Abdellah Taïa: Frälsningsarmén (Elisabeth Grate Bokförlag, översättning av Håkan Lindquist och Davy Prieur)

För knappt ett år sedan skrev jag om Abdellah Taïas första bok på svenska. Den var en mycket stark läsupplevelse. Hans andra översatta roman utkommer om en veckas tid, Frälsningsarmén heter den. Inte ett dugg sämre än den första. Jag läste den på två dagar. Taïa har en stil och ett språk som gör honom väldigt lättläst och därtill är han en författare man ogärna lägger ifrån sig när man börjat läsa.

Taïa är född i Marocko, och landets första öppet homosexuella författare. I de två böcker jag nu läst spelar sexualiteten en stor och betydelsefull roll. Den nya boken skildrar i tre texter livet i familjen i den mycket lilla bostaden där han växte upp tillsammans med sin äldre bror, alla systrarna, den yngre brodern och föräldrarna.  Den första texten ger en fin och vardaglig inblick i deras liv. Den andra tar oss en bit längre fram. Taïa skriver självbiografiskt, använder sitt eget namn i berättelsen, och man får följa hans homosexuella uppvaknande, då han från beundran och fascination för brodern Abdelkébir övergår i förälskelse. Han skildrar deras samvaro hemma och på resa. Och han övergår i en sorgesång över broderns heterosexuella och nyväckta kärlek till kvinnan Salma sedan han själv "bedragit" honom med en annan man på en av Tangers biografer.

Det är först med den tredje och långa texten vi förstår bokens namn. Taïa har kommit till Genéve. Han ska studera. Planen är att vännen till en tidigare manlig kärlek från 1990-talet ska möta honom på flygplatsen. Han blir förstås inte mött. I berättelsen får vi bekanta oss med Taïas kärleksrelation med den man - Jean -  vars vän skulle ha hämtat honom. Det är en relation som funnits både i Marocko och i Genéve, fram till den punkt då Taïa anar att han egentligen bara är en köpt liten sex-leksak.

Det sker en förlösning när Taïa släntrar runt i natten utan att veta vart han ska ta vägen, då en taxichaufför berättar för honom om stadens härbärge drivet av Frälsningsarmén. Nu har han en säng för natten och mat i magen. Berättelsen växeldrar mellan händelserna på 1990-talet och den aktuella nutiden. Det förflutnas stunder av svek och smärta försvinner in i detta nu som Taïa skildrar med poetisk närvaro och passion. Jag är mycket tacksam över att ha fått läsa ännu en bok av honom, den griper tag både känslomässigt och intellektuellt.