"Jag har aldrig varit en engagerad människa. Jag avundas en författare som är sparsam med sina ord. En författare som även i grovt väder styr sin ensamma farkost. När Ungern blev ett fritt och föregivet demokratiskt land låste det in mig i den judiska boxen. Det tog inte notis om vare sig min upplevda erfarenhet eller min litterära produktion. Det har gjort mig oförmögen att utveckla den allra minsta känsla av nationell solidaritet. Det är tråkigt, för det förstärker den gamla fördomen att ”juden” inte intresserar sig för ”ungraren”. Men allt är lurendrejeri i den nuvarande offentliga situationen. Också på det semantiska fältet. Inget ord, ingen formulering har någon verklig innebörd. Förnuftet har ingen medborgarrätt. Det är känslorna, romantiken, sentimentaliteten som härskar ensamma."Imre Kertész i Expressen idag.
Foto: Astrid Nydahl.
"Det har gjort mig oförmögen att utveckla den allra minsta känsla av nationell solidaritet."
SvaraRaderaÄven Georg Klein uttalar att han inte kan betrakta sig som ungrare. Vem kan förvånas?
Inser inte (de som kallar sig för) ungrare varthän det lutar? Förföljelser av judar och zigenare och indragen yttrandefrihet? Landet har aldrig varit demokratiskt, säger Kertész, och jag förstår fullkomligt dem som misstror alla former av nationalism, spåren förskräcker i Ungern. Men för mig innebär ju nationalism en inkludering av alla nationens folk (förebyggandet av det värsta av krig, det inbördes)- inte exkludering som vi ser här.
Jag var nära att besöka Budapest för några år sedan - men nu lockar inte staden. Ett land som nu (verkar ha) blivit obeboeligt för tänkande människor.
Johanna, tack för dina kloka ord. Du är inte ensam om att tänka dessa tankar.
SvaraRadera