Ehud Baraks tal vid Israeliska försvarets nationella säkerhetscollege i onsdags

General Ehud Barak, från denna officiella sida.

Det diskuteras flitigt just dessa dagar om Israel faktiskt förbereder ett militärt angrepp på Iran, en så kallad "preventiv attack". Men ingen vet. Inte ens hela den militära, politiska eliten och underrättelsetjänsten. En man som tillhört IDF:s ledning säger idag:

"I am terribly confused. For the first time, after many years of experience in this field, I think I have a better grasp of the calculations that are motivating the enemy than of our own." 

De två som driver frågan hårdast är förstås premiärministern och hans försvarsminister, Ehud Barak. Idag har Barak talat vid IDF's National Security College, där han bland annat sa:

"I am well aware of the difficulties involved in thwarting Iran's attempts to acquire a nuclear weapon (...) However, it is clear to me that without a doubt, dealing with the threat itself will be far more complicated, far more dangerous and far more costly in resources and human life." 

Haaretz, som rapporterar om Baraks tal, skriver i ingressen till sin artikel, att:

"Defense Minister Ehud Barak hinted Wednesday that Israel may attack Iran if sanctions fail to rein in Tehran's nuclear program." 

Idag vet vi att det inom både det politiska och det militära maktkomplexet i Israel finns ett antal tunga röster som rekommenderar att Israel inte ska angripa Iran militärt, av det enkla skälet att det kan bli den utlösande faktorn för ett storkrig. I detta sammanhang måste man förstås också räkna in det som sker i Syrien. Vad händer om de saudi-stödda, wahhabitiska krafterna får kontroll över landets biologiska och kemiska vapen? Är inte risken stor att dessa används, också av gudspartisterna i Libanon, i en samordnad attack mot Israel? Jag tror att den risken är betydande.

Sist och slutligen tror jag att man måste ha med det perspektiv som Barak nämnde:

"Barak said that the events of the Arab Spring, which he said slowly turned into the "Islamic Summer", teach that at the moment of truth, Israel can only rely on itself."

Israels omgivning kunde i ett avlägset förflutet sluta fredsavtal. Det gjorde Jordanien. Det gjorde Egypten. Det är föga troligt att den wahhabitiska höstens män och kvinnor skulle vara intresserade av något sådant.Vi som inte är israeler kan unna oss lyxen att tänka, att vi får vänta och se vilken utvecklingen blir. Den lyxen kan varken staten Israel eller de enskilda israelerna unna sig.