Med anledning av det som skett och sker i Frankrike publicerar jag här några viktiga anteckningar av Imre Kertész om den europeiska judenheten (de ingår i en kommande bok, som du längst ner i bloggposten kan hämta information om). Jag säger inte att hans analys är den enda riktiga, men jag menar att han pekar på något mycket väsentligt, något som väldigt få ens skulle våga/vilja säga högt eller ens tänka i tysthet."10 augusti 2002.
Jag tror att de europeiska judarna begår ett ödesdigert misstag, de som under förevändning att kritisera Israel tjuter med ulvarna, det vill säga med de europeiska intellektuella och höga regeringsrepresentanter som klär den gamla antisemitismen i en ny språkdräkt och som så sent som i går ville utrota dem – och varför i hela världen skulle de ha andra avsikter i dag?
Jag känner stark lust att fråga dessa fromma och dumma judar som förnekar sig själva och som likt spyor vräker ur sig smädelser mot Israel:
'På vilket sätt smärtar det dig, ditt nöt? Du lever i Schweiz, i Frankrike, i Danmark eller något annat land, hur kommer det sig att det inte är ETA:s mord, de irländska separatisternas illdåd eller den europeiska nynazismens erövring av makten som plågar dig?
Du tar förgäves på dig mask efter mask, ditt fä, har du redan glömt att Schweiz krävt att ett J skulle stämplas i ditt pass, att fransmännen låst in dig i ett koncentrationsläger och utlämnat dig åt de nazistiska mördarna, att hela Europa med tillfredsställelse tittat på de deporterade judarnas dödsryckningar i Auschwitz gaskamrar?'
Jag är nära att dra slutsatsen att den europeiska juden verkligen är den skadliga figur som intensivare än andra hatar att se självförsvarsvapen i judiska händer och som faktiskt ser sin egen utrotning som enda lösning på sitt med ett föraktligt och förvirrat medvetande framlevda liv.
Han kommer inte att ge sig förrän han har nått sitt syfte, förrän han, slagen och plundrad, har forslats till ett nytt Auschwitz, förrän han tvingats gräva sin egen grav etc, och förloppet som leder dit kommer att förundra honom igen, precis som förra gången.
Vi är åsyna vittnen till processen: vi ser hur Israel och judarna i förskingringen går helt skilda vägar."
Imre Kertész: Anteckningar 2001 – 2003 (översättning av Ervin Rosenberg). Publiceras med tillstånd av översättaren Ervin Rosenberg och Svante Weyler på Weyler förlag. Utkommer hösten 2012.
Kertész har rätt. Som icke-jude har jag åtminstone rätt att hålla med honom.
SvaraRaderaTJ
Det var en oerhörd stark text. Ord och inga visor!
SvaraRaderaFrånsett slutmeningen är jag helt överens. Det är de judiska INTELLEKTUELLA som har svikit (i likhet med deras icke-jud. kollegor), inte den vanlige judiske europén. Och vissa israeliska judar, läs Dror Feiler (ex-israel och kommunist), har gjort de intellektuella sällskap.
Så på den punkten har han fel men budskapet i övrigt är sorgligt klart och rätt formulerat.
---
Kan vi tänka oss ett Europa UTAN judar men med ökande invandring av muslimer? Som Thomas så ofta skrivit om har ju judarna bidragit till det som är bäst med europeisk civilisation.
Jag ryser inför denna framtidsvision. Jag blir alldeles iskall. Jag vet faktiskt inte var jag ska ta vägen.
Till JohannaV.
SvaraRaderaRyser gör jag också.
Thilo Sarrazzin har påpekat just denna förfärliga rokad som särskilt tydlig i Berlin.
Berlin sjöd en gång av intellektuell kraft och ambition, av poetiska visioner, konstnärligt djup och vinnläggandet om att visa upp och belysa existensens gåtor via filosofins och skönlitteraturens prismor.
Detta har måhända inte helt stannat av men man har att civilisera en ny underklass samtidigt.
Sådant kostar.
Kraft och resurser går åt i det till synes oändliga.
Händer här hemma också.
Socialismen lär ut att alla människor är likadana, alla kulturer lika mycket värda och alla som tycker annorlunda därmed förtappade.
HUBERT