I konflikt med sin tid.

"Det är ett privilegium att leva i konflikt med sin tid. I varje ögonblick är man medveten om att man inte tänker som andra" skriver E.M. Cioran.

I konflikt med sin tid - det är något helt annat än att hysa andra åsikter än de för dagen populäraste i pressen eller partiväsendet. I konflikt med sin tid - att stiga ut ur den, mentalt, och söka sig en omväg, en väg som leder någon annanstans än in i den ena eller andra åsikten som kan paketeras snyggt och prydligt, för att kanske konserveras i ett partiprogram eller i en debattartikel i dagspressen.

Jag menar att man måste söka medvetandet om detta för att ens komma vidare. Hade jag inte gjort det, hade jag förmodligen suttit fast i något som liknat en ungdomsårens leninistiska tankeskola av 1917 års modell, eller i en tillhörighet och tradition som kunde ropa Halleluja inför årsdagen för mordet på Olof Palme (himla med ögonen och tillägga: "han var en visionär, sådana har vi inte längre"). Det förutsägbara är ingenting annat än just förutsägbart. Oanvändbart som metod för tänkandet och självstudierna.

Det duger således inte. Att vara "vänster" är lika meningslöst som att vara "höger". Att vara "radikal" är lika meningslöst som att vara "konservativ". Observera nu att jag använder begreppen så som de används i offentligheten: ideologiskt förankrade tankeskolor. Jag vägrar göra det. Jag ser det som ett privilegium att leva i konflikt med min tid. Den tid jag har är de dagar, månader och år jag lever. När jag dör har allt förlorat sin mening, för mig. Att spela dissident är att spela på maktens villkor. Att leva i konflikt med sin tid är att säga nej också till det. Stå utanför. Stå bortom.

De ideologiska skenfäktningarna lär fortsätta i press, television och riksdag. Och när massan ska koppla av kommer den att söka sig till dansbanorna, shoppinggalleriorna och arenorna. Då är det inte svårt att instämma i dessa ord: "Jag känner en lättnad inte olik orgasmen vid tanken på att jag aldrig mer kommer att ansluta mig till en sak." Ja, det är Cioran det också.

Foto från finska Österbotten: Ulrika W.