Sista metern så har människan/ ängeln (? ) fallit från taket.

Vi lämnade Shakespeare vid 22-tiden, alldeles lagom för att se den fallande mannen från stadshusets tak, i Wim Wenders och Peter Handkes skådespel igen. Han föll lika elegant som igår och just som regnet började falla kom applåderna.

Stadshuset i ljuskonstnärernas grepp. Vackert, gripande.

Tro inte att vi har det svårt här i Bingham, precis tvärtom är det.

Regnet har  börjat falla, eftertexterna rullar på duken och fru Bingham ligger lojt betraktande. Massan rör sig mot stationen, vi dröjer oss kvar i danskompaniets avskedsdans och tänker att vi är lyckligt lottade.