Irka Cederberg: Född fördömd. Romerna – ett europeiskt dilemma (Leopard förlag).

Lite till mans har vi väl bristfälliga och/eller fragmentariska kunskaper om de människor vi kallat zigenare men som vi numera benämner romer. Fragmenten kommer i mitt fall från barndomen i Malmö och vuxenåren på Bellevuegården där familjen Caldaras också bodde. Ivar Lo-Johanssons texter, Katarina Taikons böcker som jag läste för barnen, en och annan dokumentär, det är väl det hela.

I Albanien, närmare bestämt i Gjirokastër i söder, satt jag en sommareftermiddag 1978 vid torget och såg ett följe slitna, fårade och smutsiga män och barn dra fram och jag förde frågan på tal med min albanske vän. Nej, det fanns ”inga zigenare” i landet. När jag frågade varför dessa män och barn var så påtagligt smutsiga och trasiga jämfört med alla andra, sa han: ”De kommer nog direkt från jobb, det är det hela”. Jag undersökte saken närmare och fick förklaringen att det fanns två romska släkter i landet, den ena ”samarbetade och var goda medborgare” medan den andra vägrade. Sådana människor kallades i Enver Hoxhas proletära diktatur för ”dåliga element” och behandlades därefter.

Journalisten Irka Cederberg är en av de få jag läst i frågan. Hon har dykt upp med jämna mellanrum under årens lopp med artiklar, reportage, notiser om situationen för Europas romer. Hennes bok i ämnet, Född fördömd. Romerna – ett europeiskt dilemma, kom i våras och jag kan konstatera att jag får en ordentlig lektion i detta (dessa?) folks historia. Kanske är det historielektionen som är viktigast. Att förstå minoriteters belägenhet handlar alltid om att se hur deras tillvaro formades, vilka faktorer som bidrog och var minoriteten har sina rötter. Det som utmärker romerna är att de är ett folk utan nation. I det avseendet kunde man jämföra dem med judarna före staten Israel, med palestinierna, kurderna och andra folk vars öde formats och bestämts av övermakten i respektive region.

Jag ska inte ge mig in på några referat av Cederbergs historieskrivning, bara konstatera att den är innehållsrik och lätt att tillgodogöra sig. De olika grenarna inom den romska befolkningen kräver sina utredningar, och dem bjuder hon också på. Särskilt den nazistiska förintelsen ägnar hon ett avsnitt i boken, där hon visar att romerna procentuellt sett fick se samma andel av sitt folk mördas som det judiska folket. Antisemitismen och antiziganismen gick hand i hand, trots att Himmler hade romantiska drömmar om ett ”rent, ariskt” romskt folk som skulle bevaras.

I detta sammanhang är det också intressant att ta del av den tidens rörelser i andra länder, som i Kroatien där Ante Pavelic strävade efter ett ”Guds rike på jorden” där varje jude, serb och zigenare dödats. Det leder henne senare in på dagens minst sagt turbulenta situation i länder som Rumänien (med den allra största romska befolkningen), Ungern (där Jobbik och dess ungerska garde också mördar romer för att ”statuera exempel”) och Italien där starka krafter strävar efter fördrivning av de oönskade. Av Ervin Rosenberg har jag lärt mig en del om den specifika situationen i Ungern.

Allt sammantaget betraktar jag Född fördömd som en mycket viktig bok. Den kan med fördel användas som uppslagsbok för den som söker konkreta fakta i konkreta situationer som rör romernas situation.