Moskéinbjudan till Lars Vilks nu tillbakadragen

Lars Vilks i Köpenhamn. Foto: Snaphanen

Ingen missade förstås Malmömoskéns inbjudan till Lars Vilks. Men har människor också sett att inbjudan är tillbakadragen? Varför skedde detta undrar förstås vän av ordning. Låt oss en stund begrunda fakta och se hur spelet ser ut.

I hela den muslimska världen är de dubbla budskapen standard. Det är inte bara imamer och moskédirektörer som använder den taktiken. Också militära och politiska ledare inom islam använder den. I princip går den ut på att vända det leende och inbjudande (!) ansiktet mot fienden och hans offentlighet. Då blir budskapet entydigt: vi har här att göra med en mild, fredlig och generös tradition. Samtidigt tvingar den till militans, aggressivitet och oförsonlighet när den vänder sig till hemmapubliken.

Arafat var i politikens värld en mästare på detta. Han kunde stå i amerikansk tv och tala om ”the peace of the brave” och samma vecka från ett podium i Ramallah förkunna att det totala kriget var enda vägen fram. Nu är förvisso våra lokala moskéföreträdare inte taktiskt skolade i det avseendet. De blottar också sin ytlighet i kontakten med omvärlden. Det finns ickemuslimska rapportörer som förmår avkoda budskapet. Det budskap som erbjöds senast var kopplat till kravet på en ursäkt.

På samma sätt vände sig de iranska mullorna – i samförstånd med de brittiska imamerna – till Salman Rushdie med ett erbjudande om förlåtelse. Om han tog första steget, bad om ursäkt och visade på sin personliga återkomst till islam. Han gjorde som de sa. Men de blev förstås inte nöjda. I den nya självbiografiska boken Joseph Anton berättar Rushdie att det är den enda sak han djupt ångrar under alla åren han levt under fatwans ok. Man skulle kunna sammanfatta det med en liknelse: om du erbjuds en god kaka från imamen ska du inte äta den, för det som ser ut som russin är i själva verket giftampuller som påverkar inte bara tänkandet utan slutligen också andningen. Det är syrefattigt i den världen och det lilla syre som finns vill de inte dela med oss otrogna hundar.

Uppdatering: eftersom den här bloggposten utsätts för små attacker vill jag förtydliga, och det är också det som Vilks själv gör, genom att länka till vad Skånskan skrev:

"Men när SkD frågar Bejzat Becirov så är inte tanken att skicka någon formell inbjudan till Vilks."

Den inbjudan man via TV4 lät sända Vilks är således också formellt tillbakadragen.