Läran om människans missbildningar

Från Liverpool Metropolitan Cathedral Foto: A. Nydahl

Miguel Torga reflekterar kring sina sömnlösa nätter: 

”Jag tillbringar hela nätter med att lyssna till tystnaden och betrakta mörkret. Ett slags begravning i förtid med alla olägenheter att vara kvar i livet och utan dödens fördelar.” 

Han medger att de alltid är förknippade med ett ”intet”, med en ångest som bara låter sig skingras av att det ”fortfarande finns ett hopp kvar: gryningen.” 

Miguel Torga: Inre frihet (Fabians förlag, 1990, översättning av Arne Lundgren).

Om mitt förra liv bara är en dröm kommer Malmö aldrig mer att finnas. Det Malmö jag steg in i 1952 var en spårvagnsstad, befolkad av gamla människor. 

Jag steg in i de gamla människornas värld och började 20 år senare att anteckna alla nysningar, rörelser, klädedräkter, antydningar och försäkringar. Jag slog sedan upp boken och läste: "Litteraturen är läran om människans missbildningar."

Ingenting kunde hejda mig, det är fortfarande det som driver mig. Varje tangent har sin egen historia. "Jag vaknar och gråter av ensamhet" säger han. Jag svarar ingenting. Vet att varje svar skulle verka förnumstigt. "Jag ville säga allt, absolut allt, om mig själv."

(Citaten hämtade ur Mircea Cartarescu: Nostalgia, översättning av Inger Johansson).

Talade någon med Adolf Hitler på det här sättet under andra världskriget?

Foto: Astrid Nydahl

Polens president Andrzej Duda kritiserar Frankrikes och Tysklands ledare Emmanuel Macron och Olaf Scholz för deras samtal med den ryske presidenten Vladimir Putin.

– Talade någon med Adolf Hitler på det här sättet under andra världskriget?

I en intervju med tidningen Bild håller Andrzej Duda inte igen:

– Jag är förbluffad över alla samtal som hålls med Putin för närvarande. Av förbundskansler (Olaf) Scholz, av president (Emmanuel) Macron. De samtalen är fruktlösa. Vad leder de till? De bara legitimerar den person som är ansvarig för de brott som den ryska armén begår i Ukraina.

– Talade någon med Adolf Hitler på det här sättet under andra världskriget? Sade någon att Adolf Hitler måste kunna rädda ansiktet? Att vi borde fortsätta på ett sätt som inte är förödmjukande för Adolf Hitler? Jag har inte hört sådana röster.

Andrzej Duda understryker att Ryssland nu är något annat än för årtionden sedan.

– Det vi ser är en imperialiststat som vill beröva friheten från andra. Och det måste stoppas till varje pris. Det är en plikt för Europa och världen.

(TT)

 

Världen skulle inte andas om det bara fanns ett språk

Hampstead Heath. Foto: Astrid Nydahl

“Varje människa är inne i sin egen berättelse, därifrån betraktar de varandra och ropar till varandra, på detta sätt är världen uppbyggd, till åtskilda berättelser, den är uppdelad i individer, som äger ett begränsat rörelseutrymme, annars skulle världen spricka. Världen skulle inte andas om det bara fanns ett språk, språken är hudporer, man får inte sätta munkavle på något språk.”

Ur Pentti Saarikoski: Vid Europas rand - en kinetisk bild (Rabén & Sjögren, 1982, översättning av Antti Jalava)

 

När jag tänker på de krig som utspelar sig "mellan grannländer" tänker jag också på språken. Putins diktatur – fascismen! – bärs upp av det ryska språket, vilket bokstavligt talat under sig har alla de övriga språken inom det väldiga riket. 

I Ukraina, det våldtagna och sönderbombade landet, finns också ryskan. Men landets språk är ukrainskan, detta tidvis förbjudna och förföljda språk. Jag förstår verkligen att de krigsdrabbade människorna har svårt att alls acceptera ryskan. Det sägs att 67% av landets befolkning har ukrainskan som sitt första språk, men att det i landets östra delar är ryskan som dominerar. Se där kanonerna! Se där tortyren och förstörelsen. 

