Veckan före påsk och pesach i krigstid

Foto: Astrid Nydahl

 

Veckan före påsk har börjat. På torsdag inleds påskhögtiden, sedan dag för dag fram till Annandag påsk nästa måndag. Jag har i helgen gjort köttbullar och järpar på lammkött från Astrids barndomsby Häglinge, kryddat med tre örtkryddor (basilika, oregano och timjan) samt järpar på samma kött. 

På Påskafton äter vi sedan många år olika sorters sill, äter kavring med en rejält smakrik Västerbottenost samt dricker något i ölväg. 

Påsken firar vi i år samtidigt med den judiska högtiden Pesach som inleds fredagen den 15 april och avslutas fredagen den 22 april. 

Vissa högtider betyder mer än andra.

I ett Europa som inte bara är sekulariserat, utan framför allt nivellerat, kan det betyda mycket att föra traditioner vidare. Inte minst nu när ett förödande angreppskrig rasar i Europa. Den ryskortodoxa kyrkan står tragiskt nog vid Putins sida. Det är smärtsamt att se hur den underdånigt upprepar hans totalitära dröm om ett förintat Ukraina. Det är å andra sidan en tradition av det mer motbjudande slaget att kyrkoledare står på maktens sida. Nog minns vi Balkankrigen på 1990-talet då de ortodoxa prästerna var med på slagfältet för att välsigna de angripande militära styrkorna.

 

Rysslands anfall på Ukraina. Katolska tidskriften Signum talar klarspråk

I en ledare skriven av Kjell Blückert i nya numret av tidskriften Signum läser jag:

"Vad är det som motiverar Putins handlande? Har Putins storryska imperiedrömmar fötts ur hans religiösa föreställningsvärld eller passar de nationalistiska strömningarna i den rysk-ortodoxa kyrkan in som en av pusselbitarna i Putins revanschistiska politik? Maktmänniskan Putin instrumentaliserar i vart fall den kristna tron på ett avskyvärt sätt. Moskvapatriarken Kirill ställer in sig i detta ultranationalistiska led tillsammans med stora delar av den rysk-ortodoxa kyrkan."

Samt:

"Ett av de stora problemen är att det öst-kyrkliga arvet fortfarande till vissa delar korrumperas av nationalromantiska föreställningar om Blut und Boden, som odlas i de slavofila delarna av den rysk-ortodoxa kyrkan. Föreställningar av dessa storstilade slag har vi i väst till största delen gjort upp med. Men i Ryssland och den rysk-ortodoxa kyrkan krävs uppgörelser med dessa ideal."

Boris i Kyiv. Vilken betydelse har det?

En av många bilder från Boris Johnsons möte med president Zelensky i Kyiv.

 

Under brinnande krig ska man aldrig underskatta en betydelsefull symbolpolitik från en oberoende nation utanför EU. När Boris Johnson tar tåget från Polen in till Ukrainas huvudstad, är det förstås en tung symbolik.

Minst lika viktigt som den fysiska närvaron är förstås de löften han gav president Zelensky. Denne skrev:

The Prime Minister of the United Kingdom Boris Johnson is one of the most principled opponents of the Russian invasion, a leader in sanctions pressure on Russia and defense support of Ukraine. Welcome to Kyiv my friend'

Med detta besök tar symbolpolitiken ett steg närmare konkret handling. Men den innebär fortfarande leveranser av avancerad militär utrustning, inte ett aktivt deltagande i försvarskriget mot det fascistiska Ryssland. Det senare aktar de sig alla väldigt noga för, men frågan är hur länge denna passivitet kan tillämpas, när Ryssland hela tiden höjer aggressionens olika beståndsdelar och utan skrupler våldtar, misshandlar, torterar och dödar civila i alla åldrar.

 

Gästbloggare Ullmar Qvick: FOLKMORDETS BAKGRUND

Hererowars

 

Bakom folkmord finns en auktoritär regim - ofta med en allsmäktig ledare - elittänkande och rasism.

