Miguel Torgas dagböcker.

Idag är det 37-årsdagen för det som Miguel Torga kallade "utställningsrevolutionen" i Portugal. Av frihetsdrömmarna har det blivit uppläxning i EU-högkvarteret och nyfattigdom i storkapitalets Europa. Jag saxar några små rader ur Torgas förnämliga dagböcker. Hos mig väcker de ständigt eftertanke kring individen och massan.

"Coimbra 4 november 1965. Ännu ett manifest. Nu har vi hållit på i fyrtio år att skänka polisen våra autografer."

"Coimbra 25 april 1974. Militärkupp. Det var väl inte mycket mer att vänta av militärer? Under de senaste femtio årens förnedring här i landet har de arresterat och anklagat oss, fängslat oss och med bajonetternas hjälp säkrat makten åt tyranner. Vem kan glömma sådant? Men för all del, hur som helst är det ett steg. Bara vi nu inte får se parader i all framtid..."

"Coimbra 6 maj 1974. Revolutionen fortsätter och alla har bråttom att stämpla in."

"Coimbra 29 april 1986. Explosion i ett ryskt kärnkraftverk (...) Det första stora tecknet på den apokalyps som väntar oss."

"Coimbra 30 april 1986. Katastrofen i Tjernobyl igår skakar om hela min tankevärld. Samtidigt har min blick fått vila på en samling kakel i Hertigen av Óbidos gamla palats, och skogen av stillastående lyftkranar i Lissabons övergivna hamn kom mitt gamla portugisiska hjärta att blöda."

Citaten hämtade ur Miguel Torga: Inre frihet. Dagböcker 1933 - 1987 (Fabians förlag, översättning av Arne Lundgren).