Ännu en novemberdag.

November har slagit sina klor i mig. Den täta dimman, stiltjen, oändligt långa timmar och en lika stor leda. Jag läser mig fram. Igår tog jag mig till centrum för några ärenden och gör inte om det idag. Eftersom skolorna håller lovstängt befolkas centrum av stora skaror konsumerande och hamburgertuggande människor. Det är ett stim och ett stoj.

Håller vi andan inför den grekiska folkomröstningen? Nej, inte alls. Jag påminner mig den epok när regeringens män och kvinnor ville inpränta "krismedvetande" i oss. Minns ni statsminister Carlsson? Inget kan just nu röra mig mindre än ekonomijournalisternas dagliga katastrofbulletiner. Jag har inga som helst illusioner om framtiden. Vi vet villkoren: rik blir rikare, fattig blir fattigare.

I Paris hade satirtidningen Charlie Hebdo bara hunnit nämna att de skulle göra ett nummer med Muhammed som gästredaktör. Igår utsattes redaktionslokalerna för ett attentat och allt brann ner. Redaktionen konstaterar att man inte ens behövde göra satirnumret för att trigga den hatiska sharia-kretsen. Humor är inget för islam. Skälen är många, men det främsta torde vara att islam är en religion i återskapad väckelse och att den gör anspråk på att förvandla de sekulära samhällena till sharia-styrda monoliter.