TYSKLAND

1904-1908 bekämpade tyskarna ett uppror i sin koloni Tyska Sydvästafrika. Man beräknar att mellan 75000 och 100000 människor miste livet i folkmord. Nu har dagens namibier tagit upp frågan:

"Ni övade förintelse på vårt folk, och sedan fortsatte det med judarna. De fick ändå ersättningar och ursäkter medan vi inte har fått någonting. Det beror säkert på att vi är svarta afrikaner", sade hereroledaren Vekuii Rukoro 2017 i Berlin.

Rukoro talade i Berlin på inbjudan av vänsterpartiet Die Linke som redan länge har kritiserat den tyska regeringen för hur man förhåller sig i frågan.
Hitlers "lösning av judefrågan" Holocaust, där 6 miljoner judar förintades, hade alltså sina rötter.

JAPAN

I Nanjingmassakern i Kina 1936 mördades 130000 kineser av japanska trupper. Kineserna anger en högre, obekräftad siffra.

RYSSLAND

Mongolerna hade makten i Ryssland under 250 år. Med stor grymhet infördes ett militärt välde styrt av en allsmäktig ledare enligt Djingiz Khans modell. Tsarväldet som följde och sedan Stalins regim ärvde samma principer för statsmakt.

 
Min kontakt i Ukraina Ella Jevtusjenko skriver som kommentar:

Ryssar hatar oss bara för att vi existerar, de kan inte acceptera en ukrainsk nation. Vi är inte förvånade. Folkmordet genom svält - Holodomor åren 1932-1933 - finns i minnet. Det är bara förvånande att de vågar tala så öppet. De respkterar bara styrka och makt, inte givna ord. Vi förvägras rätten att själva välja vår framtid. Inte heller liberala ryssar ger oss den rätten

SERBIEN

Albaner som följer mig kan känna igen allt från egen historia. Serbernas folkmord på albaner och turkar under Balkankrigen 1912-13 och den bakomliggande mentaliteten.

Det som skedde i Bosnien och Kosova på 1990-talet var inte en enda diktators verk, det var en fortsättning.
Vilken lärdom kan världen dra av  allt detta? 
Tyskland och Japan ställdes till svars, de har därefter utvecklat demokrati.

I Ryssland och Serbien skedde inte något liknande 1991 respektive 1999. Världssamfundet tog inte sitt ansvar.

Det är vad nu Ukraina betalar för. Och nu är det så dags. 

 

 

Rysk plan för folkmord

 Läs innantill, även om det är svårt att ta till sig.

 

A Russian Plan for the Genocide of the Ukrainian People

Revised and annotated by Susan Smith-Peter, Ph.D., from the earlier translation by Mariia Kravchenko.

The following article contains a Russian plan for the genocide of Ukraine. It was published by the state-run news agency RIA Novosti, whose works are often picked up by various media outlets. The author, Timofei Sergeitsev, has been a columnist at RIA Novosti since 2014 and worked as a political consultant for Leonid Kuchma, the former Ukrainian president, during the 1999 presidential elections, as well as for former Ukrainian president Viktor Yanukovych during the 2004 elections that led to the Orange Revolution. The publication and the source show that this is not a fringe statement but an expression of a widely-held view.

In the article, Sergeitsev lays out a plan to commit genocide in Ukraine. Echoing Putin, he denies that the Ukrainian people have a separate existence. He brands any expression of Ukrainian politics, history, culture, language or thought as Nazi. All those who took part in the Ukrainian military or government should be liquidated and those that cannot be, will be sentenced to forced labor to rebuild the infrastructure Russia destroyed. The territory will no longer be called Ukraine and the use of the Ukrainian language, it is strongly implied, will be forbidden, as only Russian-approved materials will be allowed in schools and in public. Western Ukraine may exist as a rump, neutral state, but it will not be allowed to be Ukrainian or to use Ukrainian symbols and will be under constant threat of invasion from the former eastern Ukraine, which will be divided up into provinces and directly annexed to the Russian Federation. For the bulk of the Ukrainian population, “a just punishment … can only be possible through bearing the inevitable hardships of a just war against the Nazi system,” he writes. He expects this process will take a generation.

