Jag läser veckans nummer av Birmingham Post...

Från takterrassen på huset där vi bodde i Birmingham. Foto:AN

... och där finner jag en tidstypisk text, så förutsägbar att jag förstås borde ha förstått vad den syftade till.

Den berättar att Birmingham har 150 olika nationella, religiösa och etniska befolkningsgrupper. Kommunstyrelsen har sommaren 2012 beslutat ta reda på vad som utmärker en ’Brummie’idag. Birmingham har varit känd som ”de tusen yrkenas stad”, ”den industriella revolutionens stad” och de senaste hundra åren, inte minst ”biltillverkningens stad”.

Nu har man således satt samman en kommitté som under ledning av kommunalrådet Waseem Zaffar ska ta reda på hur dessa moderna ”Brummies” ser på sig själva, vad de har gemensamt och vad som utmärker dem. Zaffar är muslim och kommer från en muslimsk kashmir-familj. Området han representerar i fullmäktige – East Handsworth och Lozells – har ett antal starkt definierade grupper, afro-karibier, muslimer, indier, sikher, vita, och Zaffar säger sig vilja utröna ”vilka värderingar de har och vilka ideal de har gemensamma”.

Han säger bland annat att trots ”mångfalden, så finns det saker vi har gemensamt, rättigheter men också skyldigheter. Vi måste arbeta tillsammans för att stoppa de grupper som vill underminera detta.” Jag läser hans ord och undrar vad han tänker på. När den politiska eliten i Black Country uttalar sig blir det alltid så här luddigt och inlindat. Tänker Zaffar på extrema islamister? Eller syftar han på några andra? Det får vi inte veta i det här skedet.

Men han säger till sist: ”Det har funnits goda skäl att fokusera på multikultur och mångfald, men det måste riktas mer uppmärksamhet på enighet, annars finns det en stor risk att vi skapar getton.” Med ett sådant uttalande får kommunalrådet Zaffar mig att undra om han vaknat upp till verkligheten än, eller om han medvetet låtsas okunnig om alla de brittiska gettokulturerna.