Där står vi, våren 1961. Hallarna, Tormestorp - rakt upp på åsen och djupt in i skogen utanför Hässleholm. Förvisade. Bortkörda. Undanskuffade. Det kallades "vilohem för barn". Varför vi behövde vila vet jag inte. Men vi fann varandra där. Barn till missbrukare och så jag. Mina föräldrar var inte några missbrukare, pappa var en hårt yrkesarbetande man och mamma var hemmafru med Hemmets Veckotidning och Barnatro som grundpelare, men barnpsyk i Malmö tyckte att jag behövde vara där. Jag lärde mig röka i skogen. Jag lärde mig allt en mycket ung pojke behöver veta om flickor. Ändå är det som om allt bäddats in i en dimma av okunskap och bortsuddade minnen. Så såg Folkhemmet också ut. Jag var nio år, en livrädd liten pågablära från Lorensborg. Det är 49 år sedan.
lördag 23 oktober 2010
Skånska barn i exil
Där står vi, våren 1961. Hallarna, Tormestorp - rakt upp på åsen och djupt in i skogen utanför Hässleholm. Förvisade. Bortkörda. Undanskuffade. Det kallades "vilohem för barn". Varför vi behövde vila vet jag inte. Men vi fann varandra där. Barn till missbrukare och så jag. Mina föräldrar var inte några missbrukare, pappa var en hårt yrkesarbetande man och mamma var hemmafru med Hemmets Veckotidning och Barnatro som grundpelare, men barnpsyk i Malmö tyckte att jag behövde vara där. Jag lärde mig röka i skogen. Jag lärde mig allt en mycket ung pojke behöver veta om flickor. Ändå är det som om allt bäddats in i en dimma av okunskap och bortsuddade minnen. Så såg Folkhemmet också ut. Jag var nio år, en livrädd liten pågablära från Lorensborg. Det är 49 år sedan.
Som jag har letat efter denna plats. Växte också upp på Lorensborg, och var också där några månader i början av 60-talet. Minns suddigt byggnaden ensam i skogen vid vägens slut, och de spännande, lite busiga flickorna som var där och genast intresserade sig för den nye lille killen, och fröken som försökte inbilla oss att hon var Ingos flickvän, för att hon hette likadant (Birgit?). Och så de meningsglösa övningarna med plakatfärg på utsågade träfigurer. Och små gröna piller som skulle vara lugnande, när man var lite stökig efter att fadern förolyckats.
SvaraRaderaBosse S.
Bosse,
SvaraRaderaom du skickar mig ett mail kan jag berätta mer och visa dig på böcker jag gett ut där Tormestorp finns med.
Du når mig på thomas.nydahl@gmail.com