Krigets vidrigheter och glädjen att dess arkitekter dödas

Foto: Astrid Nydahl

Det är ett fasansfullt krig Putin-maffian driver i Ukraina. Bakom Putin finns en hel krets av militära och civila krigshetsare. Alexander Dugin och hans dotter stod i främsta ledet för att formulera krigets vardag och "vision". Pappa Dugin står där alltjämt. När jag då uttryckte glädje över att dottern dödats av en bilbomb får jag höra att jag "diskvalificerar" mig själv.

Det är ett krig som pågår. Det finns en angripare, och det är Ryssland. Krigsmaskinen styrs och sköts av levande ryssar.

Vi har alltsedan krigets utbrott önskat Putin död. Vi har önskat hela den ryska krigsmaskinens arkitekter död. Så jag insisterar: för varje sådan ryss som dödas gläds jag.

De som kritiserar mig har inte hörts av när Ukraina räknar sina döda barn, vuxna och åldringar. Deras hyckleri är sist och slutligen sådant att det gynnar den ryska fascismen.

Jag vill påminna om vad Magnus Ljunggren skrev i Svenskan:

Ukrainarna var, hette det vidare, bastarder som hade ”krälat upp ur hål i marken” – deras ondskefulla ”angrepp” mot Ryssland legitimerade faktiskt ett ”folkmord”. Egentligen var de bara en påhittad nation. Så hade Ivan Iljin på sin tid också uttryckt saken. Dugins stående uppmaning blev: ”Döda, döda, döda!”

 

Alexander Dugin och hans dotter - tvättäkta ryska fascister som skördar vad de sått

Skärmdump Daily Mail. Alexander Dugin vid bilen där hans dotter sprängdes 

Att kalla Alexander Dugin fascist är helt korrekt.

Magnus Ljunggren skrev i våras i Svenskan bland annat detta:

I 20 års tid var Dugin nazist. Under 1980-talet hade han formats i en underjordisk nazigrupp som kallades ”Svarta SS-Orden”. När Sovjetunionen föll såg han det som den stora uppgiften att resa Ryssland ur sammanbrottets förnedring och bidra till restaurationen av vad han kallade ett ”eurosovjetiskt” imperium. För det ändamålet startade han tidskriften Element, i nära kontakt med västeuropeiska högerextremister.

Hösten 1993 – det bör ha varit vid tiden för Jeltsins blodiga krossande av de ryska nationalisternas antiparlamentariska motstånd – for han till Malaga och intervjuade den 97-årige belgiske SS-veteranen Léon Degrelle. Denne hade känt Hitler och dekorerats av honom. Det bör ha varit ett stort ögonblick för den unge nazisten.

I unga år ledde Dugin den anti-semitiska organisationen Pamyat.

Han anser att den rysk-ortodoxa kyrkan är förutbestämd att härska över ett all-europeiskt imperium hela vägen till Asien.

Hans plan finns formulerad i Foundations of Geopolitics från 1997, vilken fortfarande anses ha stor betydelse i den ryska eliten och har använts som undervisningsmaterial inom den ryska militären.

2001 grundade han ett “eurasiskt” parti.

Dugin talade för annektering av Krim redan 2008, under Rysslands krig mot Georgien. Som samordnare av de separatistiska rörelserna i Ukraina under ockupationen 2014, hamnade han på USA:s sanktionslista.

Hans och dotterns rasism är välkänd. Ljunggren skrev:

Ukrainarna var, hette det vidare, bastarder som hade ”krälat upp ur hål i marken” – deras ondskefulla ”angrepp” mot Ryssland legitimerade faktiskt ett ”folkmord”. Egentligen var de bara en påhittad nation. Så hade Ivan Iljin på sin tid också uttryckt saken. Dugins stående uppmaning blev: ”Döda, döda, döda!” Han varnade för återhållsamhet: ”Om Putin inte slår till i hela Ukraina inträffar kaos.” / ”Ett totalt väpnat uppror är nödvändigt över hela landet.” / ”Putin, inta Kiev!”

