Teknik och konservatism.

Röda blad på Ivö i oktober.

Eftersom jag är en djupt konservativ människa när det handlar om teknik så har jag stått utanför hela det system av in- och utbetalningar man kan göra på nätet. Fram till nyligen skickade jag mina räkningar med en betalningsorder i kuvert till bankgirot.

Först idag stegade jag in på mitt bankkontor i centrum och fick en dosa för att skapa min egen sida på Internet-banken. När jag nu prövat den och ser hur barnsligt enkelt och smidigt det är rodnar jag. Varför väntade jag så länge?

Det har varit så med all teknik i mitt liv. När jag mellan 1988 och 1997 drev tidskriften Studiekamraten (från 1991 som ägare efter Bibliotekstjänst) och mitt förlag, fanns det ingen dator i mitt hus. Jag skickade alla texter som skulle göras för tidskriften och böckerna till tryckeriet, som satte dem och skickade korrektur till mig. Först efter några år skaffade jag en elektrisk skrivmaskin.

Med den arbetade jag fram till 2002. Då fick jag i uppdrag att översätta ett Bob Dylanlexikon, och förlaget vägrade ta emot texten på papper. Av den vänlige förläggaren fick jag en urgammal men fungerande Appledator och en laserskrivare. Jag började sakta treva mig fram och kunde så småningom arbeta med den. Men det kostade mig ett helt manus som bara försvann. Vilken knapp jag kommit åt har jag ingen aning om. Lexikonet utkom 2003.

Äpplen på Ivö i oktober.

Nå, det skulle dröja ännu ett år innan jag köpte en egen första PC. Och det dröjde fram till 2004 innan jag anslöt mig, först via telefon, och sedan, när Bredband i Kristianstad anslutit lilla Viby till sitt nät, med ett ADSL som fungerade mycket dåligt i början, men som numera är mycket stabilt.

Ja, som exempel berättade jag detta. Fler exempel? Körkort har jag aldrig tagit. Har aldrig ägt en bil, men åker gärna med A. när det ska storhandlas eller uträttas långväga ärenden. Moped hade jag några år för länge sedan. Men jag cyklar för det mesta och tar buss när det behövs.

Har jag någon mobil? Nej, jag har ingen mobil, har aldrig haft någon. Har jag någon maskin för musik i öronen när jag cyklar? Nej, sådan maskin har jag inte och jag skulle inte ens våga gissa vad de heter. Har jag en läsplatta? Nej, jag behöver ingen sådan, eftersom mitt bibliotek är fyllt och överfyllt många gånger om. Det är böcker jag talar om, böcker tryckta på papper som lockar mig till daglig läsning.

Men jag har kyl och frys, jag har en spis där jag lagar min mat. Och ja, jag har en mycket bra stereoanläggning, men använder den ytterst sällan. Inte ens musiken hörs särskilt ofta i mitt hem längre, eftersom det är tystnaden jag längtar (om inte fadon, de milda jazzballaderna eller barocken någon gång frestar mig). Har jag lampor? Ja, jag har lampor och jag har dessutom oljefyllda element som är elektriska. Nej, jag har ingen kamin eller öppen spis. Men nästa gång jag flyttar - om det blir någon - ska jag se till att det finns. Jag avundas alltid mina söner och döttrar som i sina hem gottar sig vid den sprakande brasan.

Är jag med andra ord extremt konservativ? Ja, det är jag nog, men å andra sidan menar jag att det finns mycket liten anledning att jaga efter mer teknik än jag verkligen behöver. Datorn har stulit tillräckligt med uppmärksamhet redan. Resten av livet får bli en skola där jag möjligen lär mig hur jag fler timmar per dygn avstår från att använda den. Från och med nu.

Bilder: Astrid Nydahl.