Roligare än så här får man inte. Bilden där jag står bakom en ovanligt kort brasiliansk kvinna och håller min arm om en spjuveraktig filippinare, med leende människor runt om från Indien, England och Nigeria, togs för exakt 13 år sedan, på Kristi Himmelsfärds dag 1998. Vi bodde på Selly Oak Colleges (en del av Birmingham University) hela vårterminen det året och där sa man förstås Ascension Day om högtiden. Birmingham var en stad jag fruktat att befinna mig så länge i, men jag hade i alla avseenden fel. B-ham var charmig och trulig på samma sätt som Malmö, man skulle liksom inte spela allan i baren. B-ham var en gammal arbetarstad och liksom för Malmö kom de nya tiderna att dra fram som en tromb genom industrilandskapet. Varken bilar eller motorcyklar producerades som förr. Staden hade en ruffighet som handlade mycket om arbetslöshet, droger och våld. Man fick gå försiktigt fram, men på lokalpuben The Bear and Staff fick man både bekanta och drinkarbröder. Jag fick se rätt mycket av vardagslivet, både i den internationellt präglade studiemiljön och ute på stan. Det är ingen tillfällighet att jag återkom både 2006 och 2008. På området bodde de flesta i sovsalar, vi hade liksom andra som var par eller barnfamiljer, fått en egen lägenhet på två rum och kök (fått och fått, månadshyran var orimligt hög). Där arbetade jag om dagarna när A. hade sina lektioner. Jag lärde känna människor från jordens alla hörn.
I matsalen hade vi en fin utbytesfest inför terminsslutet. Varje nationalitet hade fått i uppgift att laga en rätt som var tämligen vanlig därhemma, så sommaren till ära gjorde vi Janssons frestelse, som de afrikanska vännerna särskilt uppskattade. På bilden är det våra närmaste grannar, Mary och Michael från Nigeria, med lilla dottern Joy. Jag bestämde mig för att göra henne till den enda lilla nigerianska på colleget som hade ett mindre förråd av svenska ord. Det tog bara två dagar så pekade hon mot taket och sa, högt och tydligt: “Lampa”. Till vänster om dem står Helen från Australien, en av terminens finaste, vänligaste och generösaste bekantskaper.Bläddrandet i gamla fotoalbum fortsätter. En syssla, som vid sidan av såpatvättandet av trasmattorna och översättningsarbetet fyller mina dagar med mening och glädje. Ascension Day må det vara, men jag håller mig till det som är jordnära, konkret och påtagligt.
Bilder: A. Nydahl.
Trevligt att du ger oss dessa inblickar i din härligt brokiga bakgrund! (Bland ungdomarna här i västnyland kallas dagen idag "Kristi flygare" med korta vokaler).
SvaraRaderaOch jag som just kommit från en morgonyogalektion ledd av en till Porto utvandrad Birminghamian ler stort. Jepp, det är nog mer än en likhet mellan Malmö och de nordengelska industristäderna. Och Porto...
SvaraRaderaOch sådana kulturmöten är fantastiska. Själv hade jag förmånen att uppleva dem som ERASMUS-student vid ett mycket internationellt universitet i en liten håla i Nederländerna. Dina bilder väcker många minnen av roliga och intressanta och tankeväckande samtal.
Jag konstaterade härom dagen att jag nog aldrig träffat någon icke-svensk som inte tyckt om Janssons Frestelse.
.. och en ovanligt kort man också väl?
SvaraRaderaFörlåt Thomas, men du ser ut som en enormt stor Viking på bilden. Bara hornen fattas. ;-)
Ulrika, han är en "flygare" här hos oss också.
SvaraRaderaAnna, tack för att du bekräftar min bild. Ja, jag vill understryka det, att just den här sortens möten är på riktigt, de gör något med en, de rör vid något väsentligt.
Malou, jag fäller alltid in hornen när det ska bli gruppfoto, jag vill inte avvika från mängden, du vet:)