Vi lever i landet där man firade Svenska flaggans dag. Nu lever vi i landet där man rödfärgat i almanackan och säger sig högtidlighålla nationaldagen. Det ger jag inte mycket för. En monark och en statsminister försöker framkalla ett allvar. Det är dömt att misslyckas. Därför tar jag tillfället i akt att visa en text ur en bok jag utgav 1987 tillsammans med poeten Bengt Berg och konstnären Leif Nelson. Den hette I hundens tecken och det var bokklubben Bra lyrik som stod för den stora upplagan medan förlaget Kalejdoskop stod för den mindre. Klicka på bilderna för att läsa texten.
Det var en vacker och sorglig text men ändå bor det ett försiktigt hopp i orden.
SvaraRaderaNationaldagen, nej jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om den, den går mig ganska spårlöst förbi vilket inte alls betyder att jag ogillar landet jag föddes i. En god dag till dig Thomas. Ja<g kurar bak ett parasoll idag och låter tiden rinna förbi.
Så är det Ann, man älskar sin plats (och i det inbegriper jag både mina rötter och mitt språk) men förtvivlar över hur det stympas, bryts ner och försvinner inför våra ögon.
SvaraRaderaÖnskar också dig en god söndag, den första av två på rad!
Lokalföreningen heter det inte längre, men förvånansvärt nog har väl de andra företeelserna faktiskt inte ändrat namn? Utom nationaldagen då. Vilket var ett märkligt drag. Portugal har inte heller någon nationaldag, det är Camoes dag på fredag som får tjäna som ställföreträdare.
SvaraRaderaEgentligen tycker jag att det hedrar ett land att inte behöva hålla sig med nationaldag.
Dock misstänker jag att med mindre att det bleve Astrid Lindgren skulle man aldrig kunna enas om en författare att tillskriva den svenska dagen.
Har Lokalföreningen bytt namn? Ser du, ingenting går att lita på längre.
SvaraRaderaDet där med Camoes och nationaldagen var jag faktiskt inte medveten om.
Jag fick ju en inbjudan av deras ambassadör i Stockholm till mottagning den 10 juni, och på inbjudan står det "On occasion of the National Day"... så det kanske också är en tolkningsfråga?
Jag tycker det kunde få bli ungefär som Amerikanska Thanks-Giving-Day- Jag gillar det där med tacksamhet, och gåvor och sånt.
SvaraRaderaJa, jag vet att Thanks-Giving är religiöst. Men man kan väl tacka ändå. Bland björkarna, för ett land i fred.
Min man brukade bli tillfrågad om han ville hålla tal på nationaldagen, då vi bodde i Östergötland. Han tackade Ja, som alltid, han var sån. Sen åkte vi iväg i sommarglittret och han höll tal i någon park i Motala eller Mjölby eller Vadstena, och det sjöngs Wilhelm Stenhammars Sverige. Det var fint alltihop. Lite vemodigt.
Någon enorm för-eller-emot-åsikt om det här kan jag inte prestera. Men Thanks-giving verkar fint.
Gabrielle, det var fint. Vad jag menar är att jag inte tror eller litar på den svenska överheten som nu alldeles för länge hävdat att "svenskt" är en fördom och att alla de värden och ideal vi förknippar med detta vårt land bara är ett slags "barbari". Läs t.ex. Mona Sahlins tal hos ungturkiska riksförbundet för ett antal år sedan, eller Reinfeldts tal om att "svenskt är bara barbariet". Jag tyckte också att en nationaldag, eller en samlande symbolisk dag oavsett namn, skulle gagna oss i en tid då alla former av identitet och tillhörighet krackelerar.
SvaraRaderaThomas; Kan så vara. Bara vi i så fall kan eliminera risken att det skanderas rasistiska blajramsor alldeles intill.
SvaraRaderaJag tror också på vissa traditioner. Det är som om vi blivit för sofistikerade för att erkänna att människan behöver det.
Gabrielle, jag tror att det vore ett grundläggande fel att "eliminera risker". Det mänskliga är att hela tiden utsätta sig för risker. Rädslan för det smutsiga, otäcka och hotande får oss att tro på renheten. Jag utsätter mig gärna för risker om jag får lov att leva i frihet. Konsensussamhället ser helst att jag avstår. Och jag tror dessutom att du har alldeles rätt i att vi frånkänns rätten eller behovet av traditioner. Vilket får mig att återkomma till Mona Sahlins tal, där hon bl.a. sa: "Jag förstår att människor är avundsjuka på er invandrare. Ni har traditioner. Vad har vi svenskar? Midsommar och sådant trams." Med sådana yttranden bidrar man aktivt till att göra människor rädda eller osäkra. Så jag ska fira midsommar mer självsäker än någonsin, med hela programmet, från Små grodorna ända fram till de sena vuxentimmarnas snaps.
SvaraRadera