Spridda röster vid matbordet. Inför åsynen av traditionell julmat utbrister Alma: "Va, är det jul fortfarande, då ska jag inte äta något". Vera lilla packar upp sin julklapp från oss, tre pedagogiska förskoleböcker med pennor. Hennes reaktion: "Babygrejor alltså, bara babygrejor". När minsta flickan Lykke ska öppna sitt säger Vera "Det är säkert bara babygrejor till dig också". Så småningom upplöses spänningen och de finner sig tillrätta med A:s barnbarn som är äldre och till slut hamnar i soffan med böckerna, läsande. Vera vill bara höra mer och mer. När hon åker hem lovprisar hon den fina julklappen. Allt prat om babygrejor är glömt.
Idag går allt i repris. Söner, döttrar, barnbarn. Julbord, var sin julklapp, glass och kaffe efteråt, samtal och ett brinnande ljus i snödrivan.
Imorgon ska jag försöka hitta vardagen igen. Den lunkande, rutinpräglade, enkla och tysta.
Vilken underbar liten text. Så talande, så levande att man tycker sig ha varit där.
SvaraRaderaTack för att du delar detta med oss läsare!
SvaraRaderaUlrika