Kanske blir det nu en period som bara innehåller läsande. Om skrivandet tar någon plats vet jag ännu inte. Jag vill vara levande aktiv i bloggen och ger er för onsdagen några kloka ord från en av de få skrivande människor som inte gått på led bakom andra eller tidigare verksamma. Hans stil och hållning understryker vikten av egen röst och ett stort allvar. "Det man kan vänta sig av det egna skrivandet är bara att i ringa grad lyckas närma sig en bild eller en vision som man har funnit värd att föra vidare. Därför betecknar jag det jag skriver som texter, eftersom den termen på det mest allmänna sättet motsvarar skrivandets situation. Jag är varken fiktionsförfattare eller tidningsjournalist. Jag skriver mina texter, jag skriver min genre, min litteratur."
"...framför mig ligger bara ett vitt papper (...) om jag visste på förhand vad jag skulle skriva, skulle skrivandet aldrig intressera mig. Det skulle tråka ut mig."
Ryszard Kapuscinski (1932-2007): Reporterns självporträtt (Bonniers, översättning av Anders Bodegård). Foto: A. Nydahl.
Jag skrev och skrev, men sedan suddades allt ut när jag skulle logga in... Du verkar inte vara någon främling för ärliga avsikter som suddas ut, men vissa måste leva kvar. Jag älska fado och det visar si i din reklamsida bredvid texterna att jag läst dig innan. Detta är bra. Jag minns inte hur jag kom hit. Kan vara att jag satt och försökte hitta info om Alfredo Marceneiro igen...Du skriver med humor i sorgen. Vad annat kan man göra?
SvaraRaderaMarcus i Malmö
Ps. Kolla
spitzenquality.blogspot.com
(lillebrorsan)