För att inlemma, annektera, östra Ukraina i Ryssland menar Putin-maffian att en rejäl ”rensning” först måste ske. Så cynisk är detta krigs mekanism, rensa och döda, för att eventuellt senare bygga upp. Jag har dock svårt att se att en sådan rysk erövring skulle accepteras. Att de tog Krim utan större protester får räcka. 

I går kom nyheten från The Insider, att överrabbinen i Moskva, Pinchas Goldschmidt, har flytt landet, sedan han vägrat ge Putins krig sitt stöd:

“They have been banished from the community they had been building for more than 33 years where they loved and raised their children”

 

 

I min hemstad blev en knarkförsäljare skjuten till döds i går kväll - och annat aktuellt

Bosarpsjön i söndags. Foto: Astrid Nydahl

 

"Everything goes and nothing matters" Philip Roth i Paris Review 1984.

Philip Roth försökte förstå hur man som författare alls skulle kunna skriva något meningsfullt i en nation som det samtida USA. Man skulle med The New York Review of Books kunna instämma i påståendet att hans yttrande idag "lyser i neon", och att det sannerligen inte gör det bara i hans hemland.

Är inte de europeiska tillstånden (de är flera) att beteckna just som "everything goes and nothing matters". Vi har ett EU som nattmanglar om flyktingpolitik utan att kläcka en enda ny eller konstruktiv tanke, men av Ukrainakriget också tvingats till beslut som är angelägna, kollektiva. Hur länge håller det? I olika europeiska kretsar talar man redan om att nationer och folk "tröttnat på Ukraina". Hur är det ens möjligt. Och Angela Merkel skapar rubriker helt i onödan. Hon är kanske den som stod Putin allra närmast i Europa och borde skämmas istället för att yrvaket konstatera att han vill förstöra Europa.

Vi har en svensk politikerklass som sitter som gisslan i en avhoppad kommunists knä. Hon är välsignad av en socialdemokratisk statsminister. Vår egen svenska situation är alltid underskattad som ämne. Den talar vi allt för lite om. 

I min hemstad blev en knarkförsäljare skjuten till döds i går kväll. Gärningsmannen är gripen, 16 år ung!

 

De ukrainska flyktingarna lever på 61 kronor om dagen. Ett ovisst antal luras in i sexbranschen. Vår ”solidaritet” med det av Putinfascismen våldtagna Ukraina tycks endast vara militär. Hur många ukrainska kvinnor och barn lider av en påtvingad flykt?

"Viljan att betala för andra människors service och bidrag vilar på förståelsen att de i sin tur kommer att göra detsamma för dig och dina barn: eftersom de är som du och ser på världen på samma sätt som du", skrev Tony Judt 2009. 

Vad är det han säger egentligen, och på vilket sätt är det relevant här och nu? Det är enkelt uttryck så att vi inte kan fortsätta dela ut bostadsrätter till hitkomna när landets egen befolkning står i kö sedan födseln för att på sin höjd erbjudas en svindyr insatslägenhet i en perifer förort. 

Vi kan inte heller fortsätta dela ut 50-kronors tandvård till människor som inte ens kommer att få stanna i landet, av den anledningen att de saknar flyktingskäl, när ett helt befolkningssegment av fattigpensionärer aldrig ens skulle komma på tanken att beställa tid för en tandbehandling. 

Det är i den matematiken vi inser att ingen gör detsamma för dig som du med dina inbetalningar. Anything goes? Inte i längden. Och ändå är det så att det mest tycks gå. Också vuxna män och kvinnor som på badplatser och caféer klär sig som om de vore på väg till nakenbadet och därtill tatuerat sig så att deras hud mer ser ut som en graffitisprayad vägg än en mänsklig kropp. I förbutiken till en större livsmedelshall satt två män i femtioårsåldern iklädda endast skinnvästar på överkropparna; deras bukfett hängde naket ner över byxorna och helt ogenerat doftade de av svett och brist på vett.

