Marguerite Duras visste vad hon talade om när ämnet var
alkohol. I Vardagens ting (Interculture, översättning av Katarina
Frostenson) samtalar hon sig fram till en text, tillsammans med Jérôme
Beaujour.
“Jag har levt ensam med alkoholen hela somrar” inleder
hon det avsnittet med. Och berättar att alkoholen “får ensamheten att
ljuda och till slut gör den så att man föredrar den framför allt annat.”
Hon drack så mycket att hon runt 51 års ålder fick skrumplever. Så
levde hon vit i tio år. För att kunna sluta röka var hon tvingad att gå
tillbaka till alkoholen. “Så fort jag började dricka blev jag
alkoholist. Jag drack omedelbart som en alkoholist. Jag gick om alla
andra. Jag började dricka på kvällen, sedan drack jag mitt på dagen,
sedan på morgonen, och sedan började jag dricka på natten. En gång per
natt och sedan varannan timma.”
Hon berättar varför hon aldrig
provat på andra droger (bortsett från Aspirin) och menar att
alkoholmissbrukarna, också “rännstensalkisen“, är intellektuella
människor. “Alkoholen får en att tala” säger hon. “Det är andligheten
driven till logikens vanvett, det är förnuftet drivet till vansinnets
gräns som försöker förstå meningen med detta samhälle, meningen med
detta Orättvisans Rike - och som alltid slutar med samma förtvivlan. Ett
fyllo kan vara vulgärt, men är sällan oanständigt.”
Men det är
ingen tröst hon finner i alkoholen. Däremot menar hon att alkoholen “har
uppfunnits för att uthärda universums tomhet”.
Alkoholens
frestelse är det farligaste som finns för en alkoholist. Redan bilden av
en flaska vin kan återuppväcka drickandet. Duras säger att hon börjar
en ny drickande period av ett enda glas vin. Och hon vet vilken
drivkraften är: “Dö på något sätt, varje dag…"
Existens. Samhälle. Läsning. "Det som förgör Europa är fegheten, den moraliska fegheten, oförmågan att försvara sig, samt den uppenbara moraliska dypöl som kontinenten inte förmått ta sig ur alltsedan Auschwitz." Imre Kertész i Den sista tillflykten (översatt av Ervin Rosenberg)
söndag 20 februari 2022
Duras och alkoholen
lördag 19 februari 2022
Vem utvisas, vem får stanna?
Att svensk flyktingpolitik i bästa fall är en tombola, och i sämsta fall en skamlig och beräknande dumhet, det har jag förstått sedan jag på 1980-talet började lägga mig i den.
Sedan islamismen fick fäste och blev en plåga också i Europa har jag frågat mig hur det är möjligt för dessa politisk/religiösa gangsters att i lugn och ro kunnat bygga sina celler och organisera sina mordiska angrepp, inte minst från baser i Sverige. Det går en rak linje från en okunnig "förståelse" till byggandet av IS. Därför hälsar vi också IS-folket välkomna tillbaka till Sverige när de mördat färdigt.
En annan brottslighet har att göra med de stora ekonomiska vinster de kriminella gängen gör. När affärerna hotas skjuter man för att döda. Hur många av dessa män som plågar sin omgivning runt vårt arma land har fått PUT eller rentav medborgarskap?
Nu vill jag bara nämna för er att en kristen assyrisk familj i Huskvarna ska utvisas. De har arbetat och studerat och inte legat samhället till last. Fast anställning och studier smäller inte lika högt som organiserad brottslighet. Samiya Bato, hennes man Abnowel Toma och sonen Yalda ska ut. Var hamnar de? I Irak är det förstås ingen ljus framtid som väntar en kristen familj. Det är ingen nyhet.
Som kristna, välutbildade människor som står på egna ben kunde de vara till glädje i Sverige. Nej, vi väljer religionsterrorister och skjutglada gangsters istället. Det är en skam!
EM Cioran: Sammanfattning av sönderfallet
"I varje människa slumrar en profet, och när han vaknar finns det lite mer ondska i världen..."
Ingen blir ju förvånad när jag säger att citatet är hämtat från EM Cioran (närmare bestämt ur Sammanfattning av sönderfallet från 1949, i svensk översättning av Nikanor Teratologen). Ändå ville jag återigen citera honom, därför att jag i just det här avseendet ser hur nära en banal sanning han kommer. Någonstans i samma bok kallar han Paulus för "den mest betydande valkampanjsledaren genom alla tider", och när han diskuterar kristendomen som monoteistisk religion säger han:
"Kristendomen framträdde; en enda Gud - och fastan. Och en era av trivialitet och upphöjdhet inleddes."
