Nyskrivet. Sommarsamtal.

Verter zol men vegn un nit tseyln.Ord ska man väga och inte räkna (ordspråk från jiddisch).

Nej är det ord
jag måste ge liv
Dödens sköte slukar
oss redan
vid födelsen
Drar oss sakta mot bottenslam
Nej, jag skrek redan då
och allt tunnare blev min röst


Jag vandrar nedför
som andra sparar för pensionen
I lutningen vänjer sig fötterna
och tanken vid den vinkel
som upprättats mellan himmel och jord


Står där på torget
Det doftar apelsin
från den svarte mannens fingrar
Fruktförsäljaren bär rosa topp
och sorterar med fyra händer


Inte ens nu
ser jag det uppenbara
I spegelbilden från skyltfönstret
gapar jag och sväljer
varje kollektiv gäspning


Ingenting är vaket
så här dags
Bankomaten talar till oss
på det enda språk vi förstår
Femhundralapparna
viskar förtroligt


På parkbänken har man dukat
fem billiga hamburgare
De tas ut ur bröden
som fylls med stulna grönsaker
Festen har börjat
Vinet dricks direkt ur flaskan
Varje dag är en väntan
på ruset och döden


Jag hälsar gryningen
med rosslingar och grus
Jag väntar inte på solen
men följer den hack i häl
På fälten går storkar
och pickar som pensionären
i lågprisbutiken.
Jag har inte mer kött i frysen
allt jag äter föds på nytt
Allt hö är grönt


Just i det ögonblicket
ser jag allt
som är osynligt
I det omöjliga gömmer sig
allt det som är möjligt
Jag trotsar tyngdlagen
slipar skridskor på sommarstranden
och virar lager efter lager
av tyg runt mitt huvud
Den religion jag aldrig tillhört
säger ingenting om hatet vi delar
och lägger på vår dagliga tallrik
Det finns ingen bönbok för mig
Redan andningen räcker
Jag vandrar så liten som möjligt
bland människorna
och inget av det jag tänker
lyser i neon
Svärtan är min färg


När jag svär
börjar det blöda Igen
Inga förband hindrar det
blödningen är övermänsklig
och saknar puls
När jag svär
kommer jag närmast
den jag var och inte
vill vara
Allt blommar i tjocktarmen
där gödningen pågår konstant


Mellan mig och världen
finns de hinder
som står mellan världen och mig
Jag finns i världen
men talar inte till den Jag finns
inte i världen, och inga ord
korsar mina läppar Huden spricker
i sandstormen
Stormen korsar mina läppar
Ingenting finns att säga


Behövs jag? Varje försök fåfängt
Ingen behövs Varje individs utplåning
är en försumbar förskjutning
I själva förskjutningen odlar
vi myterna om jaget Det försumbara
och snabbt bortglömda
Jag är ingen Jag är allt
Språnget är mindre än ett myrsteg
och det tas mellan ingen och allt


Foto: Ulrika W.