Kan vi leva i tvärdraget av dumhet, obildning och flockbeteenden, utan att det gör oss riktigt illa? Jag tror inte det, jag vägrar tro det.

Moral handlar inte bara om det som kan beskrivas på papper. Moral handlar också om uppförande, ansvar eller brist på ansvar, lättsinne eller allvar. Till allt detta får vi lägga dagens terror i Berlin:

Skärmdump

 

Meningslöshetens triumf i svensk politik

Foto: Astrid Nydahl

Den svenska meningslösheten firar nya triumfer varje dag. Efter gårdagens spektakel i riksdagen är jag inställd på det värsta.

I det huset sitter människor som på fullt allvar betraktas som bildade och begåvade av sina väljare. De är ändå bara mediokra, möjligen halvbildade och absolut trångsynta. Nationens väl och ve, vad betyder det i jämförelse med fortsatt lugn och ro i Rosenbad?

Putins fascistiska Ryssland förstör Ukraina varje dag. Bomberna smular sönder städer, byar och infrastruktur. Sveriges och Finlands försök att ansluta oss till NATO, kunde ses som ett försök till en något större trygghet under så dramatiska omständigheter som vi nu befinner oss i.

Men ack nej, så skulle vi inte läsa världen. Partiet med stort S gör som alltid: värnar den egna Makten och struntar i omständigheterna, även om de är extrema.

Meningslöshetens triumf är ett genuint hot. 

Noll integration = 100% särintressen. Migrationspolitik och riksdagsdårskap

Foto: Astrid Nydahl

 

Lika länge som Sverige varit en betydande importör av islamister, lika länge har vi pratat om integration. Inte har det behövts någon högre utbildning för att begripa att den ekvationen inte skulle gå ihop.

Gå ihop gjorde inte heller de särintressen på nationell nivå som finns i vår riksdag. Man behöver inte vara en kommunistisk avhoppare från Kurdistan för att agera först och främst i kurdernas intresse, men jag är övertygad om att det hjälper.

En gång i tiden antogs integration betyda att riksdagsledamöterna arbetade i svenska folkets intresse, oavsett födelseort. I modern tid har vi haft riksdagsledamöter som enbart sett till moskéernas intressen. Se på moderaternas Abdirizak Waberi, i dag ökänd som fifflande och fängelsedömd f.d. rektor för en islamistisk friskola. Eller se på Nyamko Sabuni som av outgrundliga skäl blev ledare för Liberalerna. Hon tillhör klanen Bebembe, som finns i Tanzania, Kongo och Burundi, ökänd och fruktad bland andra folk. 

Patrik Engellau i Det goda samhället skrev 2020: 

”Det är inget fel på klaner”, sa Liberalernas ledare Nyamko Sabuni vilket både Bitte Assarmo och jag upprört har påpekat på dessa sidor. Det är visst fel på klaner. Klansamhället är den demokratiska rättsstatens absoluta motpol. Klanen är som en stat i staten och etablerar sig som en fiende till staten med sina egna lagar och regler och bestraffningar. 

Det är V som har de flesta utlandsfödda riksdagsledamöterna.12% av dem. Många vänstermänniskor kom till Sverige från Latinamerika (Chile inte minst), så problemet med dem är deras kommunistiska ideologi och inte den nationella bakgrunden. Undantag har vi just beskådat: den från V avhoppade, kurdiska Kakabaveh.

Hudfärg, "ras", religion - se där tre kategorier som under många år diskuterats i vårt arma land. Så länge jag bloggat har jag skarpt vänt mig mot "ras"-tänkandet. Det finns en enda mänsklig ras, och inom denna ras finns alla variationerna. Skallmätningarnas tid är sedan länge förbi. Det är i religiösa och kulturella sammanhang vi upptäcker sådant som är direkt skadligt i ett demokratiskt samhälle. Islamister och andra mörkermänniskor - som kommunister eller aggressiva nationalister - utgör ett hot mot oss. Ändå verkar de öppet i vårt samhälle (fram till dagen då de avslöjas som brottslingar). Islamisterna i IS lever trygga i Sverige, det är här de smider sina planer. Vad vet vi om alla andra extremister som fått asyl eller bara gömmer sig i vårt land?

