Ännu en hattext mot Mario Vargas Llosa

I DN Kultur skriver idag America Vera-Zavala ännu en hattext mot Mario Vargas Llosa.

Först flirtar hon med läsarna. Flera spalter handlar om hur hon som ung njutit av hans böcker, och att han rentav är en "avlägsen släkting".

Sedan kommer det: "I stora delar av Latinamerika har världen vänts rätt och majoriteten har äntligen fått röst. Samtidigt fortsätter Vargas Llosa propagera för de nykoloniala kandidater som fortfarande slår vakt om de vita eliternas makt."

Jag hade kunnat citera mer, men detta säger mycket om Vera-Zavalas sätt att tänka. Samtidigt som det osar svavel om anklagelserna är de rutinmässiga klichéer som saknar varje form av exempel eller konkretion. Istället talar hon om att han ville bli president i Peru "för de vita familjerna" och att han sedan blivit så bitter att han valt "den gamla världen" och lämnat "den nya". När man försöker gestalta en annan människas känslor ska man vara försiktig. Det är inte Vera-Zavala, hon tror sig veta vad som rör sig i hjärna och hjärta hos Vargas Llosa. Han är en vit man, det räcker länge för att man ska kunna avsky honom.

Efter Vargas Llosas nobelföreläsning frågar jag mig själv och er andra: var i hans texter finner man "det nykoloniala". Jag skulle vilja påstå att man däremot lätt hittar motsatsen. Detta sa han t.ex. i sin nobelföreläsning:

"Alla tider har sina fasor, och vår egen har fanatiker och självmordsterrorister, ett gammalt släkte som är övertygade om att de kommer till paradiset genom att döda, och att oskyldiga människors blod tvättar bort kollektiva oförrätter, avskaffar orättvisor och får sanningen att segra över falska föreställningar. Otaliga offer krävs varje dag på olika platser i världen av folk som tror sig äga absoluta sanningar. Vi trodde att med de totalitära imperiernas sammanbrott skulle samlevnad, fred, pluralism och mänskliga rättigheter råda, och världen skulle lämna förintelser, folkmord, invasioner och utrotningskrig bakom sig. Inget av detta har inträffat. Nya former av barbari sprider sig, eldade av fanatism, och inför spridningen av massförstörelsevapen kan man inte utesluta att vilken liten skara av galna världsfrälsare som helst en dag framkallar en nukleär katastrof. Det gäller att stå emot dem, bekämpa dem och besegra dem. De är inte många, fastän dånet av deras brott genljuder över världen och fastän vi fasar inför de mardrömmar som de inger oss. Vi får inte låta skrämma oss av dem som vill beröva oss den frihet som vi har tillkämpat oss under civilisationens långsamma framsteg. Låt oss försvara den liberala demokrati som med alla sina begränsningar fortfarande innebär politisk pluralism, samlevnad, tolerans, mänskliga rättigheter, respekt för kritik, rättssamhälle, fria val, maktombyte, allt det som har lyft oss ur en grym urtillvaro och fört oss närmare – fast vi aldrig kommer att nå dit – det sköna, fullkomliga liv som litteraturen fingerar, det där som vi inte kan åstadkomma annat än genom att hitta på det, skriva det och läsa det. Genom att stå emot de mordiska fanatikerna försvarar vi vår rätt att drömma och förverkliga våra drömmar."

Nykolonialt?

Foto: U.W.