Dorrit Willumsen: Pligten til lykke. Erindringer (Gyldendal).

Blir man två om man gifter sig? I de flesta fall är det nog så. Men om två (blivande) författare gifter sig, då är man tre. Det hävdar i alla fall Dorrit Willumsen i andra delen av sin självbiografi, som utkommer idag. Den tredje parten i äktenskapet är hennes Olympia, skrivmaskinen som är hennes käraste ägodel och verktyget för hennes författardrömmar. Den blivande maken är diktaren Jess Ørnsbo.

Detta är andra bandet av hennes självbiografiska serie, det börjar 1962 då den blivande författarinnan tar studentexamen och samlever med den gamle och sjuke morfadern och det skildrar hennes möte med den åtta år äldre, strängt disciplinerade diktaren Jess Ørnsbo som hon så gifter sig med.

Det är en gripande berättelse om hur livet som författare föds och växer, och om hur maken Jess Ørnsbo hela tiden läser, kritiserar, uppmuntrar och hjälper henne framåt. Mycket till självförtroende har hon inte men drömmarna bär.

Både Jess Ørnsbo och Dorrit Willumsen har varit författare jag följt under många år och alltid läst med stort intresse. Han för det egna författarskapet men också hans lysande introduktioner av polsk poesi och prosa. Hon för ett antal romaner av hög klass.

Samtidigt är ju detta berättelsen om ett helt vanlig liv där vardagssysslorna står i centrum mer än de konstnärliga. Men det är också en fin och uppriktig skildring av hur drömmar kan förverkligas, och vilka hinder man som diktare har. Jag läser som man läste i unga år, med stor glädje och lust. En sådan bok är det.