Dagen är ännu ung. Omeletten är klar, kaffet urdrucket. Den sista oktobersolen lyser in genom fönstret till arbetsrummet. Jag drar en lättnadens suck och förbereder för morgondagens ännu större utskick. Sammanlagt handlar det om 180 böcker som skickas ut. Men jag har bestämt mig, det blir inget för tidningarnas kultursidor. Varför skulle det? Jag är trött på de klichétyngda och illa skrivna recensionerna, jag är trött på att behöva bli utsatt för fäsörerna från norr till syd, från väst till öst. Istället skickar jag boken till en handfull skrivkunniga människor i Sverige, Danmark och Finland. Blir det något skrivet om den, så blir det. Annars får det vara.
Med Black Country avslutar jag det projekt som innebär att jag givit ut tre böcker med bloggen som förläggare. Den första boken, Kulturen vid stupet, kom 2011. Den andra, Sextio år senare, kom tidigt 2012, och nu släpps alltså trilogins tredje bok, Black Country. Jag har all anledning att vara nöjd med utfallet. Den första boken gav ett litet överskott. Förhandsbeställningarna täckte tryckkostnaderna. Återstående försäljning täckte formgivning och sättning samt portokostnaderna. Med den andra boken gick det inte lika bra. Flera läsare menade att ämnet inte intresserade människor. Nå, jag fick i alla fall tryckt mina texter om viktiga Mellanöstern-ämnen. Med den nya boken har det långt i förväg blivit succé. Sponsorernas bidrag har täckt hela tryckkostnaden och de många förhandsbeställningar har täckt formgivning, sättning och porton. Om det vill sig väl kan den rentav ge ett litet överskott till mig. När jag summerar så tycker jag att det varit givande att ge ut böcker så här. Efter att jag publicerat tre böcker på förlaget Tusculum stod jag ju plötsligt utan förläggare. Det var inte så att jag refuserades, det var förläggarens sjukdom som orsakade problemet. Jag fann en väg och jag är tacksam för allt stöd jag fått och får. För er som eventuellt undrar vill jag också säga att jag inte skickat någon av dessa tre böcker till Statens Kulturråd för litteraturstöd (det har jag fått på de flesta av mina böcker de senaste femton åren, men numera innebär det att man också skickar ut en massa böcker som ingår i stödordningen. De hamnar i bibliotekens förråd och slumpas sedan bort därifrån som om de vore pappersspill, det vill jag inte vara med om). Inte heller skickar jag dem till BTJ eller andra liknande organisationer. De bibliotek som vill köpa böckerna brukar vända sig direkt till mig. Och någon bokhandelsdistribution är det inte tal om. Alla tre böckerna går att köpa här, direkt av mig genom bloggen. Ingen annanstans. Så småningom kommer jag att erbjuda nya läsare möjligheten att köpa hela trilogin samlad till ett rimligt pris.
En liten fråga: Är du inte tvungen att skicka pliktexemplar till UB i Lund och KB i Stockholm? Om inget annat så vore det en välgärning för framtida läsning och forskning ifall böckerna hamnade även där.
SvaraRaderaDu skrev angående bok två: "Flera läsare menade att ämnet inte intresserade människor."
SvaraRaderaHistoria intresserar inte människor idag. För de har berövats den kunskapsfunktionen, i all "lathet"... Få se hur det går, utan den...
Min "gamla husguru" säger så här klokt 1973:
http://www.youtube.com/watch?v=dYq4p3z_WXA&feature=related
Jag kommer förmodligen att sända pliktexemplar.
SvaraRaderaKarl
SvaraRaderahar just fått instruktioner från KB.
Sju pliktex. ska man skicka, ett till dem och sedan till sex universitetsbibliotek.