Vårstämning i centrum.

Milda människor mötte mig idag i centrum. Solen lyser. Det är vindstilla. Barnen är lediga från skolor och dagis. Tre barnvagnar på bussen hem. Ett barn entusiastiskt till föräldrarna: "Det är Carolines pappa som kör den här bussen!". När vi närmar oss Viby ska en tvillingbarnvagn köras av. Protester från pojken: "Nej, vi är inte framme, jag vill åka den här taxibussen mycket mer!".

Barn är inte bortskämda med kollektivresande. Vana som de är att åka med mamma eller pappa till dagis blir den enklaste resa med stadsbussen ett äventyr. Kristianstad ler. Det är både påsk och vår i luften.

Köerna på Systembolaget var långa, men också de milda och leende. Jag köpte hem det portugisiska vin som ska drickas till lammsteken imorgon. Lammet har vuxit upp i en annan liten by här i trakten, och det har levt ett riktigt lammliv. Till middagen får jag ett mycket ovanligt besök av min chilenska fosterdotter som numera lever i Spanien. Vilan kommer av sig själv, liksom utflykterna till kustbyarna.

Men det finns sådant som kastar en mörk skugga över tillvaron. Busskiosken, en 33 år gammal institution i staden, hotas i och med stadsplanerarnas storhetsvansinne. Maria Papakonstantinou som driver kiosken är numera en släkting till mig. En av hennes döttrar, Ifigenia, har gift sig med min frus systerson. Så fick vi en vacker grekisk gren på familjeträdet. Och det vackra i den här situationen är det stöd Maria får av stadsborna. Läs om det här.

Och så vill jag önska alla mina läsare en vilsam, vacker och värdig påskhelg!