Man skulle förstås kunna invända att ondska och trivialitet inte är samma sak. Men om man stannar upp kanske man ändå ser det till en början inte fullt synliga sambandet. Profeten, läran, ideologin, ismen - är de inte alla slutna tanke- och idésystem som bär på en enda sanning och därmed presenterar sig i världen som lösningen på människans problem? Profeten träder fram. Ondskan tilltar. Inte behöver man ens harkla sig och viska tyrannernas namn. Cioran talar om gudar och okända monster.
"Om ett av dessa monster segrar, så sätter sig en ny värld i rörelse, rå, dunkel, intolerant, tills den förbrukat sin gud och befriat sig från den; ty människan är inte fri - och ofruktbar - förutom i de mellanrum när gudarna dör; slav - och skapande - är hon när de frodas som tyranner."
Man skulle kunna ställa sig på en (imaginär) höjd, betrakta världen man omges av och med Ciorans ord frågande utbrista:
"Är det inte de lurades strålande stupiditet som fullbordar de stora epokernas verk?"
fredag 18 februari 2022
Antecknat i krigstid
Och språk är vad det handlar om, ordval som styr vår uppfattning. Klichéerna tar över, och Nydahls ärende handlar delvis om att varna för eufemismerna, de lockande ord som lindar in problemen – utan att avväpna dem, märk väl. Här talas klarspråk, vilket ger mindre utrymme för missförstånd. Det handlar om pengar, till exempel.
Nydahl inleder med en berättelse om den rumänske författaren Mihail Sebastian, som överlevde nazismen men dog i en futtig bilolycka. Med avstamp i hans dagbok visar Nydahl hur viktigt hoppet är för att göra en människas liv drägligt – eller, för att vara ärlig, mindre odrägligt.
Det är något med dagboken som gör att du som läsare kommer nära den skrivande, att det är som om rösten når ett mer intimt och mer lågmält tonfall. Då jag nyligen har läst Olav H. Hauges Dagbok 1924-1994 upplever jag att min läsning är kalibrerad utifrån detta röstläge. Nydahl skriver dagbok, den relativt korta perioden från 9/7 till 23/9. Det som händer i den stora världen registreras – det holländska flygplanet som sköts ned ovanför Ukraina, israeliska bombningar mot Gaza, IS framfart, hatbrott mot judar. Ett tidsdokument? Ja, men också något annat.
Med van och säker hand för Nydahl som vanligt ihop litteraturen med samhället. I sina senare böcker har han varnat för oroande tendenser i samhället, och med osvikligt mod tagit itu med ämnen som annars nonchalerats. Han är också bra på att orientera sig – och oss – i det som brukar kallas ”de bortglömda”.
torsdag 17 februari 2022
Den andliga nöden - se vad svenska folket läser
| In i den svenska dimman. Foto: Astrid Nydahl |
Man ska inte ta till överord, men när jag ser de bästsäljande fem böckerna i Sverige under pandemiåret 2021, så ser jag ett folk som befinner sig i svår andlig nöd. Presenatiorna av böckerna har jag hämtat från nätbokhandlarna. De är inte avsedda att vara parodier.
Mest säljande titlar 2021
Skönlitteratur
1 "Där kräftorna sjunger" av Delia Owens
2. "Den saknade systern" av Lucinda Riley
3. "Fädernas missgärningar" av Åsa Larsson
4. "Box" av Camilla Läckberg och Henrik Fexeus
5. "Skyddsängeln" av Sofie Sarenbrant
Där kräftorna sjunger
Internationell succé – nu på svenska. En oförglömlig berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris. Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv. ”Där kräftorna sjunger” var den mest säljande boken i USA 2019 och har blivit en internationell fenomentitel som älskas av läsare över hela världen.
*
Den saknade systern
De sex adoptivsystrarna D’Aplièse har alla varit ute på en osannolik resa då de sökt och funnit sina rötter. Men en fråga kvarstår: vem är deras sjunde syster och var finns hon?
De har bara en ledtråd – en bild av en stjärnformad smaragdring. Jakten på den sjunde systern kommer att föra dem över hela världen – från Nya Zeeland till Kanada, England, Frankrike och Irland.
Sakta men säkert avslöjas en historia om kärlek, styrka, svek och uppoffringar som inleddes för nästan 100 år sedan, då andra modiga unga kvinnor riskerade allt för att förändra världen de levde i.
