”Den lössläppta pöbeln som tillåts gå bärsärkagång mot det sunda förnuftets och samhällsdisciplinens rester. Ansikten av ett slag som jag aldrig tidigare har sett.”

Foto: Astrid Nydahl

 

Imre Kertész skriver i Galärdagbok (översättning av Ervin Rosenberg):

”Kultur, universalitet, andlighet, verklighet, liv. Tillvaron bortom kultur, icke-kultur: atomiserad, tragisk, sammanhangslös och absurd tillvaro, stillös tillvaro, skendöd, som mycket snabbt kan följas av den verkliga”.

Kan man efter en sådan definition tvivla på att man befinner sig i tillvaron bortom kultur, i icke-kulturen? Kertész själv ger många exempel på denna epok, och hans högst vardagliga interiörer kan vara nog så drastiska. T.ex. berättar han om en bussresa, där en ung, atletiskt byggd man mellan tjugo och tjugotvå uppträder brutalt mot sina medpassagare. Men ingen ingriper. Kertész:

”Den lössläppta pöbeln som tillåts gå bärsärkagång mot det sunda förnuftets och samhällsdisciplinens rester. Ansikten av ett slag som jag aldrig tidigare har sett.”

Ett sådant exempel – hämtat ur Galärdagbok – kunde förmodligen de flesta människor känna igen från sitt eget vardagsliv. Det händer i både storstäder och små samhällen att ett slags pöbelbeteende ”får passera ostraffat” som Kertész säger. 

Stjäla cyklar, krossa rutor, klottra på kulturminnesmärkta hus, pinka på offentliga platser, skära sönder säten i bussar och tåg, sådant betraktas som pojkstreck och småbrott – men frågan är om inte just detta beteende istället borde betraktas som uttryck för kulturlöshet, icke-kultur. Det är trots allt inte särskilt sällsynt att argumentet ”vi hade inget att göra” anförs när beteendet ska förklaras. Och värre än så, nu också med gruppvåldtäkterna, rånen, dödsskjutningarna, bombattentaten. ”Den lössläppta pöbeln som tillåts gå bärsärkagång", alltså, överallt och dagligen.

 
Sociologer lägger pannan i djupa veck och säger att bristen på fritidsgårdar är orsaken. Så resonerar man bara om man är oförmögen att se mönster som är större än de enskilda handlingarna. Som om det inte räckte med en infödd pöbel har vi blivit världsmästare i att importera den från vitt skilda värdsdelar. Med Oswald Spengler kunde man idag säga att ”stadens mentalitet talar ett nytt språk, som snart blir samma sak som kulturens språk” (Västerlandets undergång, kap. II:2). Och man kunde tillägga: inte bara stadens mentalitet utan också de helt små, tidigare så fridfulla byarna.

 

Solitär avgiftning. 100% verkligt liv

Häst i Ulverston-Wasdale-Ennerdale. Foto: Astrid Nydahl

 

Abstinenser - orsakade av alkohol eller psykofarmaka - kännetecknas både av fysiska och psykiska konvulsioner. Först och främst svettningar, darrningar, dålig balans, yrsel, illamående och annat sådant. Men också, och värst, av mardrömmar, sömnlöshet, timslånga perioder av stark oro nattetid.

Jag går i dag in i det landet.

Botemedel? Finns inte, men varje stund jag orkar skriva är en lättnad. Bok ska det nog inte bli, men det kan bli en hemläxa för mig. Jag läser flera böcker parallellt. Gräver och gräver i andras erfarenheter och läxor. Det är varken snyggt eller angenämt. Men det är verkligt - 100% verkligt liv.

Sista dagen. Första dagen

Foto: Astrid Nydahl 

Sista söndagen. Sista dagen. I morgon börjar avgiftningen. En ny vecka som kan leda till ett nytt sätt att leva.

Lyckas jag därtill bli kvitt 1957 års psykofarmaka, Tofranil, efter 37 år med alla sorters vidriga biverkningar, är mycket vunnet. Men inget är på minsta sätt självklart.

Varje steg in i hösten är också en förberedelse för de kommande elräkningarna som de facto sväljer hela min pension.