 

Ljunggren avslutar med dessa ord:

 

Så var stunden äntligen kommen i februari 2022. Putin invaderade – och Dugin jublade. Han hade inte förstått att han bara hade behövt vänta, att Kreml hade en långsiktig plan. Äntligen kunde han pusta ut: snart ska Donetsk, det historiska epicentret, befrias och därefter hela Ukraina.

Slutsats: det är som om Putin hela tiden har rört sig i närheten av det program som fascistoiden har föreskrivit Ryssland – men i sin egen takt. Putins återkommande hotfulla utfall förefaller nu eka av de duginska slagorden, när han varnar för förrädare, insekter som ”måste spottas ut”, även i den egna eliten, när han avfärdar västkulturen som dekadent genderfixerad, när han (också i Iljins efterföljd) förmenar Ukraina rätten att överhuvud kallas nation.

Inför helvetet som pågår i Mariupol kan man inte låta bli att minnas Dugins ord från 2014: ”Alla dessa offer, all denna ståndaktighet ska nu äntligen bära frukt i sydöstra Ukraina. Hur tunga är inte historiens hjul! För att sätta dem i rörelse krävs fontäner av blod.”

 Sist men inte minst, lite betydelsefull information via Cornucopia:

Politico har nu en engelskspråkig artikel om de gripna ryssarna i Albanien och även en artikel om den dödade fascistiske krigshetsande propagandisten i attentatet i Moskva, där man konstaterar att Dugin bytte bil i sista minuten.

 

Till Krim och Moskva kommer nu Putin-fascismens krig

Buttermere. Foto: Astrid Nydahl

 

Några nyheter i helgen är definitivt glädjande. Nej, jag tänker inte på Duplantis stavhoppsseger. Och nej, jag tänker inte heller på att socialdemokratin börjat omvärdera kärnkraften. Inte heller på att himlen är klarblå.

Däremot blir jag uppriktigt glad när jag läser detta telegram:

Den fascistiske ideologen Alexandr Dugin har kallats ”Putins hjärna”. På lördagskvällen dog hans dotter Daria Dugina, 29, i en bilexplosion i Moskva, rapporterar flera ryska och internationella medier. Pappan uppges ha bytt bil i sista stund.

Daria Dugina var redaktör på sajten United World International och en uttalad supporter till kriget. Hon sattes i april upp på både USA:s och Storbritanniens sanktionslistor.

 

”Hon är en frekvent och högprofilerad källa till desinformation relaterad till Ukraina och den ryska invasionen av Ukraina på olika nätbaserade plattformar”, skriver brittiska regeringen i sitt beslut.

 

Ukraina har med detta tydligt klargjort att man tagit kriget till den ryska fascismens hjärta.  De senaste två veckorna har man genomfört effektiva attentat på Krim. Ett attentat i Moskva-regionen har ett symbolvärde som inte ska underskattas, trots att ”Putins hjärna” Dugin själv hade bytt bil och klarade sig. Hans dotter är inte bara en ung vem-som-helst-kvinna, hon är dessutom mycket aktiv i Putin-fascismens krigsterror. Må de alla vandra hennes väg.

***

Anna-Lena Laurén skriver:

Målet är klart: att signalera till Putin och hans anhängare att ingen ska känna sig säker.

 

Vad det handlar om är psykologisk krigföring också gentemot den ryska allmänheten: Så länge ni krigar mot oss är era samhällen otrygga. Det är huvudmålet för explosionerna på Krim, som Ukraina av taktiska skäl inte har tagit på sig officiellt, men som helt uppenbart är ukrainska operationer.

 

Nu är frågan hur Kreml ska reagera på detta. På sitt sätt passar det Putins narrativ: Ryssland är omgärdat av fienden.

 

Samtidigt bevisar både bombdådet utanför Moskva och explosionerna på Krim att Kreml inte har situationen helt och hållet under kontroll.

