Lars Gustafssons klagan.

Durs Grünbein

Lars Gustafsson beklagar sig idag i Expressen. Hans tyska vänner är förbisedda. Och någon vänskapskorruption har han förstås aldrig gjort sig skyldig till. Så här låter hans klagan:

"Aris Fioretos, som i dagarna ger ut en brevväxling med vännen Durs Grünbein och som numera även är medlem av juryn för Västerås stads Tranströmer-pris har nu påpassligt sett till att vännen Durs har tilldelats detta pris. Det är skickligt gjort."

Gustafssons klagan är konkret: Fioretos har fått sin vän Durs Grünbein till prispallen. Det är "påpassligt" och det är "skickligt".

Hur så? Jo, för att "minst tre tyskspråkiga lyriker hade varit mer förtjänta av detta pris" - och de tre är förstås Gustafssons vänner.

Det är alltid lika komiskt när en äldre herre anklagar en yngre för vänskapskorruption. Gustafsson - den äldre - har haft så oerhört mycket längre tid på sig att utöva den. Det vet förstås herrarna Hans-Magnus Enzensberger, Harald Hartung och Dirk von Petersdorf. Alla tre, som enligt Gustafsson "hade varit mer förtjänta av detta pris."

Behöver man påpeka att Herr Gustafsson själv fick priset - kanske just som Tranströmers vän? Eller står - och sitter - Herr Gustafssons så högt över alla misstankar där i elfenbenstornet?

Det finns ögonblick då man önskar att de äldre herrarna - oaktat deras kvaliteter för övrigt - hade vett att knipa käft, eller i alla fall vett att låta bli att trycka på send.