Läs artikeln av folkmordsideologen Timofei Sergeitsev här.

Ett nytt kapitel i europeisk historia. Ett mycket mörkt kapitel

Foto: Astrid Nydahl

 

"Vi står inför ett nytt kapitel i europeisk historia och vi vet inte var det slutar."

Det är Gudrun Persson, Rysslandsexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut, Foi, som säger detta i en pressintervju. Hon har naturligtvis helt rätt i det.

Rysslands inträde i en fascistisk regimsfär är för oss alla - också ryssarna själva - en dramatisk och förgörande historia. Nu har jag hört människor säga att detta nya kapitel är av samma betydelse som andra världskrigets inledning. Det tvivlar jag inte en sekund på.

"Jag utesluter ingenting i det här nya kapitlet som vi står inför" säger Persson vidare. Det är den mest skrämmande aspekten. Ingen utanför Putin-maffians krets vet vad som ska hända senare i dag eller i morgon. Ingen.

 

Fascismen runt hörnet. Putin-maffians blodigaste angrepp på civila under fredagen

Skärmdump från The Guardian

 

Det finns ingen bortre gräns för Putin-maffian. Den lever i en starkt rasistisk föreställning om "undermänniskorna" i Ukraina. De har samma syn på Belaruserna. Denna föreställning motiverar dem också i den mordiska ambitionen att utplåna rent fysiskt. 

De saknar respekt för att Ukraina och Belarus är nationer med egen historia, egna språk och egen kultur. De kallar dem "lillryssar" i en anda av förnedring, förnekelse och skapar därmed förutsättningarna för återkommande folkmord.

Detta fascistiska angreppskrig eskalerar för varje dag. Fredagen kommer att skrivas in i historieböckerna som en av de mest cyniska och blodigaste. När ska vår del av världen reagera mer handgripligt?

 

Rysk missil mot järnvägsstation. Minst 40 döda, hundra skadade

Skärmdump

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj kommenterade vid 11.00-tiden attacken på sin Telegramkanal. Han bekräftar dödssiffran och konstaterar att ”Eftersom ryssarna saknar styrkan och modet att stå upp mot oss på slagfältet, ägnar de sig åt cyniska attacker på civilbefolkningen. Detta är en ondska som inte har några gränser. Om den inte straffas, kommer det aldrig att sluta.”

Zelensky har just uppgivit att 40 människor dödats.

 

Nedan kan ni läsa vad som skrevs i engelsk press direkt efter att nyheten om massakern kommit:

'Thirty dead and 100' wounded as Russian missile hits Ukrainian railway station packed with hundreds of desperate civilians trying to flee fighting

• Ukraine's state railway company announced attack on Kramatorsk's station, a city in the east of the country
• It said more than 30 people were killed and over 100 were wounded. The figure is expected to rise
• The head of the company said they were still clarifying the details of the missile attack on the busy station
• Pictures from outside the station showed bodies strewn across the ground. Some were in body bags
• Kramatorsk is found in the east of the country, about 80 miles west of Luhansk in the country's Donbas region
• Ukrainian authorities have urged residents to flee west as Russia refocuses its military efforts in the country's eastern Donbas region after recently pulling its forces back from Kyiv
• WARNING: Graphic images 
• LÄS MER HÄR
  

Ovanligt klinikbesök mitt i krigsmullret

Foto: Astrid Nydahl

 

Jag sitter på en mycket speciell klinik inom vårdapparaten. Första gången jag är där. Runt mig sitter två till synes väldigt friska kvinnor och konverserar. De övriga är trasiga. Illa klädda, nitar i näsan, tatueringar, nervöst fingrande på mobilerna.