Slutkört och slutsuttet. Långväga hitresta gangsters och vinterns läsning

Foto: Astrid Nydahl

 

Åtta dagar återstår, sedan är det slutsuttet vid havet.

Vår bil ställs av den 30 augusti, därmed avslutas en mångårig tradition. Varje morgon, året runt, har vi kört till Landön, Tosteberga hamn, Olseröd eller Åhus för fika och morgonvila. Bästa sättet att börja en dag.

Nu är det slut med det. Varje krona som blir över ska användas till vinterns elräkningar. Det är surt, det är tråkigt och det känns som om det är någon annan som fattat detta beslut åt oss.

Å andra sidan måste vi ta bussen när vi behöver handla något (nej, jag menar inte shoppa, jag menar att handla hem livsmedel och annat nödvändigt). Det gör vi tillsammans, så det får bli vinters alternativa utevistelser.

***

Mordet på en gangsterledare på Emporia i Malmö i fredags har några minst sagt uppseendeväckande inslag. Den döde basade för det kriminella gänget Satudarah, som har sina rötter i Holland och är mycket starka i bland annat Indonesien. Gänget säljer knark, sysslar med utpressning och mord. Viktigast att påpeka är kanske att den svårt skottskadade kvinnan inte var ett mål för mördaren, polisens teori är att hon var en förbipasserande. 

Varför nämner jag denna händelse, när jag tiger om nästan all den importerade kriminaliteten? Jag nämner detta mord, dels för att det skedde i ett köpcentrum där väldigt många människor befann sig, dels för att mördaren var en 15-åring som rymt från ett ungdomsboende i Göteborg, och inte minst för att en helt oskyldig människa också träffades av kulorna.

Vill ni leva i ett sådant Sverige, också efter det så kallade valet? Har ni trivts hittills? Tycker ni rentav att den svenska politikerklassen verkar ha ambitionen eller förmågan att konfrontera och krossa denna maffiabrottslighet?

*

Det som väntar, bortsett från en kylig inomhus-miljö, är såväl filmer som litteratur. Biblioteket stängs av 1 oktober, liksom allrummet, för att försöka minska el-kostnaden något. Men alla böckerna står där och bara väntar. Jag var t.ex. inte klar över hur många böcker av Birgitta Trotzig vi hade. I går började jag läsa originalutgåvan av Sjukdomen (från 1973).

En del av vårt bibliotek. Bilden är några år gammal. Foto: T.N.

Går du och röstar 11 september? Arma människa

Foto: Astrid Nydahl

 

Det sägs att val äger rum i vårt arma land inom kort. Om man ska välja, måste det finns något att välja mellan. Vad finns det att välja mellan i krigstid, med det som också höga politiker nu vågar kalla en krigsekonomi?

 

Om jag gjorde annat än rev sönder min valsedel skulle jag sannerligen inte ha röstat på något politiskt parti som nu är representerat i riksdagen.

 

Jag skulle inte heller ha tagit en blank röstsedel och fyllt i något jag föredrar. Det liknar bara allt för mycket Kalle Anka och Pippi Långstrump i valbåsen (och betraktas som ”humor”).

 

I varje fritt samhälle ges det rösträtt. Det är inte detsamma som röstplikt eller rösttvång. 

Mina politiska ställningstaganden bygger aldrig på känslor. Förnuftsstyrda handlingar byggde det Sverige som sedan målmedvetet raseras. Ingenting kommer att förändras. Destruktionen kommer att fortgå med oförminskad kraft. Den destruktionen kan i vinter driva människor från hus och hem. Den kan leda väletablerade företag in i konkursernas helvete.

 

Destruktionen var en del av det förkrigstida Europa. När kriget nu rasar ökar förstörelselustan. Man kunde ta fram klassiker som Ekelund, Cioran och Canetti för att ge filosofiska exempel, men jag tror inte det behövs. 