Amnesty vilse i pannkakan, ”ett försök att flytta ansvaret från angriparen till offret”

Foto: Astrid Nydahl

 

Det blåser inte bara på månen. Det blåser i Skåne. Men framför allt drar det fram en storm som skakar Amnesty. Ordföranden i Ukraina har avgått i protest. Man får gå till appeasement-kretsar för att hitta försvar för Amnestys dåraktiga angrepp på Ukrainas militär.

Använder den ukrainska militären civilbefolkningen som skydd mot rysk beskjutning, och därmed "bryter mot internationell humanitär rätt". Påståendet kan bara fällas av människor som befinner sig på tryggt avstånd från krigets realiteter. Ukrainsk militär består av ukrainare. De - folket och dess militär - hjälps åt att stå den ryska fascismen emot. Att de blir rasande när Amnesty ligger i bakhåll för dem är sannerligen inte svårt att förstå.

I Dagens Nyheter läser jag:

Till exempel: Är det rätt och rimligt att jämställa en angripare och försvarare? Kan man bedöma ett land som slåss för sin överlevnad mot ett oprovocerat militärt anfall på samma sätt som den stat (Ryssland) som gör allt för att utplåna landets (Ukrainas) existens?

Nu har Amnesty släppt en rapport som ganska ensidigt dömer ut Ukrainas sätt att försvara sig. Formuleringen är förrädisk: ”Att befinna sig i en defensiv position fritar inte den ukrainska militären från att respektera internationell humanitär rätt.”

Märkligt nog hade Amnesty International inte konsulterat Amnesty i Ukraina inför sitt beslut att fördöma det ukrainska självförsvaret. Enligt Oksana Pokaltjuk, chef för Amnesty Ukraine, ville inte det internationella kontoret blanda in det lokala teamet i sin utredning, och tog inte notis om invändningarna att rapporten är obalanserad.

Det är hennes hövliga sätt att säga att Amnestys centrala ledning beter sig arrogant.

Att reaktionen blev skarp från ukrainarna, som utsätts för Rysslands utrotningskrig, fördrivningar, tortyr och våldtäkter, är inte förvånande. President Volodymyr Zelenskyj betecknar Amnestys rapport som ”ett försök att flytta ansvaret från angriparen till offret”, och hans rådgivare Mychajlo Podoljak anklagar Amnesty för att delta i den ryska desinformationskampanjen.

Världens kanske mest respekterade människorättsorganisation brukar framställa sig som ”opartisk”. Men detta är ett invecklat begrepp som alltid måste sättas i sitt sammanhang.

Michael Winiarsky

Den livsstil som alkoholindustrierna säljer

Foto: Astrid Nydahl

 

Det kärl vinet förvaras i blir så småningom inte det viktigaste. Kärl nummer ett är den människa som blivit beroende av vinet. Alkoholen måste dagligen fylla detta kärl med tillräckligt mycket för att det ska sluta skaka, svettas, kräkas eller snubbla. Alkoholen går från kärl till kärl men det är först i det mänskliga kärlet det går att se vad det egentligen är för substans. 

Reklam för "lyckligt" vindrickande

Den livsstil som alkoholindustrierna säljer – mjuk umgängestrivsel, lättnad, avslappning – äger giltighet bara fram till den punkt där alkoholisten faller. Han förvandlas från vinnjutare till kärl. Han blir, från tå till hjärna, det kärl som varje dag måste ta emot öl, vin eller starkare drycker som innehåller alkohol. Finlands motsvarighet till Systembolaget har egentligen det enda vettiga namnet, det namn som kunde få vem som helst att inta en avvaktande attityd: Alko.

 

Att läsa hennes bok är en läxa för missbrukare

Keswick Market. Foto: Astrid Nydahl

 

Leslie Jamison skriver i sin bok The Recovering:

 

The first drink gathered all the threads of the day so nicely . . . I drank whiskey sours until I was yellow-tongued and sticky-mouthed . . .  The sugar of the whiskey sours was like a layer of algae inside me. When I was good and drunk, I lay back in bed and closed my eyes against the spins, curling into my guilt about cheating on Peter, which was dark and familiar. I got fetal inside.