Kriget som pågår i Ukraina borde få oss att tänka efter. Till vilken nytta är den svenska migrationspolitiken? Var kommer gränsen att gå? Jag är rädd att allt fortsätter som nu.

Ur Viveca Dahls essä Putin: fascism med ”kristet” ansikte Horisont nr 4-5/2022

Foto: Astrid Nydahl

Alexandr Dugin är en av de nulevande ideologer Putin lutar sig mot. Han är tänkaren bakom drömmen om Eurasien, ett totalitärt imperium som skulle sträcka sig från Dublin till Vladivostok. Begreppet inspirerade Putin till den så kallade eurasiatiska ekonomiska unionen, en tullunion grundad 2015 av Ryssland, Belarus, Kazakstan, Kirgizistan och Ar­menien. Tanken är att den ska utgöra en växande motpol till EU och framför allt förhindra att fler länder ”luras” in i EU. 

1997 gav Dugin ut ”Geopolitikens grunder: Ryss­lands geopolitiska framtid” (Основы геополитики. Геополитическое будущее России). Enligt boken är det ultimata målet en ”finlandisering” av hela Eu­ropa. Den innehåller en konkret lista på vad som bör ske i stora delar av världen, inklusive Finland. Södra Finland skulle kunna bli en del av Karelska republiken och norra Finland doneras till Murmansk oblast. 

En enskild galnings storhetsvansinniga ”lösningar”? Det får man hoppas. Dugin var som ung intresserad av så pass udda fenomen som ockultism och satanism. 

Men: Dugins bok har använts av militärakade­min vid den ryska generalstaben. I det kaos som rådde i Ryssland efter Sovjets fall på 1990­talet kan den i vissa kretsar ha fått rollen av en ljuspunkt, en möjlighet till revansch för förödmjukelsen. (Jämför med utvecklingen i Tyskland efter de förödmjukande fredsvillkoren efter första världskriget.) 

Alexandr Dugin gör ingen hemlighet av att han är fascist tvärtom. Rysk fascism är enligt honom ärofull och något helt annat än tysk fascism. I en ar­tikel, publicerad samma år som boken, beskrev han den ryska fascismen som ”genuin och sann, gränslös och rlöd”. Den är ”en kombination av en naturlig, nationell konservatism med en passionerad önskan om verkliga förändringar”.

Liberalism, frihet och demokrati däremot är främmande för den ryska kulturen. Mänskliga rättigheter är inget universellt utan ett västerländskt påhitt.

Alla ortodoxa ryssar måste enligt Dugin förena sig med den ryska presidenten i den sista striden mellan det onda och det goda. 

Alexandr Dugin ar väl inkommen (insatt) i nazistiska teo­rier och har beklagat att ett centralt verk verkar vara försvunnet: en Palestinabok av Heman Wirth som skulle ha klargjort det mesta om judarna. Det var Wirth som på 1930­talet tog initiativ till Ahnenerbe, ”forskningsenheten” som skulle befästa och sprida Hitlers raslära. 

För åtta år sedan kallade Dugin ett krig med Ukraina oundvikligt. Ukraina förklarade honom som persona non grata redan 2006, bland annat till följd av aktioner hans eurasiatiska ungdomsförbund stått för. 

Fram till 2014 var han professor i sociologi vid det statliga universitetet i Moskva men fick sedan gå till följd av ett uttalande som kunde tolkas som en uppmaning att döda ukrainare. Han anställdes i stället av nystartade nationalistiska Tsargrad tv, som affärsmannen Konstantin Malofejev sparkade i gång med hjälp av en producent från amerikanska Fox News. 

Både Dugin och Malofejev finns sedan 2014 på EU:s, Kanadas och USA:s sanktionslistor. 

 

 

Hissade eller halade svenska flaggor - och nationaldagens så kallade nya "svenskar"

Foto: Astrid Nydahl

 

Sedan Putins angreppskrig mot Ukraina startade, sägs svenskarna ha blivit mer medvetna om vad som hotar vårt land. Det relativt stora stödet för ett NATO-medlemskap (53% i mätningen Novus publicerade 10 maj, 64% om Finland också går med) pekar i den riktningen.

