Dialog eller monolog?

Nej, jag vet inte vem han är, men han sitter där, dygnet runt som framskrapad ur koppar, runt honom ser jag slagorden om fria val och demokratiska principer, han är namnlös men en del av det Bingham jag blivit vän med. Kanske är det just namnlösheten som är poängen med hans närvaro. Ingen är mer värd än någon annan. Jag bekänner mig till den tanken.

Jag går upp och ner längs New Street, det är en osannolikt vacker sommarkväll, mer än tjugo grader och människor sitter på pubarnas uteplatser, på caféer och andra ställen som har stolar för sommarnatten. Plötsligt rusar en mycket stor råtta tvärs över trottoaren. Den är större än någon jag tidigare sett i mitt liv. De som befinner sig närmast mig är två afrikanska kvinnor, de hejdar sig i steget och backar när de ser råttan och jag tycker det är ett utmärkt tillfälle att inleda ett samtal. Icke. Inte en chans. De fnyser åt mig, och går åt ett annat håll. När jag når Tescos butik står han där igen, den olidligt smutsige som tigger. Jag går fram, tilltalar honom med Sir och ger honom ett antal pund. OK säger han och ger sig iväg. Mötena på New Street är så olika, inte ett enda är förutsägbart men de äger rum varje förmiddag, varje eftermiddag, varje kväll som går mot natt. Imorgon är det sista heldagen i Bingham. Tanken är att ta sig till Walsall. Vi får se vad solen säger och vad magen låter kurra om. Resten är tystnad, för på fredag flyger jag tillbaka till det skånska landskap som skänker mig stillhet och frid året runt.