underminerar Arnstads trovärdighet. Jag kan inte se annat än att han antingen slarvar eller medvetet förvränger Malraux.
Så här skriver min läsare:
"'En man som är både aktiv och pessimist är antingen fascist - eller också kommer han att bli det snart.' Detta citat är helt felaktigt, Malraux har aldrig yttrat något sådant. Följande står i hans roman L’Espoir från 1937 (på svenska Förtvivla ej!): 'Tout homme sera fasciste, sauf s'il a une fidélité derrière lui.' Det är något helt annat!!!"Vidare:
"Malraux säger att en till sin läggning aktiv man (en som inte nöjer sig med att tänka utan vill ingripa och forma sin tid) och som samtidigt är pessimist när det gäller mänsklighetens framtid, blir fascist, med mindre han har en stark bindning, en trohet, en förankring bakåt. Det är det han säger, och det är i sanning något helt annat än det som HELT FELAKTIGT (eller förfalskat) citeras på svenska."Jag utgår ifrån att fler av mina läsare har tankar och synpunkter, eller tidigare sett den citerade meningen. Alla bidrag är välkomna. Det här fick mig nämligen att tänka ännu en runda kring boken jag läst med ytterst motstridiga känslor. Det finns ett slags luckor i den, en fluffighet som ibland ter sig mer spekulativ än saklig. Men den är svår att sätta fingret på.
Jag har inte läst boken, men det du skriver i ditt förra inlägg att det skulle vara fascistiskt att dika ut träskmarkerna så att Italien (jag tror till och med det var Sardinien) blev kvitt malarian tyder på rena galenskapen. Mussolini gjorde en del bra saker också. Det kan man inte ta i från honom. Bland annat byggde han Cinecittà. Att det var för att han såg att det fanns ett propagandavärde i filmen förtar ju inte de framgångar som italiensk film har haft under 1900-talet. Min man (italienare) kan säga mycket om det där. Han är definitivt inte fascist, men säger att Mussolini gjorde en hel del bra saker för Italien också.
SvaraRaderaMan kan läsa Göran Häggs bok om Mussolini istället för det här tjaffset!!!
SvaraRaderaKaj S
SvaraRaderaEfter att ha följt turerna runt boken "Spelaren Christian Günther", och läst de kritiska inläggen mot boken är jag mycket skeptisk till Henrik Arnstad, och när jag sedan läser redogörelserna för författarens nya bok grips jag av obestämda obehagskänslor. I Olle Svennings recension däremot faller alla bitarna på plats. I boken om den älskade fascismen tycks avgörande bitar ha utelämnats varigenom bilden blir snedvriden.
När det gäller det stympade citatet är det inte alls fråga om någon luftig abstrakt utläggning utläggning om fascismen och den fascistiska människan.
Citatet finns på s. 133 i den svenska versionen. Den som yttrar det är Manuel som strider på den republikanska sidan i inbördeskriget. Under en promenad på tu man hand mellan frontlinjerna med Alba, en överlöpare från den nationalistiska sidan, betonar Manuel hur viktigt det är för en ledare i den republikanska armén att vinna soldaternas förtroende, något han menar inte är nödvändigt för nationalisternas officerare. Samtidigt försöker han vinna Albas förtroende, med tvivelaktig framgång.
För Malraux var engagemanget i kampen i spanska inbördeskriget framför allt en erfarenhet av broderskap, och han tillägnar boken "mina kamrater i slaget vid Teruel"
I det stympade citatet tycks tonvikten ligga på att problemet är om man är pessimist, och biten om den avgörande betydelsen av förankring och lojaliteter har opererats bort.
Intrycket av slarv och hafsighet i arbetssättet förstärks.
Thomas, du får ursäkta mitt tidigare utbrott. Jag tycker verkligen den s.k. antirobotspärren är väldigt oklar och suddig!
Så här står det mer eller mindre ordagrant i boken: "Den man som är aktiv och samtidigt pessimist, antingen är han fascist, eller blir det förr eller senare, utom när han har troheten/solidaritet/lojalitet som stöd.
SvaraRadera(eller enligt Ekelöf "...en trohetsplikt att falla tillbaka på".)