Inte minst mot denna bakgrund ägnade jag mig under nationaldagen i går åt att se hur många människor med flaggstång som faktiskt hissat den svenska flaggan. Det var inte många. Blev jag förvånad? I de nybyggda villakvarteren i Åhus finns inga flaggstänger. Men i byarna mellan Viby och Åhus finns de. 

Är en hissad flagga ett tecken på patriotism? Det har nog varit så, men jag drog slutsatsen att det är en försvunnen ceremoni.

Däremot konstaterade jag att det var ovanligt tyst och stilla överallt. Från gårdagens sol och 23 grader hamnade vi under nationaldagen i täta moln och 16 grader vid havet. Så enkel kan förklaringen vara.

*

Traditionen trogna ger vi på nationaldagen svenska medborgarskap mest till araber, afghaner och afrikaner. Statistiken talar sitt eget språk. Officiellt från TT i går om det som numera kallas medborgarskapsbytare (ett genomfalska begrepp eftersom de flesta har dubbla medborgarskap):

"Ungefär var tredje person som beviljades svenskt medborgarskap under 2021 kommer från Syrien.

Mellan 2015 och 2021 har totalt 160 000 syriska medborgare invandrat till Sverige, av dem har 100 761 beviljats medborgarskap. Övriga medborgarskapsbytare som ökat jämfört med 2020 är personer från Somalia, Afghanistan och Eritrea."

Ska turken styra Sverige?

Skärmdump från Kungliga Krigsvetenskapsakademien

 

Sverige har ansökt om medlemskap i NATO. Det är fakta. Sverige har inte ansökt om att få bli en del av Turkiet. Det är också fakta.

Hur är det ens möjligt att NATO-landet Turkiet kan ställa krav på Sverige? Varför accepterar NATO som organisation att Turkiet agerar som de gör?

Det handlar om turkisk inrikespolitik. Ingenting annat.

Erdogans sultanat vet att det i Sverige bor många kurder. Också politiskt anti-turkiska aktivister. Det är Sverige och endast Sverige som kan besluta om sådan asyl. Turkiet har ingenting med det att göra.

Om Erdogan vill sabotera Finlands och Sveriges NATO-ansökningar med denna inrikes utrikespolitik kan han endast göra det så länge USA och NATO godtar det. I samma ögonblick de uppmanar Erdogan att upphöra med sin subversiva verksamhet – ett hot mot hela Europa – måste han lägga sig platt. Turken har ingen bestämmanderätt i Sverige. Inte heller över vårt lands utrikespolitik.

 

Sommaren kom med besked under söndagen och kyrkorna brinner

Ivösjön lördag. Foto: Astrid Nydahl

 

Sommaren kom med besked under söndagen. Jag började på kliniken, där man konstaterade en allvarligt infekterad tå (diabeteseffekten!). Direkt från kliniken tog vi till Bosarpasjön där barnen för första gången badade och lekte i vattnet. Vi satt stilla i våra stolar med köttbullar, grönsaker och en kopp kaffe.

Barn i Bosarpasjön, söndag. Foto: Astrid Nydahl

Efter sjön körde vi vidare via Häglinge och Sösdala till Hässleholm, där vi för första gången i år satt ute på caféet. Espresso och croissant med skinka och ost. Bredvid oss satt tre farsi-talande unga män som jag tilltalade; de var från Afghanistan. Vi skildes sedan åt med ett leende.

Färden gick via apoteket vid utfarten till väg 119, där jag hämtade ut min antibiotika. Receptarien undrade varför jag redan efter två veckor skulle ha sådan medicin igen. När jag förklarade att första kuren var för inflammation i näsan efter operation, och att det denna gång gällde en inflammerad tå, log hon i samförstånd.

Denna måndag är också en helgdag, noga räknat Sveriges nationaldag. Måtte vårt arma land få leva i fred. Säker kan man inte vara så länge Ryssland har en fascist som president och landet använder sin militära makt till att förstöra grannlandet Ukraina och bomba sönder dess folk.

