Madeleine Bourdouxhe: En spik, en ros

En av det franska språkets verkliga konstnärer är belgiskan Madeleine Bourdouxhe. Hon föddes i Liège 1906 och avled i Bryssel 1996. Hennes genombrottsroman, La femme de Gilles, utkom i Paris 1937 och finns sedan 2004 på svenska, Gilles kvinna, utgiven av Elisabeth Grates Bokförlag. Alldeles ljuvlig är novellsamlingen med det minst sagt trolska och lockande namnet En spik, en ros - i översättning av Madeleine Gustafsson, också den utgiven av Elisabeth Grates Bokförlag i Stockholm.

Jag har aldrig tidigare sett noveller som har denna förbryllande skönhet och egendomliga berättarstruktur. Det är som om själva meningsbyggnaden bråkade och stökade med läsaren för att överraska ner i minsta detalj. Gustafssons översättningar måste vara små mästerverk i sig, det räcker nämligen att bara börja läsa en av novellerna för att man ska vara fast. Indragen i Madeleine Bourdouxhes märkliga värld, där människor försöker överleva både som individer och som par. De slåss mot vardagsdemonerna, men man anar hela tiden större hot, hängande över huvudena på dem, ibland som outsagda men likväl hotfulla stämningar och känslor.

Smaka bara på bokens titelberättelse, En spik, en ros heter den kort och gott, och försök göra dig fri från Madeleine Bourdouxhe. Det går inte. Novellen börjar så här:

"Det fanns inget ljus. Folk gick på trottoarerna och på gatorna, men man såg dem inte. Hon gick på dessa gator utan ljus. Han tog sitt glas mellan händerna; med små rörelser fick han ölet i botten av glaset att snurra, han sa ingenting och jag talade och blev långsamt tokig."

Bara en sådan inledning räcker för att man ska förstå att berättelsens han och hon inte är vem som helst och att det de kommer att göra går utanpå det ordinära. Och det gör det, i novell efter novell. Man är fast i Madeleine Bourdouxhes texter, man sjunker ner i dem, man vilar där, man ler över de märkliga vändningar de tar och man suckar när de slutar. Så kan riktig litteratur se ut. Också i den blodfattiga och insmickrande falskhetens tid, som är vår. Madeleine Bourdouxhes tid var en annan, men det är knappast hela förklaringen till hennes stora litterära talang.