JMG Le Clézio: Hungerns visa (Övers. Ulla Bruncrona, Elisabeth Grate Bokförlag)

JMG Le Clézio har skildrat sin förfäder med stor inlevelse; i Allt är vind finns de med på Mauritius, i Afrikanen möter vi främst fadern då Le Clézio som åttaåring förenas med honom i Afrika, där han tjänstgör som läkare. Det som utmärker porträtten – och självporträttet – i dessa böcker är en sällsynt förmåga till empati, också när människor som står en allra närmast inte alltid är lätta att förstå sig på, eller när de utför handlingar som just i ögonblicket ter sig motbjudande.

Med Hungerns visa tar Le Clézio sig an uppgiften att berätta om modern, och det i romanens form. I romanen heter mamman Ethel och pappan Laurant. Ethel väntar sitt barn först efter kriget. I verkligheten hette författarens föräldrar Simonne och Raoul, och författaren själv föddes redan 1940 i Nice. Hans föräldrar var kusiner och gifta sedan 1933, fadern dessutom brittisk medborgare.

Berättelsen börjar när Ethel är tio år gammal, med ett minst sagt gripande porträtt av en liten flickas liv. Ethel hör till samhällets lyckligt lottade, både i ekonomiskt och socialt avseende. Hon förbluffas då den nya väninnan, den ryska exilfamiljens dotter, Xénia, berättar om sitt eländiga, fattiga liv. Xénias familj har flytt Ryssland via Sverige, hon har vuxit upp i Tyskland men sedan kommit till Frankrike. Hon är för Ethel "en blond fläck, en ljuspunkt" och Ethel tar henne till gammelmorbrors hus för att visa henne.

I det huset och på den tomten har hon förlagt hela sin drömvärld, den som fadern så småningom ska krossa med sitt monumentala svek och förräderi. Ju mer Ethel lär känna den fattiga flyktingflickan, desto mer skäms hon själv över att vara rik. Xénia är inte sen att utnyttja den känslan, och hela Le Clézios sätt att på detta plan skildra klasskillnadernas förödande inverkan på människor är genialt.

Romanen utvecklas på detta plan fram till utbrottet av andra världskriget. Då tycks hans fokus förskjutas till det större, samhälleliga planet och individerna, inklusive hans mor, blir spegelbilder av ett större skeende. I radion hörs Hitler gorma från olika möten, men överklassen tycks betrakta honom som en garant mot bolsjevismen. Något krig mot Frankrike kan han då rakt inte ha i tankarna.

Hela bokens sista tredjedel blir en brännande illustration av två parallella skeenden: familjen går mot sin undergång, samtidigt som de tyska trupperna intar Paris. När de sitter i den av auktionen tömda lägenheten i Paris kan dess skövling jämföras med krigets effekter på hela landet. Mot slutet av denna berättelse för Le Clézio också in judeförföljelserna, judestadgan och hela den förtrycksapparat som i Frankrike installerades med sådan frenesi. Hungerns visa är ett verk som förmår engagera både på individ- och samhällsplan.