 

Det är verkligen tal om ett missbruk som tar henne ända ner i botten och därefter i ett träsk av misär, sexuell gränslöshet och elände.

 

Att läsa hennes bok är en läxa för missbrukare. Jag köpte boken i avsikt att på vägen upp till ett nyktert liv – igen, efter så många misslyckade försök – hålla henne i handen så att säga. Och ändå var det som om jag i läsningen fick överdoser inte bara av alkoholen utan också av författaren själv. Hon fullkomligt vräker ut sitt missbruk, med allt vad det innebär av vidrigheter, på sidorna, och det är tal om en tegelsten.

 

Det finns inga "parter". Den finns en angripare och en försvarare

På väg mot Derwent Water. Foto: Astrid Nydahl

Fredag. Ännu en vecka läggs till handlingarna. Kriget fortsätter. Angreppskriget. Överfallet. Våldtäkten. Massakrerna. Förstörelsen. Det finns en ockupant och angripare: Putin-fascismens Ryssland. Den som talar om "två parter" försöker dölja sanningen. Ukraina är ingen part, Ukraina är det angripna landet som efter bästa förmåga försvarar sig.

Derwent Water. Foto: Astrid Nydahl

"Att säga att han bör ge fan i att supa är ju alldeles för enkelt, närmast ovetenskapligt..."

Grasmere. Foto: Astrid Nydahl

 

Lärorikt om alkoholismen i Per Olov Enquists bok Ett annat liv från 2008:

"Han hade inga illusioner. Han hade ingen benägenhet att ljuga för sig själv eller andra. Det var också omöjligt att ljuga. Han drack (...) Hans intellektuella hantering av problemen är uppseendeväckande klarsynt. Det är delvis därför han sjunker (...) Att säga att han bör ge fan i att supa är ju alldeles för enkelt, närmast ovetenskapligt. Under tiden störtar han allt djupare (...) Han inser också att han inte kan skylla på läkarnas utskrivningar: ansvaret är hans eget."

 

Ur denna bok tog jag med mig både brutala erfarenheter och viktiga lärdomar. Jag strök under orden "ansvaret är hans eget" men förmådde inte själv bli vit. 

 

Alkoholistens gående på vatten, och sjunkandet

Coniston Water, Lake District. Foto: Astrid Nydahl

 

Vem har inte kastat smörgås ut över öppet vatten. Det gemensamma för kasten är att smörgåsen, dvs stenen, sjunker efter sista studsen.

Också alkoholen har sjunkandet som sista etapp. Att tro sig kunna "gå på vatten", fylld av vin eller sprit, blir snabbt en lektion i hur farlig den leken är.

Alkoholisten blir de stora visionernas man när han är berusade. Nykter blir han en ynklig, klagande varelse som varken vet ut eller in. När pengarna är slut gråter han som ett barn.

Rozalind Dineen skrev i TLS:

In 1967, John Berryman was in Ireland with his wife and child, on a Guggenheim Fellowship. He had won a Pulitzer Prize for the first volume of The Dream Songs, those incantatory stanzas about Henry and Mr Bones, all dialect and scholarship, saturated in drink – “I have a sing to shay”. A journalist from Life magazine met the poet in Dublin and wrote an eight-page profile under the headline “Whiskey and Ink”: “These are the fluids John Berryman needs. He needs them to survive and describe the thing that sets him apart from other men and even from other poets: his uncommonly, almost maddeningly penetrating awareness of the fact of human mortality”. Later that year Berryman was to be found vomiting blood at the Chelsea Hotel in New York. The second volume of The Dream Songs came out in 1968.

 

Derwent Water, Lake District. Foto: Astrid Nydahl

Alkohol, oinbjudna gäster och ett vettlöst våld

Vid Bassenthwaite Lake. Foto: Astrid Nydahl

 Jag läser ånyo alkohol-litteratur, som Leslie Jamesons The Recovering. Intoxication and its Aftermath.