***

Det finns skäl att också uppmärksamma det faktum att EU förmodligen sätter stopp för utbetalningar i ett så kallat "högkostnadsskydd". Vem faller i vinter? Hur många blir vi? Vilka skulder kommer vi att bära med oss? Läs här i Svenska Dagbladet.

 

 

Fritt fall. Inget hopp

All Saint´s Church, Lake District. Foto: Astrid Nydahl

 

Under torsdagskvällen läser jag en intervju med direktören för Pågens bagerier i Malmö. Storföretag som Pågens står inför en katastrof: om de inte höjer priserna går det åt skogen, om de höjer priserna går det också åt skogen.

Den vendetta som pågår ställer oss inför fritt fall. Vi som lever i el-område 4 har ingenting att sätta emot. Priserna ligger nu varje dag, timme för timme, på över fem kronor per kWh, och ofta hela sju kronor.

Först den 15 november ska Svenska kraftnät lägga fram ett förslag till "högkostnadsskydd". 

Jag är tämligen säker på att tiden fram till dess - i runda slängar tre månader - blir en period av konkurser och hopplösa lån.

Jag ser inget som helst hopp. Men jag vet att det svenska folk som saknar både självbevarelsedrift och insikter om den politiska klassens ynklighet, i vanlig ordning ställer sig i kö den 11 september för att lägga sina lappar i lådorna. Ömkligt blir det att beskåda.

Vad ska till för att människor ska säga stopp? Vad kan få svensken - särskilt sydsvensken som en gång var dansk - att reagera när han och hon blir trampad på? Förmodligen kan inget utlösa ilska, vrede och revolt.

Det finns skäl att också uppmärksamma det faktum att EU förmodligen sätter stopp för utbetalningar i ett så kallat "högkostnadsskydd". Vem faller i vinter? Hur många blir vi? Vilka skulder kommer vi att bära med oss? Läs här i Svenska Dagbladet.

Agneta Pleijel: Dubbelporträtt. En roman om Agatha Christie & Oskar Kokoschka

 

"Inget visar sig vara som man trott. Man går på nakna fötter i skärvor, splitter och flagor. Fötterna blöder. Allt måste tänkas om. Hela pusslet måste läggas på nytt." (Ur Dubbelporträtt)

Agneta Pleijel har en anmärkningsvärd förmåga att få allt att se så lätt ut. I den nya romanen är texten så elegant utförd, att man genast måste hejda sig för att inte läsa allt i ett enda andetag.

Det är kanske enda sättet för mig att säga att detta är en mycket fin bok. Realism i prosan i kombination med ett mycket vackert, ja ibland rörande, sätt att berätta två människoöden blir förstås hur bra som helst.

Ramberättelsen är att den store mästaren Oskar Kokoschka ska måla deckarförfattaren Agatha Christies porträtt till hennes 80-årsdag. Initiativet kommer varken från honom eller henne.

Det blir sex sittningar. Varje sittning är i boken sitt avskilda avsnitt. De börjar trevande men berättar allt frimodigare för varandra. Trötthet och leda växlar till uppsluppna skratt och en liten promenad.

Så här är det med riktig litteratur. Beskriven så här kanske det inte väcker någon sensation. Men det är inne i och bakom dessa mina försök att med ord förklara, som boken växer och fängslar. Den stannar kvar. Jag ska förstås läsa den igen. När man ligger sjuk till sängs är det böcker som denna man vill läsa. 

 

Terror mot Charkiv - igen och igen

Bild från Räddningstjänsten i Charkiv

 

Cornucopia skriver:

Ukraina har återigen utsatts för omfattande terrorbombning av Ryssland. I Charkiv träffades ett studentboende i den utsatta statsdelen Saltivka. Sex dödades och sexton skadades enligt denna artikeln, men jag såg också siffror på sju även om jag tappade bort länken för stunden. En film från räddningsarbetet och vad som verkar vara minst en helt ihoprasad byggnad här.

