Ola Hansson om ensamheten och minnena.

"Jag stängde dörren och rullade ned gardinen, ty jag kände det så högtidligt och fullt i min själ, att jag ville vara för mig själv och helt ensam, och det fanns intet därute bland de andra som kunde hålla ton med min egen stämning. Jag satte mig framför brasan, och medan den verklighet som var närvarande och omkring mig rann undan i fjärran likt ett sus i töcken, fann jag mig själv plötsligt mitt i en ny värld av minnen, som stodo upp från de döda och fingo liv på nytt."

Ola Hansson, Sensitiva Amorosa (ur Svenska klassiker, utgivna av Svenska Akademien)