måndag 1 april 2013

Återgång till nollpunkten

Sorrento 2013. Foto: Lennart R.

Jag fick några fina bilder från Sorrento av Lennart R, en av mina skånska läsare. När jag tittade på den här talade den genast till mig. Mitt i livets prövningar hade jag velat återgå till en sådan nollpunkt: caféliv, tidningsläsande på en plats långt bort från den svenska, förljugna offentligheten, vatten och espresso, senare på dagen också med en stor grappa. Påskhelgen har varit intensiv för mig, trots att jag varit ensam hemma sedan långfredagen. Mycket förberedelser inför barnens och barnbarnens besök. Igår var de här. Lite manfall på grund av envisa förkylningar och andra otrevligheter. Men sju av de nio barnbarnen var här. Den tionde, Alfons, är fysiskt numera frånvarande, men finns ända alltid med oss, också igår då vi talade om honom. Intimt vid matbordet, vuxna och barn tillsammans, med allt en påsklunch ska innehålla. Efter lunchen påskägg till barnen och tårta till de vuxna. Fina samtal med de största av barnen, lekar och pussel med de mindre. Mycket prat om den förestående USA-resan för Hugo och hans bror Hannes och syster Ebba. De två äldsta satt och drömde vid sina nya väskor och det var så uppenbart att de längtar efter resan. Hugo hade redan fått sin väska, som han aldrig släpper ur sikte.

Efteråt, på kvällen, ensam med alla tankarna. En konsert med Paul Simon, som jag tämligen neutral betraktade under en halv timme. När han började sjunga Hearts and Bones kom tårarna, jag grät som ett barn och mindes allt som hänt i mitt liv med den sången i bakgrunden. Musiken går raka vägen till känslolivet. De intellektuella aspekterna saknar all betydelse. När orden formas till en gripande melodi följer jag med, särskilt om det är en sång ur det förflutnas skatter. Och så förundras jag över att Paul Simon fortfarande vid så hög ålder har kvar sin vackra, ljusa röst.

Min egen röst har i väsentliga avseenden tystnat efter denna helg. Jag måste begrunda allt som hänt den senaste månaden. Jag måste återgå till nollpunkten. Det gör jag nu.

PS: Hittade en publikinspelning med just Hearts and Bones (blir du nyfiken på konserten så sänds den ikväll igen, 23.20 i SVT2):



Några avsnitt ur texten:

One and one-half wandering Jews
Free to wander wherever they choose
Are travelling together
In the Sangre de Cristo
The Blood of Christ Mountains
Of New Mexico
On the last leg of the journey
They started a long time ago
The arc of a love affair
Rainbows in the high desert air
Mountain passes slipping into stones
Hearts and bones
...

Thinking back to the season before
Looking back through the cracks in the door
Two people were married
The act was outrageous
The bride was contagious
She burned like a bride
These events may have had some effect
On the man with the girl by his side
The arc of a love affair
His hands rolling down her hair
Love like lightning shaking till it moans
Hearts and bones

4 kommentarer:

  1. Hearts and Bones är mitt favoritalbum av Paul Simon.

    SvaraRadera
  2. Fin text, underbar sâng med mängder av minnen ocksâ frân mig. âh, lammbräket. Allt gott i post-Pâskdagarna.

    SvaraRadera
  3. Kenneth och Fransyskan - det verkar vanligt att man håller just den plattan högt. Och som ni förstår gör ju också jag det.

    SvaraRadera
  4. Underbart skrivet som alltid, Thomas. Din blogg är ett ljus i mörkret.
    Per

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.