Den som inte kan gilla
många kvinnor
hur skall han kunna
älska en enda?
*
Men de bådas kyss
i tiden de glömt
förändrade natten.
*
Det
är
gudarna
jag åkallar.
Men det är du, Maria
som svarar mig.
Gudarna
brukar vara
döva.
*
Jag är ensam
men jag reser
i mina tankar.
Och vid min sänggavel
lyssnar jag till
Fernando Pessoa
som svarar.
(ur Att stava till kosmos,
av José Craveirinha,
översättning av
Marianne Sandels)
Tack Thomas. Underbar dikt. Underbar bild. Förstås även som urval betraktade, i vår bigotta tid. Fick t.ex. mig att opassande öppna munnen i en rosslig fnissning, såhär på torsdagsmorgonen; lätta snöflingor dalar i luften utanför fönstret, vardagslunk, ensamhetsnåden.
SvaraRadera