Hans Boij: Versus (Författares Bokmaskin)

Mellan varven i köket sätter jag mig med Hans Boijs nya diktsamling. Boij har ett långt diktande liv bakom sig sedan debuten 1965 i Bonniers nya lyrikserie. Sedan ett tiotal år har jag läst allt han utgivit. Det rör sig om ett femtontal böcker, diktsamlingar och/eller aforismer, anteckningar, treradingar och hans speciella tecknade huvudfotingar.

Nya boken är nog det bästa jag läst av honom. Högt upp i ålder tycks varje diktare hamna i det förtätat lyriska, det som blir kvar när livsdagarnas kakofoni och tumult byts mot cafésittandets eftertanke. Det är sannerligen ingen tillfällighet att bokens omslag har caféetiketter som prydnad. Boij skriver på caféer och de har säkert varit många genom åren. Innehållsmässigt spänner det från korta reflektioner till långa, berättande dikter som aldrig tvekar att kommentera det skeende vi alla berörs av. Boij är inte en undfallande diktare. Hans syn på livet är själva stommen i diktandet.

Jag vill visa er tre konkreta exempel på hur Boijs poesi ser ut:

ATT UPPGÅ...

Att övertyga lögnen
om hur fel den har;
att uppgå i fåfäng
gemenskap med Sisyfos.
Inse varför
antiken stryks
ur läroplanen.

MIDSOMMARNATT

I natt drar älvornas bräkne
över ängens fur och förvisst
glider en droppe dagg, i slow motion,
utför bladets störtloppspist.

Ö

Trädbeståndets täta hölje
förvandlar ön
till en zeppelinare.

Med sjöbodens gondol
underst vid vattenbrynet
svävar den bort över vågkammarna.

Endast hembygdskärlekens
obrutna dragningskraft hindrar
ön från att lyfta.