"Jag har faktiskt alltid gått ur vägen för det som lockade mig, flytt det som behagade mig mest."

Ivön, vid lånat hus. Mobilfoto: T.N.

 

"Jag vars hela varelse, tanken och hjärtat, törstar efter att uppgå i den levande verkligheten, i medmänskorna, i naturen och i Gud, jag som förtäres och förstöres av ensamheten, jag stänger in mig i ensamheten och förefaller att icke trivas med någon annan än mig själv, att vara mig själv nog... Själens stolthet och reservation och hjärtats skygghet ha kommit mig att våldföra alla mina instinkter och fullkomligt vända upp och ned på mitt liv. Jag har faktiskt alltid gått ur vägen för det som lockade mig, flytt det som behagade mig mest."  (ur Henri-Frederic Amiel: En drömmares dagbok (W&W, 1947 i översättning av Klara Johanson)

Om det är tvärtom, om det faktiskt är så att man går ur vägen för det som varken lockar eller behagar, om man stiger åt sidan för det som "the madding crowd" åtrår? Om hjärtats skygghet faktiskt inte medger ett bejakande av de instinkter som betraktas som eftersträvansvärda? 

 

 

"Högkostnadsskydd på el"???

En statsminister och två underhuggare håller presskonferens. Orden rinner ur munnarna deras.

Nu är det bestämt att det ska införas ett "högkostnadsskydd" för el-priserna. Det ska gälla både "hushållen" (du och jag) och "företagen"

Hur och när?

Åh, det ska förstås utredas.

Den femtonde november förväntas Svenska kraftnät lägga fram sina "förslag". Men summorna tycks redan spikade. Och "skyddet" ska inte bara gälla i vinter utan också "framöver".

Nog lägger jag märke till de luddiga formuleringarna. Klassisk politiker-vadd, mjuk, vänlig, inställsam men i total brist på konkretion.

Här fortsätter vi förberedelserna för en mycket svår vinter utifrån våra mått mätt. Bilen ryker om cirka fjorton dagar. Mot kostnaden för den får vi el.

DN sammanfattar dagens dårskap:

Snittpriset på el landar på 569 öre per kilowattimme i södra Sverige. Det är över hundra gånger högre än i norra Sverige, där elen kommer kosta 5,17 öre per kilowattimme – som även det är historiskt högt.

Cornucopia skriver:

Uppdraget om att utforma tillämpningen skickas direkt till Svenska Kraftnät, men för att det ska genomföras krävs förstås ett riksdagsbeslut.

Något besked om hur mycket och när pengarna kommer kan inte ges, men det ska vara ett högkostnadsskydd. Ungefär tre gånger så mycket som förra årets maximala 2 000:- SEK per månad uppger Magdalena Andersson (S). Den som då fick 2000:- kanske kan vänta sig 6 000:- per månad i vinter. Vilket säger något om vart elpriserna är på väg, inklusive att stödet är tre gånger så högt. Det ska inte heller finnas något tak, utan stödets storlek kommer bero på elpriset.

Vi som saknar såväl gud som folk

Rydal Water. Foto: Astrid Nydahl

 

Religionskritikern anklagas för "att kränka" den troende. När den nygamla islamismen rycker fram i en våldsam väckelse över hela Europa står de flesta handfallna. Islamismens kritiker utsätts för misshandel, förtal, mordbrand och slutligen mord. De som griper efter frihetens halmstrå förvandlar hemkänslan och identiteten till en nygammal religion: nationalismen. 

 

I den religionen är var och en trygg och stark, så länge den håller enad front mot de yttre hoten. I samma ögonblick den övergår i gatustrid spricker fronten. De anständiga fyller redan kvoten. Den slagords-tatuerade pöbeln växer, gatan tar emot den, liksom rännstenen. Vi som varken vill religion, etnicitet eller nationalism står bredvid och konstaterar att det går snabbt utför, vi glider lite lätt med i skredet, känner hur marken under våra fötter blir våt lera och närmar sig avgrunden. Men vi säger ingenting, ty vi saknar såväl gud som folk. Vi är otrogna hundar som inte ens kan skälla.