Den saknade systern är den sjunde, efterlängtade delen i succéserien som har förtrollat en hel värld.
*
Fädernas missgärningar
Tilldelad Svenska Deckarakademins
pris för Årets Bästa Svenska Deckare 2021
- Jag ber dig, Martinsson. Jag orkar inte göra det här. Du måste hjälpa mig.
Det är en döende mans sista önskan.
Rättsläkare Lars Pohjanen ber Rebecka Martinsson att utreda ett preskriberat
mord. Hon går motvilligt med på detta, fast hon egentligen är arbetstrött och
slutkörd.
Snart har hon även en ny mordutredning på sitt bord. Spåren löper samman och
leder också till mörka hemligheter i hennes egen familjehistoria.
Äntligen är den sista boken om Rebecka Martinsson här!
*
Box
Intensiv spänning av nya författarduon Läckberg Fexeus – första delen i nagelbitande serie. När en kvinna hittas död i en låda som genomborrats av svärd står polisen frågande: Rör det sig om ett urspårat trolleritrick eller ett extremt brutalt mord? Mina Dabiri är polisinspektör vid Stockholmspolisen och tar hjälp av Vincent Walder, mentalist och expert på kroppsspråk och magi. De gör kopplingar till ett tidigare fall, och inser att de jagar en hänsynslös seriemördare som måste stoppas innan offren blir fler. Men Minas och Vincents kantiga personligheter ställer till det. Båda bär dessutom på mörka hemligheter. Deras förflutna tycks höra samman med det som sker och tempot skruvas upp alltmer. De behöver ligga steget före mördaren, lära känna vansinnet för att kunna stoppa det.
*
Skyddsängeln
Körsbärsträden står i full blom, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas över den annalkande påsken. Sju månader har gått sedan en nära kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande.
Samtidigt som polisen lyckas gripa indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarligt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett övergivet mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet.
Skyddsängeln är den nionde boken i den omåttligt populära deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Liksom tidigare delar har innehållet en stark koppling till aktuella samhällsproblem. I Skyddsängeln utforskas ämnen som ensamhet, missbruk och konsekvenserna av psykiatrireformen för 25 år sedan. Är personen som övervakar dig den du borde frukta allra mest, eller är det i själva verket din räddande ängel?
onsdag 16 februari 2022
Seneca: Breven till Lucilius (Daidalos, översättning och inledning av Magnus Wistrand)
”Gårdagen fick jag dela med min sjukdom: förmiddagen lade den beslag på men eftermiddagen fick den ge med sig. Alltså prövade jag först min tankeförmåga genom att läsa.” SenecaAtt lämna samtiden och stiga ner i ett avlägset förflutet, se där ett recept som fungerar varje gång. Denna sommar befinner jag mig alldeles i början av vår tideräkning. Det är förlaget Daidalos förtjänst. De har utgivit den drygt 600 sidor tjocka kompletta utgåvan av Senecas brev till Lucilius.
”Jag har filosofin att tacka för mitt liv och den är den minsta av mina skulder.” Seneca
”Dygden behöver ju ingen yttre prydnad: den äger sin egen storhets skönhet och helgar den kropp den befinner sig i.” Seneca
”Tro mig, sann glädje är en allvarlig sak. Eller tror du att det är med glädjestrålande anlete och, som våra bortskrämda sprättar säge, ’med ett godmodigt leende´som någon enda föraktar döden, öppnar sitt hus för fattigdomen, tyglar sina njutningar och övar sig i att uthärda smärta? Den som funderar på sådana ting upplever en stor men ingalunda inställsam glädje. Jag vill att du ska äga en sådan glädje: den kommer aldrig att upphöra när du väl förstått varifrån den hämtas (…) Käraste Lucilius, gör det som är det enda som kan göra dig lycklig: kasta åt sidan och trampa under fötterna allt det som glänser på ytan, som någon annan lovar att ge dig och ställer i utsikt från någon annan; se till det sant goda och gläd dig över det som är ditt eget. Men vad är då detta ’som är ditt eget’? Jo, det är du själv och därtill den bästa delen av dig.”
tisdag 15 februari 2022
"...då skulle vi inte behöva vara så rädda för döden, som vi är i denna pestens tid."
