Rudbecks islamofober

Ivön. Foto. Astrid Nydahl

Jag "ligger ovanpå" som min mor brukade säga. Det betyder att man ligger på sängen men att det är en säng som ännu inte bäddats för natten. Man ligger på överkastet.

Där ligger jag med Carl Rudbecks bok Islam och liberalismen. Jag stryker för. Jag stryker under. Och jag häpnar över det jag ser, bokstav för bokstav, forma sig till ett budskap som kan sammanfattas i orden "Islam och Europa lever i sämja". Jag tror att det är det naivaste budskap jag mött de senaste tjugo åren - minst. Men jag fortsätter att läsa och innan ni vet ordet av finns det en recension här i bloggen. Låt mig bara ge detta lilla smakprov:

"Den islamofoba diskursen har låtit nästan likadan under snart tusen år."

Jag tycker det låter betryggande. Det jag läser, tänker och skriver ingår i en snart tusenårig tradition. Ändå tror jag att Rudbeck faktiskt vet bättre än så, eftersom han också skriver:

"Kritik möts å andra sidan med rop om islamofobi och xenofobi för att sedan eskalera till antydningar om att kritikern nog är närmast fascist."

Ja, ungefär så - från islamofob till fascist. Bidrar det till att reda ut begreppen?