Vem är det som "gör uppror" i Syrien? Se vad som skiljer wahhabismen från det övriga.

Danska Politiken har en artikel som visar vad det handlar om. Utifrån analysen av situationen för Syriens kristna kan man skapa sig en ganska god bild av läget. Det påminner inte så lite om det som hände i Libyen. Jag citerar ur artikeln:

Allerede nu er talrige syriske kristne ifølge lokale organisationer blevet kidnappet, voldtaget og myrdet rundt om i landet på grund af deres tro.

"'Vi är skräckslagna för att radikala muslimer får makten i Syrien', säger Claude, en kristen husmor i Damaskus, som bara vill uppge sitt förnamn för Politiken. 'Vi är rädda för att bli andra klassens medborgare - för låt oss inte lura oss själva: det finns inte någon demokratisk islam.'" (min översättning, TN).

De vil tvinge alle i landet til at leve som dem selv«, siger hun, og den holdning er uhyre udbredt blandt kristne i det konfliktramte land.

"När folk i Homs och på många andra platser började citera Koranen och använda radikala uttryck under demonstrationerna, stod det mycket klart för oss kristna, att det inte hade något som helst att göra med 'en sekulär intellektuell opposition' säger Sammy Khouri, en butiksägare i Damaskus." (min översättning, TN).

Omkring 90 procent af befolkningen i Syrien er muslimer, mens kun omkring 10 procent er kristne. Flertallet er sunnimuslimer, men det har under Assadregimet været de shiitiske alevitter, der udgør omkring 10 procent af befolkningen, der har været dominerende.

En kristen studerende i Damaskus, der ønsker at forblive anonym, siger til Politiken, at hans familie i Banjas i det nordøstlige Syrien har hørt »mange historier om, hvordan kristne er blevet dræbt eller truet, og deres butikker og huse brændt ned, når de har nægtet at deltage i demonstrationer mod Assad-regimet«.

*

Artikeln finns inte på nätet, men är du intresserad av att läsa hela så bara sänd mig ett mail.

*

Och här finns en kommentar från en annan dansk tidning, Jyllands-Posten:

Det er den salvelsesfulde snak om, at det nu er nok, og der nu må gøres noget, der er ved at ende som alles kamp mod alle, og hvis det fortsætter, er det ude med mulighederne for en fredelig løsning, og slutresultat bliver en syrisk borgerkrig. Rusland, Kina og Hizbollah støtter hver især i egen interesse det syriske regime, og for Iran er Syrien en vigtig brik i spillet mod de sunniarabiske stater, især Saudi-Arabien.

Medens de modsatrettede interesser fyger over scenen, bliver konflikten i Syrien stadig mere farlig og truer med at udvikle sig til en bredere regional konflikt, som i yderste konsekvens vil konfrontere sunnistaterne ledet af Saudi-Arabien med shiastaterne med Iran i spidsen.

Till sist, en länk till Per Jönsson, och hans mycket intressanta analys hos Utrikespolitiska institutet. Läs hela via länken, här bara ett kort citat:

"Men de senaste veckorna har andra element inom det väpnade motståndet intagit scenen med en våldspotential som uppenbarligen skakar härskarna i Damaskus. Det rör sig om stridsvana islamistiska gerillakämpar, ”jihadister” (gudskrigare) av både syriskt och utländskt ursprung, för vilka krossandet av landets sekulära statsmakt är långt angelägnare än syriernas önskan om frihet och demokrati.

Oroande tecken på sådana gudskrigares frammarsch märktes redan i början av sommaren då övriga syriers rudimentära väpnade motstånd mest bestod av skott i luften. I juni råkade regeringens säkerhetsstyrkor plötsligt ut för massiv beskjutning i staden Jisr al-Shugur som under några dagars strider krävde över hundra soldaters och polisers liv. Vad som egentligen skedde där är alltjämt oklart. Enligt såväl islamistiska hemsidor som anonyma västliga underrättelsekällor handlar det om syriska islamister med erfarenhet av att kämpa mot USA:s ockupation av Irak som nu använde sina stridsfärdigheter mot den hatade egna statsmakten.

Vid liknande krigsliknande sammandrabbningar i flera städer, framför allt Homs, under sommaren och hösten framstod det allt klarare att det väpnade motståndet inte kunde härröra från spridda spontana rebellgrupper. Knappast heller från den så kallade Fria syriska armén, som trots intensiv internationell mediebevakning aldrig varit någon match för Assadregimens arméförband utan snarare utgjort en alternativ karriärplattform för avhoppade – och inbördes konkurrerande – syriska officerare."