![]() |
| Samuel Pepys. Målning av John Hayls. |
Ur Pepys´dagbok, den fjortonde augusti 1665. Översättning av Jane Lundblad, Forumbiblioteket.
måndag 14 februari 2022
Kriget kommer. Vi hör kanonmullret från Rinkaby
| Skärmdump |
När vi kör ut till havet om morgnarna passerar vi Södra skånska regementet – P7 i Rinkaby, en av våra grannbyar.
”Södra skånska regementet utbildar i markstrid från pansarfordon, som pansarterrängbil 360 och stridsfordon 90. Förbandet har en stående bataljon och en tidvis tjänstgörande bataljon och ansvarar även för samordningen av fyra hemvärnsbataljoner. Södra skånska regementet finns i Revingehed, Rinkaby, Ravlunda och Kabusa.”
De senaste veckorna har vi mött stridsvagnar på väg dit på militära transportfordon. Så gott som varje förmiddag skjuts det med mycket tunga pjäser. Marken skakar under vår fika och detonationen studsar mot industribyggnaderna i Åhus hamn. Det är mycket obehagligt. Just nu ställer varje smäll oss inför frågan om detta krig ska bli verklighet i dagarna, och i vilken utsträckning det berör Sverige och våra nordiska grannländer.
Camus och Sartre. Anne-Marie Berglunds läsning
Anne-Marie Berglund brottades ett helt liv med
frihetstörsten. I hennes franska liv, men också här, var det förstås en
självklarhet att Sartre och Camus kom upp. I ett brev daterat 31 mars
1998 skrev hon till mig:
"Jag behöver tanken, min och andras. Jag
törstar efter tanken, jag blir sjuk av brist på tanke. Behöver även den
levande tanken, höra röst och känna andedräkt från någon som tänker, se
blick av någon som tänker. Det skrivna ordet räcker långt men inte
helt. Inte ens breven räcker, ändå är jag uppriktigt förvånad att jag
trots allt kan samtala med någon per brev, dina brev är en verklighet,
är hjälp till den övergivna tanken, besök, ingivelser...
Hur
kunde jag fastna så här, bli en sådan spåkvarelse, eller underkastat
djur, jag är ett sjukt djur. När jag läser Sartre väcks min ungdomliga
revolt, sådan som jag var och tycker att det brev han riktade till Camus
1952, kunde vara riktat till mig, fast då behövde det inte vara så
subtilt, men andemeningen i det; att vi människor finns här för att med
handlingen (skriva kan förstås vara handling) sträva efter frihet. Det
finns ju bara frihet eller inte frihet. Och förtryck eller inte
förtryck. Sartre är enkel."
Jag hade mina invändningar eftersom
jag tyckte att Sartre korrumperade frihetsbegreppet så länge han
försvarade Sovjetunionen. Camus var min man, honom kände jag full
respekt för. Också när det gällde friheten.
söndag 13 februari 2022
Alfred Döblin: Resa i Polen ( Bokförlaget Faethon, översättning av Peter Handberg)
En märklig fest för detta folk. Vet de vad de förbereder sig för här? Det är resterna av en naturfest. Vilket trist minne för ett folk av handlare och tänkare. Ingen mark, inget land, ingen stat. Ingen sådd, ingen skörd, ingen natur. På de mörka bakgårdarna bland soptunnor, på smala balkonger utan tak flyttar de in i eländiga trälådor (s.92)
De mest genuina judarna har för länge sedan slutat vänta på ”staten”. Man kan endast vidmakthållas i det andliga, därför måste man förbli i det andliga. Det politiska kan inte uppfylla det himmelska, politik skapar inget annat än politik (s.124)
Herrn menar: ingen hebraist tror på fullt allvar på det hebreiska språket i diasporan. Det finns ingen anledning att debattera hebreiskan i Palestina. Det är en konstgjord fråga (s.126)
Peter Handberg har skrivit ett mycket informativt förord till boken. I sin egen bok för han in resonemang om den beröringsskräck som präglar svensk samtidspolitik, och den stämpelkultur som avfärdar all kritisk diskussion som ”rasism”.Ingen som önskar detta folk något gott kan försöka att försköna något här. Att detta här har kunnat uppstå visar hur sned, olycklig och farlig, för sig och sin omgivning, den ekonomiska situationen är för judarna. Detta är effekterna av en politik som förts i århundraden. En återvändsgränd. En fysisk och ekonomisk degeneration förorsakad av andra. Det är en absolut plikt för de politiska ledarna att befria judarna från denna situation. Anblicken av denna fasliga judegata måste inpräntas i deras hjärnor. Och de ska slå sig för bröstet – de som har tvingat dessa människor till detta! (s.164)