En parant dam kommer ut i korridoren och ställer en fråga rakt ut i luften: "Arbetsförmedlingen och Socialförvaltningen?" De två friska kvinnorna reser sig, skrattar lite nervöst och följer med in bakom dörren.

Jag blir kallad till receptionen fem minuter över avtalad tid; "Ursäkta, jag sa fel, du ska ju inte sitta här". Jag blir hänvisad att gå genom den långa korridoren, ut i regnet och till en helt annan byggnad. Där är det rätt och jag blir kvar en dryg timme därinne. Vad det ska leda till vet jag inte. Men jag är skeptisk.

Hur skulle något kunna bli bättre så länge Putins fascism mal sönder Ukraina? Det förstår jag inte. Och jag kan inte förmå mig att fly undan det som pågår, lika lite som jag gjort med andra krig.

Det är fredag. En vecka kvar till Långfredagen och påskhelgen. Samla grenar till ett påskris. Pynta det som varje år.

Snart är också den långhelgen glömd och kriget fortsätter, välsignat av patriarker och politiker på den kanten.

Ukraina - kriget, konspirationerna och sanningssökandet

Foto: Astrid Nydahl

 

Att gå till sängs i krig, att stiga upp i krig, och ändå bara vara en "betraktare". Det är en grotesk situation vi hamnat i. 

Jag som aldrig ser svenska nyhetsprogram har valt andra källor för information. Framför allt BBC, och sedan engelsk press, samt Cornucopia, Meduza och Euromaidan.

De "alternativa" som i många år lagt ut filmer från ryska stats-televisionen och som i olika tonlägen prisat Putin är alla borttagna. Jag läser inte ens deras harklingar på Twitter längre, än mindre deras olika sidor som allt sedan Covid 19 bröt ut vältrar sig i konspirationsteorier. Det finns några få som är milda och det finns sådana som är aggressivt på Rysslands sida. 

Sanningen sägs vara krigets första offer. Ett gammalt välkänt faktum. Men ur detta faktum ska man ändå leta efter det som är verklig information. Ibland skriker informationen åt oss, som de senaste dagarnas chockartade bilder och texter från samhällena norr om Kyiv. 

Vid sidan av verklig information väljer jag att läsa litteratur. Den kan inte dölja eller trösta, men den kan ge några ögonblicks vila.

 

Den mördade och hans hund

Den här bilden lånade jag från Elinas blogg.

 

Concentrated evil has come to our land. Murderers. Torturers. Rapists. Looters. Who call themselves the army. And who deserve only death after what they did/ President Zelenskyj 5 april

Bilden är en av tusentals. Men det är den enda bilden jag sett där hunden ligger levande och vakar över sin mördade vän.

Zelenesky kallar det "concentrated evil". Det är ett mycket träffande uttryck. Till och med Putins allierade i Kina och Indien uttryckte avsmak (men de vill förstås inte med minsta viskning antyda att det är Putins soldatesk som är skyldig).

Barbariet i Ukraina är i en kort mansålder det värsta som skett. Ett helt land och ett helt folk våldtaget, bombat och plundrat på bara en dryg månad. Vi vet att det inte är över. Vi vet att Putins maffia kan tillgripa vilka metoder som helst.

Varför får det ske? Västs ledare talar om att de inte vill provocera fram ett världskrig. När de allierade gick i krig mot Hitlerväldet skulle det ta några år tills kriget var över och han själv död. De centrala figurerna i hans krets ställdes inför rätta. Med vår appeasement-politik kan Putin sitta hur länge som helst. Från Kreml kan han bomba sönder vilka nationer som helst.

Har Ryssland ambitioner långt bortom Ukraina?

