A.B. Yehoshua: Den befriade bruden (Brombergs)

Bland Israels många framstående prosaister och poeter är det framför allt två som är kända i Sverige, ständigt nobelpristippade Amos Oz och outsidern Yoram Kaniuk. De är båda rikt översatta till vårt språk, inte minst Oz har en stor läsekrets. Dessvärre är yngre generationer sparsamt representerade, och Israels många kvinnliga författare nästan helt förbisedda och varför till exempel Shulamith Hareven eller Dalia Hertz aldrig översatts till vårt språk är för mig en gåta.

I samma generation som Oz och Kaniuk hittar man Abraham B. Yehoshua, född 1936 i Jerusalem men sedan länge bosatt och verksam i kuststaden Haifa. Yehoshua har ett språkligt temperament som påminner mer om Oz än om Kaniuk. Den senares anarkistiska utfall ligger långt ifrån Yehoshuas lugna, episka prosa. Tidigare verk av honom på svenska som jag fäst mig vid är Sen skilsmässa (1984) och Herr Mani tio år senare (båda översatta från hebreiska av Viveka Heyman), två lysande prosaberättelser om livet i det moderna Israel och dess historiska skuggor och dagrar.

Caj Lundgren har gjort svenska av Hillel Halkins engelska version av det hebreiska originalet och Marion Wajngot har granskat den. Med en man som Halkin i första ledet oroar jag mig inte för översättningen. Tvärtom är han ansedd som en av de riktigt stora översättarna från modern hebreiska.

Den befriade bruden skär rakt in i de moderna israelisk/palestinska samhällena. För låt det vara sagt med en gång: detta är en roman som inte blundar för att två folk gör anspråk på samma lilla bit land som haft mänsklighetens blickar på sig i evinnerliga tider, därför att den av de stora världsreligionerna betraktats som helig. Det har varit både judars och arabers (kristna eller muslimska) stora olycka, och det är den som lyser igenom varje ord och varje handling i Yehoshuas nya roman. Därmed inte sagt att detta är en politisk roman i ytlig mening, tvärtom är den djupt övertygande i sin framställning av mänskliga tillkortakommanden och de vardagsliv människor i den lever.

Yehoshuas romangestalter är personligheter av kött och blod. I centrum står Jochanan Rivlin, professor vid Haifas universitet, hans hustru Hagia som är domare, deras son Ofer och hans förra fru Galia.

Men inte minst står det arabisk-israeliska samhället och dess släkter i centrum, när de i bokens magnifika inledning symboliskt bjuder professor Rivlin och hans kollegor till ett bröllop, där en av studenterna, arabiska Samaher ska gifta sig.

Den upptakten slår an tonen för hela berättelsen; den böljar fram som det galileiska landskapet själv, ömsom vackert och harmoniskt, ömsom fullt av faror och konflikter. Ofta är den komplicerad, men skildringen rymmer både humor och värme. Familjen Rivlin har mycket som döljer sig under sociala och privata konventioner och i romanen blottläggs både konflikter och kärleksfulla relationer på ett litterärt rikt och komplext sätt.

När jag läser den slår det mig, att de braskande löpsedlarna och de snabbt förbirusande inslagen i tv-nyheterna inte kommer i närheten av det som är den israelisk-arabiska människans verklighet. Man får gå till sådana som Yehoshua för att ens ana hur den ser ut, och vilka mönster det är som bestämmer hennes liv. Med Den befriade bruden tycker jag mig ha kommit närmare än på länge.