Krister på fadorunda.

Min vän Krister Renard befinner sig i Lissabon denna vinter. Han gör allt för att framkalla min djupast liggande längtan efter grändens stillhet och värme. Och därför delar jag med mig av hans berättelse. Krister berättar:

"Var på Mesa de Frades i lördags. Ana Sofia Varela sjöng (plus några till). Hon är ju alltid bra och musikerna var fantastiska. Pedro de Castro som äger stället och också spelar guitarra portuguesa var inte där. Men hans ersättare gick inte av för hackor. Det var självaste Neto. Sedan var det två viola de fado. En av de som spelade viola var en av de mest kända i Portugal, fast jag uppfattade inte hans namn. Och så var det basgitarr. Dessutom hade de en ytterligare person på guitarra portuguesa, en grabb i 10-åldern (han hade en liten, liten gitarr). Han somnade över sin gitarr vid 2-tiden. Det såg så gulligt ut.

När det hela slutade vid 2-tiden (dvs Mesa de Frades stängde) kom det plötsligt massor av folk. Det skulle nämligen bli "jam session". Den höll på till 4-tiden.

De Castro tog fram sin gitarr och vilket komp det blev -- Neto och de Castro på guitarra portuguesa, 2 viola de fado och basgitarr. Helt fantastiskt. Bl a så sjöng en ung kvinna, Gisela João. Hon var helt otrolig och folk skrek högt när de applåderade. Hon hade en fantastiskt kraftfull sång, som verkligen grep tag i en.

Jag var en av de sista som gick och när jag skulle gå kom Pedro de Castro fram och började prata. Jag har hejat på honom men aldrig tidigare fått tillfälle att tala med honom. Vi pratade i över en timme. De Castro visade sig vara oerhört kunnig när det gäller fado. Jag tror att du skulle fått ut mycket av att träffa honom, inför dina fadoböcker. Han verkar ha tänkt igenom vad den traditionella fadons rötter är och vad fado är, och hade många intressanta synpunkter.

Han var inte förtjust i Mariza -- han tyckte hon sjunger som en man och att det inte är fado det hon sjunger (i allmänhet). Om Branco sa han, "fantastisk sångröst men sjunger inte fado" och om Aldina sa han, "Inte så vidare sångröst men mycket saudade". Ja man behöver ju inte hålla med om allt, men något ligger det väl i det. Det visade sig också att han uppskattade Jussi Björling. Han visste förvånansvärt mycket om honom och jag råkade ha Nessum Dorma med Björling i min iPhone (du ser att det ibland kan vara bra med den moderna elektroniken). Vi kopplade den till ljudanläggningen på Mesa de Frades och så spelade vi Nessum Dorma för full volym. Lika mycket saudade som den bästa fado.

Jag frågade de Castro hur de kunde ha sådana toppartister på ett ställe med bara 10 bord. Hur kan de få ihop till gagerna? Han berättade då att nästan alla ställer upp gratis. Många fadistor lockas säkert av att bli kompade av så skickliga musiker som på Mesa och alla känner tydligen alla.

Katia Guerreiro sjöng f.ö där för några veckor sedan och Carminho sjöng där några dagar innan jag kom till Lisboa (de var där och lyssnade och åt mat och ingick inte i det som var planerat -- men vem säger nej när sådana kvinnor reser sig upp och vill sjunga). Jag är så glad att jag hittat detta ställe. Måtte inte Vingresor få reda på att Mesa de Frades eller O Jaime existerar."