New York. Foto: Astrid Nydahl

 

Kriget fortsätter. Ingen vet vilka planer Putin-maffian har. Men jag läste ett intressant telegram om Putins hantlangare Dmitry Medvedev från Sky News som är ganska kusligt:

Putin ally makes ominous statement on Russian goal to build 'open Eurasia from Lisbon to Vladivostok' A lengthy and at times rambling statement has been released this morning by senior ally to Vladimir Putin and former Russian president Dmitry Medvedev. Posted on messaging app Telegram, the post repeats widely dismissed Kremlin claims of Nazi sympathisers in Ukraine, saying "the passionate part of Ukrainians has been praying for the Third Reich for the last 30 years".

Again in keeping with Kremlin rhetoric, it goes on to question Ukraine as an independent country, referencing "a pseudo-history of Ukrainian statehood".

 

However, the closing line in the post will be identified as perhaps the most ominous, suggesting Moscow's goal in the conflict is "to finally build an open Eurasia - from Lisbon to Vladivostok".There has previously been discussion among European figures around the notion of a free-trade area stretching from the Portuguese capital, the most westerly in Europe, and Vladivostok, the far-eastern Russian city where the Trans-Siberian railway terminates. However, this kind of language from such a close ally of the Russian leader is already being highlighted a cause for alarm among those who believe Moscow has imperialistic ambitions beyond Ukraine.

"Om den jätte vi kallar det ryska imperiet har ett hjärta, så är Kreml detta monsters hjärta; den är dess huvud”

Skåne i helgen. Foto: Astrid Nydahl

 

I Moskva ställer han sig under Kremls murar, dessa ”kolossala murar resta för tyranniet, av slavarnas armar /…/ Om den jätte vi kallar det ryska imperiet har ett hjärta, så är Kreml detta monsters hjärta; den är dess huvud”. I Petersburg, skriver han, är att ljuga tecknet för en god medborgare; att tala sanning, även om det som förfaller vara helt oviktigt, är att konspirera. ”Lögnen: se där den sanna patrioten!” Björn Linnell i Svenska Dagbladet 4/4-2022 om Astolphe de Custines klassiska verk ”La Russie en 1839”.

 

Före detta krig skulle jag kanske anföra något emot detta. Det gör jag inte nu, i alla fall inte omedelbart. Under den gångna månaden har vi sett och hört otaliga bevis på en rysk mentalitet som inte för en sekund har med sanning och ”broderskap” att göra. När Kyiv Soloists spelade i Stockholm höll en av de unga violinisterna ett tal, i vilket hon bland annat sa: ”Ryssarna och ukrainarna är inte längre bröder. Bröder dödar inte varandra”.

 

Linnell igen:

 

Berömd har Tocquevilles karakteristisk av ryssarna och angloamerikanerna blivit: ”För att nå sitt mål förlitar sig den ene på den personliga nyttan och låter den enskilda individens kraft och förnuft handla utan att styra dem. Den andre koncentrerar samhällets hela makt hos en enda man. För den ene är friheten det viktigaste medlet att må resultat, för den andre slaveriet.” (Sv. övers: Ervin Rosenberg)

Den ene bygger världen med plogbillen, den andre med svärdet, skriver han också. 

 

När jag läser detta drar jag mig de amerikanska angreppskrigen till minnes. Vad hände i Vietnam? Hur mycket av ”den enskilda individens kraft och förnuft” såg vi i de ändlösa och barbariska angreppen på små byar och samhällen, där stråhusen brändes ner och Agent Orange förgiftade och ödelade skogarna? Vi vet tillräckligt om supermakternas krigföring. Varje dag kan vi följa det ryska barbariet i direktsändning.

 

Nå, jag har alltså inga problem att instämma i den karaktäristik av ryssarna vi nu ser. Vi vet hur deras våldtäktsvåg i Berlin 1945 såg ut, det finns trovärdig litteratur om det. Vi vet att massvåldtäkterna är ett inslag i det samtida ryska barbariet i Ukraina.Lögnen uppåt i leden och lögnen neråt till de småpågar man skickat i krig, är uppenbarligen en väl beprövad metod. Putin kom högst upp i hackordningen med lögnens hjälp och han terroriserar nu Ukraina och sitt eget ryska folk (som lever i skadlig lojalitet med hans regim).

