Varje dag som börjar med koltrastsång och solsken ter sig som en anakronism. Hur skulle jag kunna ta vara på en sådan dag? Jag, den sämst lämpade.*
I telefon, mitt barnbarn Alma: "Morfar, jag tittar på bilder av dig och saknar dig. Sedan drömmer jag om dig." Kan en åldrande man få en större gåva?
*
Varje steg jag tar är ett steg tillbaka. Enda framkomliga vägen är att sitta stilla.
*
Den nästan tomma frysen blev full. Döda djur genomfrusna för mänsklig överlevnad.
*
AM skriver om sin framlidne man: "Fanns inget han inte visste". De människor som dött för oss framstår alltid som större i minnets svaga ljus. Jag ser så på mina vänner, de döda är alltid klokare än de levande. Vi behöver minnas dem så.
*
Augustikväll. Sitter i bokskogskanten med min äldste son, äter vildsvinskött och dricker rött vin. Vad önskar jag mer? Mer tystnad, inget annat. I hemstaden pågår mullret, köpmännen hoppas alltför mycket av den internationella scout-sammankomsten. De tror att scouten först och främst vill konsumera. Mera.
Foto: Ulrika W.
Inte så lite påverkad av dina tankar har jag under en sommarvecka i Skåne inte köpt en enda ny bok. Jag har gått i lugn och ro och botaniserat bland gamla böcker på antikvariat. Tänkt att man kan lika gärna (för att inte säga hellre) läsa böcker som är bekräftat bra som hetsa efter det nyaste nya. Och det blir mycket lugnare. Finns inte boken i hyllan i år så kan den mycket väl finnas nästa år. Precis tvärtom mot det nya.
SvaraRaderaPå antikvariat kan man också hitta nästan nya böcker, dom där som någon glömt att avbeställa i bokklubben, misstänker jag. Jag fick nu läst Ut och stjäla hästar av Per Petterson. Och fick bevisat att det finns nytt som är värt det också.
Jag köpte Marguerite Duras Smärtan i pocket på Lappri i S Mellby. Den har citat ur din recension i KvP på baksidan!
Sommarhälsningar!