Nej, det räcker inte att citera gamla sångtexter och säga att London brinner. Det är betydligt mycket värre än så. I brist på egna ord vill jag rekommendera en mycket gammal text. Jag citerar bara en liten bit ur inledningen, och lägger längst ner ut en länk, där ni hittar hela texten. Det rör sig om Enoch Powells så kallade "Rivers of Blood"-tal, som han höll i Birmingham den 20 april 1968. Ja, också Birmingham brinner. Hur det fortsätter kan ingen sia om. När pöbeln tar över gatorna är det för sent att tala om "socialpolitik". Förutom att följa BBC-rapporterna i direktsändning kan man läsa både brittisk press och bloggar.
Brittiska medier är fulla av bilder som denna.
Mobben tvingar män och kvinnor att klä
av sig nakna och stjäl deras tillhörigheter.
Se också denna video där mobben låtsas hjälpa en skadad och blödande ung man, men sedan tömmer hans ryggsäck (dubbelklicka så du kan se hela bilden) och springer iväg:
*
Här inledningen på Enoch Powells tal:
"The supreme function of statesmanship is to provide against preventable evils. In seeking to do so, it encounters obstacles which are deeply rooted in human nature.
One is that by the very order of things such evils are not demonstrable until they have occurred: at each stage in their onset there is room for doubt and for dispute whether they be real or imaginary. By the same token, they attract little attention in comparison with current troubles, which are both indisputable and pressing: whence the besetting temptation of all politics to concern itself with the immediate present at the expense of the future.
Above all, people are disposed to mistake predicting troubles for causing troubles and even for desiring troubles: "If only," they love to think, "if only people wouldn't talk about it, it probably wouldn't happen."
Perhaps this habit goes back to the primitive belief that the word and the thing, the name and the object, are identical."
Hela talet här.
Sätt in militären och återställ ordningen!!!
SvaraRaderaDet talet blev ju slutet på Powells politiska bana. Jag var gymnasist då, och jag minns hur Powell i svenska media unisont framställdes som värsta sortens rasist. Jag trodde, ung och utan livserfarenhet som jag var, detsamma. Nu vet vi att Powell hade rätt. Vi vet också att de raskonflikter som England då hade (och som var som en västanfläkt i jämförelse med vad vi nu ser) inte berodde på att britterna till skillnad mot oss svenskar var fördomsfulla (något vi fick oss itutade), utan en oundviklig konsekvens av massinvandringen, för det vi ser i England idag har vi också fröet till här hemma./Arvid Bengtsson
SvaraRadera