Niels Hav: tre dikter.

Jag vill inleda den nya veckan med tre dikter. Under helgen har jag översatt ett antal dikter av den danske poeten Niels Hav.

Han är en ovanlig röst i den postmoderna epoken, en röst som med sin vardag och sin livserfarenhet tränger in där idag nästan inget annat än det dekonstruerade språkexperimentet får plats. Niels Hav skriver i en tradition som jag tror är starkare i Danmark än här hos oss.

Under alla omständigheter tycker jag mycket om hans poesi, och ger här tre smakprov. Det är troligt att jag återkommer med fler.

Min fantastiska penna

Jag skriver helst
med en begagnad kulspetspenna hittad på gatan,
eller en reklampenna, gärna från elektrikern
bensinmacken eller banken.
Inte bara för att de är billiga,
men jag föreställer mig att sådana skrivdon
kommer att fusionera min text med industrin,
yrkesarbetarnas svett, direktionsrummens
och hela tillvarons mystik.

Förr skrev jag sirliga dikter med reservoarpenna
- ren lyrik om absolut ingenting -
men idag vill jag gärna ha skit på pappret,
gråt och snor.

Poesi är inget för morsgrisar!
En dikt måste vara lika ärlig som aktieindex
- en blandning av fakta och ren bluff.
Vad är man numera för fin för?
Inte särskilt mycket.

Därför håller jag ett öga på obligationsräntan
och de seriösa värdepappren. Fondbörsen
hör till verkligheten – precis som dikterna.
Och därför är jag så glad för den här kulspetspennan
som jag hittade en bläcksvart natt
vid en stängd kiosk. Den luktar svagt
av hundpiss och den skriver fantastiskt.

Att fånga ödlor i mörker

Under mördandet promenerade vi
intet anande längs sjöarna.
Du pratade om Szymanowski.
Jag studerade en råka
som pickade i en hundskit.
Var och en är fångad i sitt,
omgiven av ett hårt skal av okunnighet,
som beskyddar våra fördomar.

Holisterna tror, att en fjäril i Himalaya
med ett vingslag kan påverka klimatet
i Antarktis. Det stämmer kanske.
Men där stridsvagnarna rullar in,
och kött och blod droppar från träden,
är det inte till någon tröst.

Att söka sanningen är som att fånga ödlor
i mörkret. Druvorna är från Sydafrika,
riset från Pakistan, dadlarna har odlats i Iran.
Vi stödjer tanken på öppna gränser
för frukt och grönt,
men hur vi än vrider oss
så har vi ändan bak.

De döda begravs djupt inne i tidningen,
så att vi oberörda kan sätta oss på en bänk
i paradisets utkant
och drömma om fjärilar.

Drömmen om att gå i tofflor

Drömmen om att återvända hem
och gå i tofflor för alltid.

Aldrig mer stressa runt, modlös på en flygplats
delta i meningslösa mottagningar,
spilla tid på fruktlösa möten.

Leva med tom kalender
på respektfullt avstånd från alla.

Stå vid gaveln och glo
på flyttfåglarna
i mars och oktober,
helt nöjd
med att inte vara på väg någonstans.

Lyssna på vinden,
gå lite på jakt,
förtrogen med sin ångest.

Se solen gå upp och gå ner
utan problem,
pinka i fred,
vid sitt eget staket.

Stå i sina tofflor
och studera stjärnhimlen
precis som en människa

Är det för mycket
begärt av tillvaron?


© Niels Hav

Svensk tolkning: Thomas Nydahl, foto vatten m.m: Astrid Nydahl.