Medan en tidning varnar för en smutsig (radioaktiv) bomb berättar en annan att Kaddafi promenerar omkring i Tripoli. En tredje tidning publicerar en ledare som ropar högt om demokrati och frihet, och en fjärde försöker få oss att tro att "revolutionen" är "arbetarklassens och hemmafruarnas". Det är ingen hejd på spekulationerna. Men om man nöjer sig med Andreas Malms revolutions-eufori eller den svenska liberalismens högtidsord så får man vad man efterfrågar. I DN har man redan börjat resonera om vem som blir landets nya ledare.
Får jag föreslå ett seriöst alternativ? Läs i så fall denna rapport.
LIBYA: AN UNCERTAIN FUTURE. Report on a Fact Finding Mission to Assess Both Sides of the Libyan Conflict, så heter rapporten som finns att läsa på engelska.
Den kom i maj 2011 men tecknar en bakgrund och analyserar ett skeende som man måste försöka förstå på djupet, också nu när allt står och väger i Tripoli. Det räcker inte med Jan Hjärpes försäkran om att klanerna spelat ut sin roll i Libyen eller brittiska och amerikanska högtidstal om rebellarméns demokratiska avsikter.
I vanlig ordning är västerländsk press präglad av den lättja och okunskap som tycks vara ryggmärgsjournalistikens främsta signum. Varför berättar ingen att rebellerna och det styrande rådet i Benghazi i sitt förslag till ny konstitution säger att landet ska regeras utifrån Koranen och Sharia-lagarna? Varför står västjournalisterna i skottsäkra västar och jublar, som okunniga, yra höns, utan förmåga att ställa en enda kritisk fråga eller granska en enda oklar aspekt av skeendet? Lättjan och okunskapen styr det mesta av "det fria ordet". Den som riskerar lite mer hittar inte ens fram till tryckpressarna.
Här finns länkar till tidigare texter i bloggen om Kaddafi och Libyen.
Vore också trevligt med en mindre ensidig granskning av NATOs och USAs motiv, jag har extremt svårt att tro att vi blandade oss i den där revolutionen för att vara snälla.
SvaraRaderaDet var inte väljarna som manade på engagemanget, inte till en början iaf.
Känns lite som att media har en färdig mall där man får spekulera i trams men aldrig vara det minsta cynisk och ifrågasätta saker som kan solka ner den trevliga sagobilden.
Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan klanerna börjar slåss om köttbenen. Men går allt perfekt lär det ju ändå ta årtionden innan jämställdhet/åsiktsfrihet osv blir verklighet i landet.
jag är också trött på den ensidiga rapporteringen och har letat efter lite djupare analyser om av vad som händer i Libyen och Syrien. Tack för länken. En fråga jag tycker man kan ställa är varför det finns ett så starkt engagemang att befria Libyen från Kadafis styre och inte Somalias svältande från klaner som själ deras mat och kräver pengar av hjälporganisationer. Intressant att veta skulle också vara hur mycket rebellerna ska betala tillbaka till USA för den militära hjälpen. Vi får väll vänta och se vad som händer med oljepriserna och vilka som ska få rättigheterna till oljan.
SvaraRadera