***

 

Ledare i Svenska Dagbladet i dag:

Att även krigets lagar sätts ur spel är emellertid en logisk följd av den förvridna putinistiska tankevärld i vilken Ryssland är offret och Ukrainas orientering mot väst beskrivs som nazism. Så här ser det till exempel ut i en text hos den statliga ryska nyhetsbyrån RIA Novost. Skribenten Timofej Sergejtsev, statsideolog som placerat Putin i samma "upphöjda" krets som Ivan IV, Peter I och Josef Stalin, skriver bland annat följande (texten återges av BBC-journalisten Francis Scarr som bevakar ryska medier):

"Denazifiering är en uppsättning åtgärder riktade mot den nazifierade massan av befolkningen, som tekniskt sett inte kan utsättas för direkta straff som krigsförbrytare. (...) Men, förutom eliten, är en betydande del av folkmassorna, som är passiva nazister, medbrottslingar till nazismen."

Sergejtsev följer sin egen tanketråd till slut, och konstaterar att den slutgiltiga lösningen, för att tala med en annan totalitär ideolog, är att utrota Ukraina som företeelse, och likvidera dess ledare:

"Namnet Ukraina kan till synes inte behållas som titeln på någon helt denazifierad statsbildning på det territorium som befriats från nazistregimen. (...) Denazifiering är oundvikligen också avukrainisering. (...) Till skillnad från, låt oss säga, Georgien eller Baltikum, är Ukraina, som historien har visat, olämplig som en nationalstat, och försök att 'bygga' en sådan leder logiskt till nazism. (...) Den banderitiska (syftar på ukrainska nationalistiska och fascistiska rörelser, reds anm) eliten måste likvideras, dess omskolning är omöjlig. Det sociala 'träsket' som aktivt och passivt stödjer det måste genomgå krigets svårigheter och smälta upplevelsen som en historisk läxa och försoning."

Det är tankar som sätter bilderna från Butja i sin lika logiska som horribla kontext.

 

 

Krigets tidlösa rum och destruktionen av hela folk

Två pakistanska vänner i engelska Walsall. Foto: Astrid Nydahl

 

I min bok Solitär i nyspråkets tid (2014) skrev jag:

 

”Krigets logik förstår jag inte, har jag aldrig förstått. Men ett har jag förstått: all "solidaritet" som manifesteras i vår tid är selektiv och begränsad. Hur många demonstrationer, upprop och penninginsamlingar har du själv sett för det sönderbombade och massmördade tjetjenska folket, hur många för Balkans alla fördrivna, våldtagna och mördade, hur många för Tibets mördade, hur många för Aceh-provinsens eller Kurdistans? 

 

Varje selektiv manifestation kan se ut som ett hett engagemang. Jag blir genast misstänksam och drar mig undan, in i tidlösa rummet, där jag vistas i skyddet mot samtiden och den gnagande känslan av att snart dras in i något som är en större olycka än någon ens vågar viska om.”

 

Texten är kusligt aktuell i flera avseenden. Några av de folk jag talar om angreps och massmördades av Ryssland. I Tjetjenien förstås. Men också kurderna i Syrien, där Ryssland länge spelat en avgörande, destruktiv roll. Deras allierade Kina stod och står för förtrycket i Tibet, men i dag också i de fasansfulla koncentrationsläger som byggts i Xingjian, där människor ska piskas att tänka rätt.

 

När Ryssland nu förstör hela Ukraina och mördar människor på de mest brutala sätt, blir det en påminnelse om att Putins Ryssland hotar oss alla. Oavsett var vi lever är han en dödlig fara för oss.

 

Finns det ett tidlöst rum att vistas i?

Massgrav i Kharkiv. Skärmdump från Meduza