Våldtäktsmannen Kaddafi

Kaddafi, Benghazi i Libyen, april 1983. Foto: Thomas Nydahl

Genom Snaphanen hamnade jag i en mycket obehaglig men högst intressant artikel om Kaddafis sexslavar. Hans kvinnliga livvakt fick jag flera tillfällen att se under mina två veckor i Libyen 1983. Det var unga vackra kvinnor med stark erotisk utstrålning. Nu blir det alltmer klarlagt vem dessa kvinnor var.

"Young and beautiful, they were kidnapped, beaten, humiliated and raped by former Libyan leader Muammar Gaddafi. Annick Cojean, a reporter for French daily Le Monde, has gathered testimonies from the women forced into Gaddafi’s harem and published them in a book entitled Les Proies: Dans le harem de Kadhafi (or Prey: In Gaddafi’s Harem). The book recounts the experiences of these women, whose lives became a living nightmare after they had the misfortune of catching Gaddafi’s eye."

Den boken får man hoppas se en översättning av. Det är nödvändigt att dokumentera vad som skedde i de nordafrikanska staterna före "våren", och hur deras despoter levde och verkade. Att Le Monde-reportern Annick Cojean tagit sig an just Kaddafi är fantastiskt, liksom att hon mycket fokuserar på hans sexslavsboss nummer ett, Mabrouka Cherif. Huvudvittnet i boken är annars den kvinna som kallas Soraya, som blev Kaddafis sexslav vid 15 års ålder. Hela artikeln finns att läsa hos France 24.

Jag har några starka minnen från våra dagar då Kaddafi själv var närvarande, bland annat på Benghazis universitet där den stora internationella konferensen kring Gröna boken ägde rum, och från stadsparken där han dels ville "mingla", dels träffa utvalda nationella grupper. En kvinnlig reporter från Zimbabwe lämnade lokalen gråtande och berättade för oss att Kaddafi vägrat ta henne i hand och sedan skällt ut henne. Hon var vit, och för Kaddafi var det otänkbart att en vit kvinna fick representera ett land i Afrika. Fri press hade han säkert aldrig hört talas om. Inte ens den som Mugabe tillät en tid.