tisdag 10 juli 2012

Den för mig okände Carl-Gustaf Lilius

Jag läser på en nätsida utan att bli så mycket klokare:

"Carl-Gustaf Lilius var en mycket intressant person och konstnär. Han var outtröttlig tecknare, målare, skulptör, författare och de mänskliga rättigheternas aktivist. Lilius väckte internationell uppmärksamhet genom att högljutt sätta sig emot det sovjetunionska förmyndarskapet, då man officiellt dolde finlandiseringen. Hans fader hade hört till marskalk Mannerheims närkrets. Mannerheim var hans gudfar och därav kommer också hans förnamn Carl-Gustaf. Hans omutliga stolthet och suveränitet som konstnär får kanske sitt ursprung där. Jag känner inte någon annan konstnär, som skulle varit lika medveten om sin kallelse."

Det finns skäl till att jag vill veta mer. I NE kan man läsa detta:

Lilius, Carl-Gustaf, 1928-98, finländsk konstnär och författare (svenskspråkig).
I present fick jag av min vän Ulrika i Finland hans Metsytiska boken - en roman om tanken från 1974. Det är en magisk och mycket säregen bok som tilltalar mig direkt. Så nu sker det ovanliga att jag läser en bok vars författare jag inte vet särskilt mycket om. Jag återkommer säkert till den. Till er skickar jag detta avsnitt ur boken:

"När jag talat har det snästs: vi förstår ingenting, vi vill ingenting förstå. Men jag låter mig inte störas. Oavbrutet fortsätter jag att stapla stenar, stenar tunga i toner."

3 kommentarer:

  1. Hej Thomas!

    Om du vill fördjupa dina studier har C-G Lilius hustru, författaren Irmelin Sandman Lilius arbetat på en stor biografi över sin man i många år. Den heter Sjutusen år, första delen kom 2003 och andra delen i fjol.

    Varma hälsningar,
    Michel Ekman

    SvaraRadera
  2. Irmelin Sandman Lilius var min stora idol i tidiga tonåren. Eller snarare, de poetiska, mystiska, starka personerna i hennes böcker som jag slukade och läste om. Och de underbara namnen.

    Hon är ju själv också bildkonstnär, liksom hennes i Skåne boende syster Hedda Böckman.

    Nu blir jag verkligt intresserad av biografin! (Mannen kände jag inte heller till)

    SvaraRadera
  3. Tack Michel, ska genast försöka skaffa mig.
    Tack Anna, jag har dessvärre inte läst henne, men visst är hon ett bekant namn.
    Det är alltid lika fint att ta emot gåvor från Svenskfinland, och lägga en ny bit i det nordiska pusslet.
    Så: varmt tack till er båda!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.