Historiska exempel bidrar till en klarare samtidssyn. Alla som gått under i skapandets rus, alla som felbedömt förmågan att överleva, alla som ursäktat varje-dags-berusningen. Jag ligger ner och försöker blicka tillbaka när jag läser. Det gör ett överväldigande sorgligt intryck.

Utanför mitt fönster råder stillhet. Inne i centrum har ytterligare ett mordförsök ägt rum. Staden ägs nu helt av dessa långväga, men oinbjudna "gäster"- vilket gör ett biograf- eller restaurangbesök kvällstid omöjligt, och farligt. Sjukhuset uppger att en 20-åring är allvarligt skadad. En av kommunens oansvariga säger:

”Jag förstår att medborgare kan bli oroliga när det samlas så många händelser på kort tid.”Andreas Poppius, säkerhetschef på Kristianstads kommun.

Ack ja, "händelser samlas". Bara det, inget värre än det.

Stillheten utanför mitt fönster är således illusorisk. Den betyder så mycket att jag värdesätter den högre än allt annat.

Det Putin-fascismen gör med Ukraina och dess folk är fullkomligt omöjligt att blunda för. Ändå tycks allt fler göra det. Hur ser den psykologi ut, som utlöses som förnekelse-mekanism i ett sådant historiskt skede? Tröttnade européerna också på att läsa om judar på flykt undan Hitlers folkmord?

William Wordsworth´s poesi från Lake District

William Wordsworth´s barndomshem i Cockermouth. Foto: Astrid Nydahl

 

Utdrag ur:

 

Lines Composed a Few Miles above Tintern Abbey, On Revisiting the Banks of the Wye during a Tour. July 13, 1798

 

BY WILLIAM WORDSWORTH

 

Five years have past; five summers, with the length

Of five long winters! and again I hear

These waters, rolling from their mountain-springs

With a soft inland murmur.—Once again

Do I behold these steep and lofty cliffs,

That on a wild secluded scene impress

Thoughts of more deep seclusion; and connect

The landscape with the quiet of the sky.

The day is come when I again repose

Here, under this dark sycamore, and view

These plots of cottage-ground, these orchard-tufts,

Which at this season, with their unripe fruits,

Are clad in one green hue, and lose themselves

'Mid groves and copses. Once again I see

These hedge-rows, hardly hedge-rows, little lines

Of sportive wood run wild: these pastoral farms,

Green to the very door; and wreaths of smoke

Sent up, in silence, from among the trees!

With some uncertain notice, as might seem

Of vagrant dwellers in the houseless woods,

Or of some Hermit's cave, where by his fire

The Hermit sits alone.

 

 *

Mer kan läsas här. 

"The landscape with the quiet of the sky"

Handlingsförlamad och svart

Dove Cottage, Grasmere. Foto: Astrid Nydahl

 

Hösten och vintern har alltid varit min bästa tid. Det är då jag läser och skriver som bäst.

Det som väntar i år och 2023 är så hotfullt att det inte går att hantera. Jag är ensam om viljan att snarast lämna detta som varit vårt hem i 20 år. Ensam både i tanke och handling. 

Handlingsförlamning blir resultatet. Ur den kan bara en mycket svart känsla komma, en känsla av att det omöjliga erövrar oss.

Hur betalar man en el-räkning på 12.500:- med en pension på 5.500:-? Till och med jag är upphunnen av realiteterna. Och den beräkning jag hänvisar till är gjord för el-område 3, inte 4 där jag bor (och där priserna är ännu högre).

Jag flydde Malmö med min familj 1982 och svor att jag aldrig mer skulle bo i en lägenhet och tvingas uthärda grannarnas moderna liv, med dunkande och tjutande musikmaskiner och andra tortyrredskap. Hur länge kommer jag att kunna hålla det löftet?