Dagens el-helvete (klicka för större format):

 

Förlåt mig min fattigdom - eller hur val av liv skapar sina stereotyper. Samt nytt el-prisrekord

Rydal Cave. Foto: Astrid Nydahl

 

"Hårda tider glöms aldrig bort", skriver Patrick Lane, "Fattigdomen är en brist i mitt liv och den skälver ännu i mitt skrivande och mitt beteende."

Så tar han resonemanget ett steg längre: "Det jag måste lära mig är att förlåta mig själv för de tider då jag inte kunde försörja min familj."

Jag känner igen mig själv i dessa rader. När jag ungefär 24 år ung bestämde mig för att aldrig mer ha en löneanställning gick det en våg av upprördhet och oro genom familjen. Men jag gav mig inte. När jag gick på Komvux i Malmö åren 1979-1980 var det för att hitta någon väg till egen försörjning bortom lönekuverten. Det lyckades. Jag började frilansa. Till vardags skrev jag om litteratur i dagspress, ett par gånger per år gav jag mig ut på resor som avsatte hela artikelserier.

Vi hade det knapert, en familj med två vuxna och sex barn - men vi hamnade aldrig hos Kronofogden och vi betalade varje månad våra räkningar. Barnen var, som man ju säger, "hela och rena". 

Jag har aldrig ångrat min livsväg - det vore så dags nu! - och jag har, i Lanes mening "förlåtit mig själv".

*

På tal om ekonomi: i morgon onsdag slås ett nytt prisrekord på elen här i elområde fyra: 5 kronor och 70 öre per kWh! 

Vem kan betala det? Jag kan det inte. Redan augusti-räkningen kommer att bli skyhög. Hur blir det då inte med den i december eller januari? Med en förmodad elförbrukning på 2.000 kWh en vintermånad blir priset, före skatter och avgifter 11.400:-

.

Rätten att häda ska alltid försvaras. Tankar efter mordförsöket på Rushdie

 

Efter mordförsöket på Salman Rushdie har jag tittat tillbaka på åren som gått.

 

För övrigt utgav jag (på mitt dåvarande förlag Studiekamraten, som hämtat namn från den gamla bildningstidskriften som jag också utgav fram till 1997), i samarbete med Svenska Rushdiekommittén en skrift av Kerstin Ekman 1994. 

Rätten att häda heter den. Den borde spridas som flygblad i varje sådan situation. Dessvärre är den slutsåld sedan många, många år. 

Kort citat ur hennes skrift:

"Nu hotas Västerlandet av ett demokratiskt sammanbrott genom en grotesk karikatyr av dess värden (...) I Satansverserna har inte Salman Rushdie uppfunnit tvivlet på dogmerna, inte hittat på de hädiska tolkningar som sätter Muhammed och hans verksamhet i ett begripligt sammanhang. Han har inte ens hittat på att gyckla med det. Allt det där har bildade och sekulariserade muslimer gjort länge."

 

Det tragikomiska är att majoriteten av svensk offentlighet inte ens begripit detta. Den hugger så fort den får en chans - inte mot de människor som hotar vår frihet, utan mot budbärarna. Inte så sällan drabbas jag av insikten att denna offentlighet egentligen vill ha tillbaka hädelselagarna och spöstraffen för de konstnärer som "hädar", eller som det heter idag, "kränker" religiösa människor. Kanske skulle man rentav återinföra husförhören? En imam och en präst kunde tillsammans gå trappa upp och trappa ner och kontrollera så att allt går rätt till (så som sharia-poliserna i olika engelska städer gör redan idag under Ramadan). Så grotesk är samtiden. I tryck och på nätet.

