"Ända sedan medeltiden har bibliofiler slagit fast att boken har fyra dödsfiender: eld, vatten, bokmaskar och bibliotekarier." Det skriver Jesper Huor i dagens DN med anledning av att SvT imorgon inleder sin dramaserie om "Bibliotekstjuven", den högt uppsatte tjänstemannen på Kungliga Biblioteket som stal samlingarnas verkliga dyrgripar och som mot slutet av sin bana sprängde sig själv i luften.Jag funderar på saken, är bibliotekarien en dödsfiende till boken och litteraturen? I min barndom framstår hon som själva porten till litteraturen. Utan Britt-Louise i Lorensborgsskolans bibliotek hade jag kanske aldrig börjat läsa, eller så hade jag stannat i det triviala. Utan henne hade vägen mot den riktiga litteraturen kanske inte blivit synlig.
Men jag tänker framför allt på dagens situation. Vi vet vad de svenska biblioteken köper in. Vi vet vad de avstår ifrån (Bibliotekstjänst har statistiken). Vi vet också att de i allt högre grad strävar efter att höja "besökssiffran" vilket är något helt annat än hur många som lånar och läser böcker. Besökssiffran höjer man lätt med café, datorer, underhållning och myspys.
Kanske är utsagan ändå riktig? Alltför många flyter med strömmen, följer "tidsandan" och gör biblioteken till massproduktionens filialer, där deckardrottningar och poliskungar ostört kan bidra till den kollektiva fördumningen. Förändringen kan i Sverige inte komma förrän utbildningen av bibliotekarier åter fokuserar på litteraturen, kunskap om den, istället för att som nu utexaminera experter på datorprogram.
Thomas, jag blir ledsen av att läsa detta. Bibliotekarien som litteraturens värsta fiende? Nej vet du vad, om inte biblioteken fanns skulle oändligt många bli helt utan litteratur, alla de som inte får gratis recensionsexemplar eller har råd att köpa. Jag tänker på barn som förälskar sig i bibliotekarier som hittar de rätta böckerna åt dem, på gamla människor som säger att utan läsning skulle de inte orka leva. Jag kan förstå att en bibliofil har sagt det, för han bryr sig mer om bokens ålder och utseende, men en bibliotekarie bryr sig åtminstone i Finland om innehållet. Men jag förstår, trots allt, inte att just du ställer frågan, låt vara med ett "kanske"
SvaraRaderaUlrika, detta skrevs inte för att såra någon, utan för att påståendet framfördes inför en tv-serie. Jag skriver ju själv om hur väldigt viktigt mitt skolbibliotek var, och påpekar att det trots tidens nivellering och nedrustning av bibliotekens kvalitet finns enskilda bibliotekarier som kämpar emot. Jag kan ju bara utgå från den svenska situationen, jag vet att du och dina kollegor har en helt annan syn.
SvaraRaderaJag skulle självklart aldrig påstå det som artikelförfattaren med ett citat påstår (och som han säger är en urgammal uppfattning).
Så förlåt mig, det var verkligen inte menat så som du läste det.
Thomas, Du har ändrat texten sedan jag skrev kommentaren, och du har alldeles rätt i det sista du säger om utbildningen av bibliotekarier, och det gäller också för Finland!
SvaraRaderaVi är nog inte alltför oense..
Ja, jag ändrade texten för att ytterligare markera var jag står. Uttalanden som det DN citerade är ju oerhört provocerande och därför använde jag det! Hoppas att fler, bibliotekarier eller läsare, blandar sig i den diskussionen. Själv ser jag nu fram emot första avsnittet imorgon kväll.
SvaraRaderaHandlar det inte också om en balans mellan att lyfta den lägsta nivån utan att sänka den högsta?
SvaraRaderaDet är kanske inte dåligt om biblioteket får ickeläsaren att läsa hyfsat välskrivna bestsellers, om än lättsmälta?
Men den som söker mera tuggmotstånd ska ju inte bara hitta bestsellers.
Min mamma var genuin och enorm bibliotekskund, hade kort i tre grannkommuner (den där hon arbetade, den där hon bodde och den där hon var född och besökte mormor), besökte något bibliotek varje vecka och ibland flera gånger - men tyckte inte att det var många av bibliotekarierna man egentligen kunde tala böcker med.
Fast nu var mamma rätt svartsynt och det var inte alldeles lätt att leva upp till hennes krav. Men jag förstår nog egentligen vad hon menade, och tror att det ligger i närheten av vad du också skriver om här.
Det är skönt att läsa Ulrikas kommentar ovan, liksom ditt klargörande. Jag, som många andra, har spenderat många timmar på bibliotek och därmed också pratat en hel del med bibliotekarier. Min bild, om än synnerligen begränsad, är dock den att även om många fortfarande trivs med sitt yrke och den insats de gör för läsningen i Sverige, så har faktiskt några stycken också påtalat hur "deras" bibliotek blivit alltmer inriktat på populärlitteratur, video/DVD-utlåning och mindre på långa samtal med bokstofiler som får allt svårare att hitta mindre populär litteratur.
SvaraRaderaJag kan dock säga att jag tyckt mig se fler individer ur olika samhällsgrupper ta sig till biblioteken, inte minst invandrare, men kanske har jag fel. Men om så är fallet kan man ändå säga att biblioteken lockar nya grupper. Man kan ju hoppas det i så fall!