Pressmeddelande angående anmälan till granskningsnämnden av inslag i Rapport

Cornucopia.se skriver i dag: SVT har blivit anmälda till Granskningsnämnden för sitt inslag om det illegala utdelandet av pass i ockuperade Cherson. Nu är det inte Stand With Ukraine Göteborg som gjort anmälan, men organisationen skriver följande i ett pressmeddelande:

Torsdagen 28 juli sände Rapport ett inslag i 18-sändningen som nu har anmälts till granskningsnämnden. Inslaget börjar ca 3:35 in i sändningen och berör intervjuer med två civila personer som hämtar ut ryska pass. Till tonerna av den ryska nationalsången och med ett porträtt av Rysslands president Putin på väggen tar de nyblivna ryska medborgarna emot sina pass. Platsen uppges vara Kherson i de av Ryssland ockuperade delarna av Ukraina.

– Inslaget är helt vilseledande. Det ger en bild av att civilbefolkningen stödjer den ryska ockupationen, utan att förse tittaren med ytterligare kontext, uppger anmälaren som inte vill framträda med namn i media.
Varför det två personerna vill ha ryskt pass framgår inte i inslaget. I anmälan påpekas också att ingen invånare i Kherson som inte är intresserad av ett ryskt pass ges möjlighet komma till tals. Det framgår heller inte att det enligt Ukrainsk lag är förbjudet att samarbeta med ockupationsmakten. Vidare uppges att de ryska raketattackerna mot Kyiv är ett svar på Ukrainas motoffensiv för att återta ockuperat område.

– Ukraina har all rätt att återta ockuperade områden enligt internationell lag. Det är ett krigsbrott att urskiljningslöst bomba civila mål i Kyiv som Ryssland gör, säger anmälaren. –Den samlade bilden av inslaget är att befolkningen i ockuperat område stödjer Ryssland, och att Ryssland försvarar dem genom raketbeskjutning av Kyiv.

SVT uppger inte hur de har fått tillgång till materialet från Kherson. Om det skulle komma ifrån från ett ryskt statligt kontrollerat nyhetsorgan kan det röra sig om sanktionsbrott. EU fattade 1 mars beslut om sanktioner mot kanalerna Sputnik och Russia Today (RT) och dess associerade mediekanaler.

 

 

Flugor? Mygg? Drönare? "Heder"?

Cockermouth, Lake District. Foto: Astrid Nydahl

Det är mycket som inte synts till den gångna sommaren. Flugor och mygg har tveklöst varit väldigt få. Nyckelpigorna likaså. Svalor har vi sett vid några tillfällen. Och så såg vi svalorna på vår tv-antenn.

Ska jag dra långtgående slutsatser av dessa observationer? Jag är mycket osäker på den saken, men med tanke på att de riktigt varma dagarna varit få den här sommaren, framstår det som udda att vi kanske bara tvingats jaga 4-5 flugor inomhus, och därtill en enda mygga. Jag har visserligen några myggbet, och en knallröd nästipp, men när jag fått dem vet jag inte.

 

*

 

Ryska flottans dag ställdes in sedan Ukraina med hjälp av drönare riktat ett hårt slag mot Putin-maffian, det uppger ryska propagandasidan TASS:

SEVASTOPOL, July 31. /TASS/. Ukraine has allegedly attacked the Russian Black Sea Fleet’s headquarters in the Crimean of Sevastopol, leaving five people injured, Governor Mikhail Razvozhayev wrote on Telegram on Sunday.

"Early this morning, Ukrainian nationalists moved to spoil our Navy Day celebrations. An unidentified object came flying into the courtyard of the [Black Sea] Fleet’s headquarters. According to preliminary information, it was an unmanned aerial vehicle. Five of the headquarters employees were injured, there are no fatalities. All of the injured have received medical assistance," the governor said.

 

 *

 

Jag lyckades på söndagen hitta fakta om bilmordet på Hisingen. De två ynglingarna körde på och mördade sin mamma, meningen var att de också skulle döda den man hon befann sig tillsammans med. Spekulationerna om ett arabiskt "hedersmord" var inte alls långsökta, men det skulle visa sig vara en romsk familj. De två gärningsmännen gömde sig efter mordet på annan ort hos två äldre familjemedlemmar.  Nu är de alla fyra gripna. Så visst kan vi tala om ett "hedersmord". Frågan är bara vari hedern består i dessa klankulturer, oavsett vilken folkgrupp det handlar om.