Döblin ser de manipulativa hoten växa i 1920-talets Europa, han känner doften av en politisk sjukdom som sprider sig. Han skulle få fruktansvärt rätt drygt tio år senare. Lägg gärna hans varnande ord på minnet:
Men det finns något fruktansvärt i dagens nationalism. Jag tappar all lust att trösta och hota med ”gränser” som har ”tyrannens makt” och där jag urskiljer nationalismens tyranni. Här sitter de nu i skolorna, ukrainare, judar, vitryssar och jag vet inte vad. De olika folken är sönderslitna. Man låter dem inte utvecklas som de önskar. Och nu går allt på tok och snett. De kapslar in sig, är själsligt överhettade. Är besatta, besatta. Vilken förskräcklig olycka, tusenfaldig olycka som kommer ur allt detta. Istället för frihet ser man kamp och lidelse. Ack, alla dessa hundratals små språk! Och historia. Jag vet hur ”historia” lärs ut: storhetsvansinne förenas med okunskap. Jag vet hur ”frihet” lärs ut: med hat mot grannarna. Nationellt medvetande, nationell medvetslöshet (s.171)
Hanna Siniora är en kristen palestinier
| Hanna Siniora, Jerusalem |
Han var på den tiden chefredaktör för Al Fajr, tidningen som trotsade förbudet att publicera bilder på Arafat. Hans insatser för den tidens fredsprocess ska inte underskattas. Al Fajr höll sina läsare informerade där andra spelade ett politiskt spel.
Idag är hans betydelse större i det palestinska samhället,skulle jag tro utifrån vad Wiki skriver:
He is also a member of the Palestine National Council and the chairperson of the Palestinian-American Chamber of Commerce.
An early proponent of dialogue and negotiations with Israel, Siniora has a long history of involvement in pro-peace activities.
For his lifetime commitment to working towards Palestinian-Israeli peace, he was awarded the Order of the Knights of Malta.
Born in Jerusalem in 1937, Siniora completed his Bachelor of Science in pharmacy at a university in Benares, India in 1969, at which time he returned to the West Bank. In February 1974, he was asked to manage the Arabic language newspaper Al Fajr after its editor-in-chief, Yusuf Nasr, was kidnapped. He established an English language version of Al Fajr in 1980 and served as its editor, and was later granted the position of editor-in-chief of the Arabic-language version in 1983.
Privat bild från första mötet 1984.
lördag 12 februari 2022
Mot kriget då, mot kriget nu
Cecil James Sidney Woolf (20 February 1927 – 10 June 2019) was an English author and publisher. He was a nephew of the Woolfs of the Bloomsbury Group and lived in Hammersmith and Mornington Crescent. During the Second World War, he was a Captain in the Royal Tank Regiment and fought in Italy.
Knarkhelvetets Manchester
Den första kvällen vi befinner oss i Manchester går vi till en restaurang i närheten av hotellet. På vägen tillbaka efter maten korsar vi det närbelägna Picadilly Gardens, som kan beskrivas en kombination av spårvagns- och bussterminal på ena sidan och ett grönområde med fontän och statyer på den andra. Här ser vi såväl drottning Victoria som James Watt (1736 - 1819). Men det är inte dessa historiens vingslag som träffar oss, istället fäster vi blickarna på alla utslagna och till synes paralyserade unga människor vi ser överallt på torget. De har stelnat i märkliga poser, stående, sittande eller liggande. Vi har aldrig sett något liknande förut, och när vi dagen därpå hör kvinnan i ett uteliggarpar skälla ut mannen skrikande ”Måste du röka den där förbannade skiten nu igen” så drar jag slutsatsen att det handlar om crack. Förmodligen hade jag alldeles fel. Manchester har nämligen drabbats hårt av en närmast epidemisk spridning av den livsfarliga drogen Spice. Men också heroinet i sina olika former har slagit hårt mot stadens unga och utslagna.
Under sommaren 2018 rapporterar både tidningar och tv vad som pågår. Också rättegångarna mot de dödens handelsmän och mördare som kallas langare ges stort utrymme. The Guardian skriver till exempel den 4 juni:
”Ledaren för en drogorganisation har fängslats med sex medhjälpare efter att 210 kg koncentrerat heroin hittades i bord i Manchester i fjol. Fikri Yarasir, känd som Mario på grund av sin likhet med karaktären i videospelet Nintendo, fick 25 års fängelse för att ha smugglat det största partiet heroin till Manchhester som polisen någonsin upptäckt.”
