Foto: Thomas Nydahl |
Al Jazeera publicerade 30 maj 2012 en stor artikel av Siobhan Courtney om kvinnlig tvångsomskärelse i Storbritannien. Hennes artikel är av sådan omfattning att jag här nöjer mig med att citera särskilt viktiga aspekter i den. Det problem hon beskriver finns förstås i samtliga de brittiska städer och orter där islam växer och konsolideras som huvudsaklig social och politiskt maktfaktor.
”Just som ni läser detta”, skriver hon, ”förs unga, sårbara flickor av sina mödrar, fostermödrar, mostrar och mormödrar till platser där de kommer att utsättas för fysisk och känslomässig smärta som saknar motstycke.” Det är det grundläggande vi måste ha klart för oss, inför den fortsatta läsningen. För det är en mycket obehaglig läsning. Jag ska inte gå in på de olika formerna av omskärelse, men de finns ju väldokumenterade, inte minst hos WHO. Den lag i Storbritannien som heter Female Genital Mutilation Act 2003 betraktar Siobhan Courtney som totalt värdelös.
Den varken skrämmer eller hejdar omskärelsen av kommande generationer i landet. ”Sedan 1985 då omskärelse blev olaglig och man började tala om nolltolerans har inte ett enda fall gått till domstol” skriver hon. 66.000 flickor har omskurits i Storbritannien och man anser att 24.000 flickor under 16 år befinner sig i riskgruppen för den allvarligaste formen av omskärelse, bara i England och Wales. ”Vår regering” skriver hon, ”har en plikt att försvara medborgarna, men har antagit vad som bara kan betecknas som sorgliga och patetiska ’försök’ att värna och beskydda de tusentals barn som befinner sig i riskgruppen. Beklämmande odugliga byråkrater berövar dessa människor, som verkligen behöver det, grundläggande finansiering, resurser, information, vård och stöd.”
Författaren uppger att hon från hälsoministeriets talesman fått detta besked: ”Vi har skrivit till Royal Colleges of Midwives and Obstetricians and Gynaecologists för att säkerställa att vi verkligen gör allt som är möjligt för att eliminera detta kränkande och motbjudande handlande och skydda kommande generationer flickor och kvinnor från att skadas.” Artikelförfattaren konstaterar att varken inrikesministeriet eller hälsoministeriet nämnde några detaljer om hur detta arbete för att skydda kommande generationer skulle se ut. Så ser den brittiska verkligheten ut. Och medan de vackra orden från maktens män och kvinnor haglar i offentligheten fortsätter den kvinnliga omskärelsens smutsiga praktik att verka bakom stängda dörrar och fördragna gardiner.
Att inte ens regeringsorgan tar frågan på större allvar än så visar också hur islamismen som fysiskt barbari kan fortsätta att spridas i ett europeiskt land. Att praktiken inte har ett dugg med religiös tradition att göra är inte ett argument som ska få hindra försöken och möjligheterna att stoppa den. I värsta fall fungerar sådana argument bara som bortförklaringar.
Hela hennes artikel finns här.
I Sparkhill utspelar sig också den nya BBC-serien Citizen Khan, som förstås redan vållat rabalder och påståtts "kränka muslimer" på grund av karaktären ovan, Alia Khan, som är dottern i familjen. Lustigt nog ser hon ut som tusentals unga muslimska tjejer i staden. Jag mötte dem varje dag och ibland var det svårt att hålla sig för skratt. Den högt uppsatta slöjan gav sannerligen inte intryck av att vara kyskhetens väktare, snarare tvärtom.
Det här med sexiga muslimskor kräver sin egen avhandling. "Sexiga" är en euphemism - jag skulle snarare skriva "porriga". Under åren som gått har jag sett slöjorna dras ner allt längre och tyget omsvepa allt mer kvadratcentimeter hud på flickorna - SAMTIDIGT som det omsvepande tyget sitter allt tajtare på flick- och kvinnkroppen och lämnar allt mindre åt fantasin. Ålskinn runt benen med liten volangkjol om midjan som avslöjar rätt mycket när den far upp i Malmöblåsten.
SvaraRaderaJovisst, slöjan dras ner djupare och djupare i pannan för varje år men det kompenseras med ögonmakeup som måste ha tagit sin runda tid att applicera. Så läpparna som kreeras fram med läppstift som perfekt matchar dagens slöjval.
(Slöjan draperas sen konstfärdigt (besök på unga muslimskors bloggar har lärt mig att det kan ta en halvtimme eller mer bara att fixa huvudbonaden) och med högklackade skor är sedan den fromma muslimskan färdig att inta staden.
En gång i tiden predikade Ann Sofie Roald och Pernilla Quis (från TV-sofforna då de var den tidens eftersökta media-muslimer) att islams klädval handlade om kvinnans modesthet - en muslimsk kvinna ska inte dra blickarna åt sig... Inte mäns blickar i alla fall.
Det är mycket intressant att promenera på stan och titta på muslimska och icke-muslimska tonårsflickor. Vilka är modesta i sin klädsel efter väderlek och vilka är rent ut sagt porriga? Jag drar mig till minnes Roalds och Quis kommentarer och försöker förgäves undertrycka ett leende.
(Jag vet att Quis och Roald nu ändrat uppfattning - men kan inte glömma att de gjort reklam för islamismens symboler i många många år.)
En tanke som dök upp vid bilden här. För mig ser det ut som om tjejen anammat den västerländska klädstilen slöjan till trots. Ta bort slöjan och det skulle kunna vara vilken svensk tjej som helst. Tröjan, byxorna, mobilen, smyckena, sminket. Lite sorgligt på ett sätt.
SvaraRaderaAnn, jag håller inte med. Min upplevelse är att svenska flickor och kvinnor i betydligt mindre utsträckning klär sig så porrigt som muslimska unga kvinnor. Men undantag finns naturligtvis.
SvaraRadera