Under söndagen brändes flera ukrainska kyrkor ner efter ryska flygbombningar. Twitter via Cornucopia

Spik i foten!? Du snackar om spik i foten

Bosarpasjön söndag. Foto: Astrid Nydahl

 

"Spik i foten!? Du snackar om spik i foten. Under franska revolutionen hade de varit jävligt glada för en spik i foten!" Hasse & Tage, ur 88-öresrevyn, 1970.

Bosarpasjön söndag. Foto: Astrid Nydahl

Visst är allt relativt. Också smärtan.

Söndagen har varit en sådan dag men jag är så tacksam över att ha kommit hem och kan sitta med ett glas Gammeldansk till isvattnet och begrunda de 23 plusgraderna. 

Men när de asiatiska männen busvisslar och skriker oolala till de helt unga svenska flickorna blir de både generade och irriterade. Jag känner en impuls som jag genast kväver.

Att vistas ute bland människor kräver självkontroll. Min livslångt sämsta gren. Jag har en förmåga att lägga mig i sådant som slutar med eget nederlag. Vissa kallar det civilkurage, andra säger att det är ren dumdristighet. Spik i foten som sagt!

Tiotusen kvadratmeter sommarshopping

Foto:Astrid Nydahl

 

Theodor W. Adorno skriver i Minima Moralia (översättning av Lars Bjurman):

”Turister som gör skäl för sig är i själva verket mästare på att lösa upp det fasta och låta det förflyktigas. Först och främst utför de bedriften att inte tillhöra den plats de besöker; miraklet är att de befinner sig på och utanför platsen på en och samma gång (…) Poängen med turistlivet är att vara i rörelse, att inte komma fram; turisterna betraktar inte som sina föregångare, pilgrimerna, de succesiva anhalterna som stationer på vägen, eftersom det inte finns något mål vid livsresans slut som kan göra dem till stationer.”

Jag satt på en parkeringsplats utmed E22 idag och betraktade flödet. Lösgodismänniskan, turist eller ej, på resa med husvagn över landet, från ett shoppingscentrum till ett annat, lyser upp av glädje vid den lila skylten som skriker ut mot riksvägen: ”Välkommen till över 10.000 kvadratmeter shopping!” Det behöver inte ens regna eller vara kallt för att det ska fungera. Aldrig.

”Här är en molnig dag till din hjälp. Ingen gassande sol”

Jean Rhys. Vykortsfoto: Pearl Freeman

 

”Här är en molnig dag till din hjälp. Ingen gassande sol”, skrev Jean Rhys i Sargassohavet. I de orden känner jag så väl igen sommarbreven från Anne-Marie Berglund. Var det något hon plågades av, så var det varma vindar och stekande sol som värmde upp hennes rum. Hade hon haft kraften hela sitt liv, hade hon flytt till havet för att simma och svalka sig. Istället stannade hon inomhus, vilket också gav henne de alltför tidiga morgnarnas sömnlöshet.

 

Ukraina i EU kommer att stärka Europas säkerhet, skriver Desk Russie

Foto: Astrid Nydahl

 

Françoise Thom skriver i Desk Russie:

 

We cite these examples because recent initiatives of President Macron appear to reveal the same blindness and for the same reasons. Russocentrism prevents him from seeing that Central and Eastern Europe are in the process of recomposing themselves and becoming a dynamic group that will count in the EU. Ukraine will have its place in it. 

 

Its admission to the EU will solve the problem of European security more surely than all the pacts in the world with Russia. Indeed, Ukraine will provide the European Union with an army capable of fighting and inspiring respect. If the European countries agree at the same time to a future effort of armament, the EU, supported by an Atlantic pillar (the United States and NATO), will finally become a great power and able to cope with dictators. 

 

The Russians have understood this: hence their veto of Ukraine’s integration into the EU. The center of gravity is shifting in Europe. An independent and strong Ukraine turned towards the West will strengthen Central and Eastern Europe and, who knows, will one day persuade the Russians that freedom for oneself is better than domination over others.