Grünbein: Så talar bara en västlig skeptiker. I själva verket kom fundamentet från Moskva. Där rördes betongen samman, detta cesariska byggstoff framför andra. Och se: monsterbyggnaden står där ännu.
*
Nog kunde man säga att detta lilla utdrag visar på något väsentligt i Aris Fioretos och Durs Grünbeins samtalsbok Avtalad tid (Ersatz). Den ironiska glimten finns där ofta. Men det finns en verklig grundsten för boken: en seriös och kunnig diskussion om vår samtid, sådan den gestaltat sig sedan andra världskriget. De två författarna möts på olika platser. Platserna blir scen för ett strängt arrangerat möte där samtalen förs (och små regianvisningar klipps in). I New York möts de i maj 2003 och det är förstås oundvikligt att de talar om det som skett där alldeles nyligen.
*
Grünbein: Minns du hur en tysk konstnär, tonsättaren Karlheinz Stockhausen, uttalade sig i pressen några dagar efter det att World Trade Center hade fallit? Att styra två flygplan in i tornen som sedan exploderade i eldklot var ett verk av djävulen, menade han - en riktig performance. Uttalandet citerades överallt, men är det inte oansvarigt pladder?
Fioretos: Antagligen lider komponisten av den gamla, möjligtvis tyska sjukdomen Ragnarök. Diagnosen hade kunnat lyda: ett verkligt konstverk måste göra upp med konsten en gång för alla. Ingen sten får lämnas på sten. Det är fasansfullt när politiska handlingar tolkas på detta sätt, estetiskt.
*
Den här boken ingår i en tradition som väl normalt betecknas som brevböcker. Den tilltalar mig mycket. Att i lugn och ro ventilera tiden och rummet. Man sitter mitt i samtalet, man hör de två männen diskutera, men vill verkligen inte avbryta dem. Lyssnandet, liksom läsandet, är en konst i sig. Det gäller att tillägna sig den i en tid då allt fler skriker och hojtar allt högre. Avtalad tid är en bok som talar emot dessa tidens skrikande och hojtande.
Om Aris Fioretos har jag bland annat också skrivit här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.