måndag 4 mars 2013

Nyöversatt från Tyskland och Slovenien

Bland de böcker jag åtagit mig att skriva om för BTJ vill jag peka på några nya titlar. Goran Vojnovic har skrivit Blattejävlar, en osannolik, grym och hård beskrivning av livet för några unga människor i dagens Ljubljana. Boken fick mig förstås att tänka på Bodil i Zagreb eftersom hon skrivit och skriver rätt så mycket just från Sloveniens huvudstad (dit hon far då och då).

Huvudpersonen Marko Dordic slåss förtvivlat mot både tingens och tidens ordning. Det är som om Slovenien först med denna roman blir scenen för de krig som på 1990-talet ödelade så många andra fornjugoslaviska städer och länder. Detta krig utkämpas mellan nationaliteterna och titeln Blattejävlar syftar på de icke-slovenska medborgarna i Slovenien, d.v.s. folken från det övriga gamla Jugoslavien. Här tvivlar man inte en sekund på betydelsen av klass och etnicitet  Språket är rått och brutalt. Man undrar hur det ens är möjligt att fräsa ur sig så många svordomar och könsord på drygt 200 sidor. För att inte tala om dryckerna och drogerna de hinner sätta i sig.

Det tyska jag läser är Astrid Rosenfelds Adams arv. Det är en tjock roman som jag hunnit knappt halvvägs in i. Den består av två avskilda delar. Först kommer 125 sidor med och om Edvard/Eddyponken som vi möter när han är blott nio år och lever med sin mamma, mormor och morfar i Berlin. En historia som vimlar av infall, äventyr och utmaningar tar sin början. Den avrundas med att pojken, nu en man, får tag i ett oöppnat paket. Där ligger Adams bok! Adam som kan berätta om allt som hänt familjen under det tidiga nittonhundratalet och inte minst under den nazistiska eran. I den berättelsen har jag just stigit in och har 250 sidor kvar. Det är en fantastisk roman. Nästan omöjlig att lägga ifrån sig.

Nå, bara två tips i all hast. Detta är förstås inga recensioner, men jag kan ändå berätta att Blattejävlar är översatt av Sophie Sköld, och Adams arv av Jörn Lindskog.


2 kommentarer:

  1. I Slovenien finns det en kategori människor som kallas "izbrisani" (de utsuddade). Dessa fick, trots att de bott där länge, inga slovenska medborgarskap när Slovenien blev självständigt efter Jugoslaviens sönderfall. De flesta izbrisani har sina rötter i andra delar av ex-Jugoslavien.

    SvaraRadera
  2. Tack Bodil - viktig upplysning.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.