En liten bit Kerstin Ekman får avsluta:

"Det må väl också finnas en tradition av västeuropeiskt stöd för dissidenter som så gott det går försöker använda förnuftet och framför allt arbetar för deras överlevnad. Som är ute i tid. När vi söker en tradition av stöd för det fria ordet, när vi letar på det i texter, i valfrändskaper och affiniteter som är djupt personliga avslöjar vi också karaktären av vårt eget engagemang. Själv har jag inte precis hittat någon frälsningsväg. Det skeptiska förnuftets humanism har aldrig gett sina anhängare mycket lycka. Inte heller särskilt mycket framgång."

 

Salman Rushdies nya bok, en samling essäer skrivna åren 2003-2020

 

Stor oreda under himlen - Kina mot bakgrund av Ukraina, Taiwan och USA-politiken

Skärmdump från Svenska Yle

 

Stor oreda under himlen är ett uttryck som kom fram under den kinesiska kulturrevolutionen. Det är självaste Mao som yttrat dem. Orden syftade på att det kaos som rådde i Kina vid den tiden kunde förlösa ett helt nytt samhälle, enligt Maos och kommunistpartiets ideér och ideal.

Samma ord, med ett frågetecken, finns i den artikel som 

vår tidigare Kina-ambassadör, Börje Ljunggren, skrev i samband med Trumps valseger 2016.

 

Det kinesiska perspektivet framhölls med bland annat dessa ord:

 

”I Peking har man inte sett fram emot Hillary Clinton som USA:s president. Man har stor respekt för henne, men vet alltför väl hon hur hårt hon vill driva USA:s intressen och den liberala ordningens principer.

Betecknande är att en överväldigande majoritet i Asien föredrog Clinton framför Trump. I Japan, Sydkorea, Singapore och Filippinerna ville bara 13 procent ha Trump, men i Kina ville 40 procent se Trump som USA:s nästa president.

I en upplaga av partitrogna Global Times direkt efter valet konstaterades att den amerikanska demokratins anseende i världen tagit skada, oberoende av vem som vann valet, vilket förstås inte var något som Peking beklagade.”

Det är mycket intressant att reflektera över detta hösten 2022, alltså 6 år senare.

Situationen är nu helt annorlunda. Kina har de senaste veckorna gjort en rad provocerande militärövningar riktade mot Taiwan. Att Kina har för avsikt att inlemma ön, på samma sätt som man gjorde med Hongkong, kan det inte råda något tvivel om.

Under Putin-fascismens krig mot Ukraina har flera bedömare påpekat att Putin knappast skulle ha satt igång denna vidriga krigsmaskin om Trump fortsatt vara president i USA. Man kan nog på samma sätt säga att Kina inte skulle ha spelat med så höga insatser om deras motpart vore ett USA under Trump.

När Trump hotade Putin med kärnvapen mot Moskva, anade nog Putin att det kanske var mer än tomma ord. Måhända är Putins ständiga kärnvapenhot av samma typ, det vet vi inte.

Som bekant har USA i stället sin svagaste ledare i mannaminne. Under 30% av amerikanarna stöder honom. Internationellt blir han allt mer av ett skämt. Vem ens respekterar Biden?

Kinas kommunistiska parti och statsledning vet att USA med nuvarande president och maktstruktur skulle hålla sig lika lugnt gentemot ett kinesiskt angrepp på Taiwan, som de gör inför det ryska angreppet på Ukraina. Måhända skulle de massexportera vapen dit, resten är bara högtidliga tal (eller knappt det ens, eftersom Biden numera har svårt att få ihop en hel mening).

Kinakännaren Torbjörn Lodén skriver:

”Enligt den konfucianska världsbilden var ordning och stabilitet centrala världen. Mao menade däremot: ’Det råder stor oreda under himlen, läget är utmärkt’. Utan tvivel var han besjälad av en strävan att utrota den gamla ordningen präglad av kejsarmakt och konfucianism.”

 

Så, det är stor oreda under himlen, där som här.

***

Viby måndag 15 augusti 2022.