Fikri Yarasir har haft Turkiet som bas för sin verksamhet och hans eget ursprung finns i just detta land. Han är dryga femtio år fyllda och kallas i allmänhet för ”crime lord”.
I den lokala gratistidningen Manchester Evening News rapporterar man utförligt om Spice-epidemien:
”Det är välkänt att Spice härjar bland de hemlösa. Men knarkhandelns inverkan sprids betydligt längre. Att använda droger är utbrett i alla samhällsgrupper. Den tid då kokain var något för en relativt välmående medelklass är sedan länge förbi. Det är billigare än någonsin att köpa droger (…) efterfrågan ger bränsle åt en växande, lukrativ branch; en branch där köparna dör i större antal än tidigare. Officiella siffror analyserade av M.E.N. visar att polisen registrerat en 35-procentig ökning i knarkbrottsligheten under 2017.”
En av många som stelnat i en Spice-ställning i Manchester. Foto: Astrid Nydahl
Denna dramatiska ökning på bara ett år är i högsta grad synbar på stadens gator och torg. I nästan varje kvarter i centrum ser vi de hemlösas tragiska boningar. På ett lager av wellpapp, tidningar och skräp ligger deras filtar eller sovsäckar. Bredvid dem allt det en människa kan tyckas behöva; en liten påse med kläder, några viktiga föremål och framför dem utan undantag pappersmuggen från något lokalt kafé, den som förväntas inbringa några pund. Ofta ser vi människor böja sig ner och skänka något i matväg, en bit bröd, en flaska mineralvatten eller så talar någon socialarbetare med dem. De uteliggande narkomaner vi möter har ansikten fulla av bölder och sår, de är svarta och ibland rinner det vätska ur dem. Deras allmäntillstånd är uppenbart mycket dåligt. Manchester Evening News igen:
”Detta representerar ändå bara ’toppen av ett isberg’ enligt en högt uppsatt polisofficer. Trots mängder med arresteringar och fängslade nyckelpersoner, så fortsätter langarna att sprida Spice i Piccadilly Gardens, medan rekreationsdrogerna som tas i Manchesters clubland nästan är allestädes närvarande. Och människor dör.”
Man rapporterar också om andra droger:
”Droger som MDMA - ecstasy – blir allt starkare (…) Langarna sätter liv i fara då de använder pentylone, en klass B-drog, och säljer den som ecstasy. Människor som använder ecstasy eller kokain – eller ketamin som är starkt smärtdämpande – upptäcker att det blir billigare än att enbart dricka alkohol. En ecstasy-tablett kostar mellan 5 och 10 pund, ett gram kokain kostar mellan 30 och 40 pund, och ett gram ketamin runt 25.”
Förmodligen är detta ändå summor som man bara teoretiskt sett kan tigga ihop, men jag betvivlar samtidigt att tiggeriet skulle finansiera hela missbruket. Inte minst de kvinnor som missbrukar och sover ute använder sig också av sexuella tjänster för inkomsterna. Bland langarna hittar myndigheterna också studenter vid The University of Manchester som tar betalt i elektroniska kryptovalutor som Bitcoin. 2593 personer dog av dessa droger i England och Wales under 2016. Siffrorna stiger hela tiden. Drogkännare i landet säger att de preparat som når gatorna i Manchester är ”så starka att det lätt händer att man tar överdoser.”
I januari 2018 rapporterar BBC om den drog man kallar ”rysk roulette”, och det handlar mycket riktigt om Spice. BBC använder starka ord om denna drog som intagit Manchester och lämnar ”förstörelse och död i kretsen av hemlösa efter sig”.
Spice är en syntetisk cannabinoid som härmar cannabis. Den kallades ”legal highs” innan den förbjöds i maj 2016. BBC´s reportar ser samma sak som vi såg när vi besökte staden i september 2018:
”När man går runt i Piccadilly Gardens – i utkanten av Manchesters Northern Quarter – tidiga kvällar, kan man se män och kvinnor som kollapsat i entréer till snabbmatsställen och varuhus, eller dubbelvikta – som om de frusits fast på stället – bland pendlare och konsumenter. När platsen där en organisation delar ut mat till uteliggare kan man känna den typiska, bittra, kemiska doften av Spice.”
Dr Oliver Sutcliffe från Manchester Metropolitan University, en av landets främsta kännare av Spice, anser att de senaste proverna de tagit på drogen visar att den är "betydligt mer potent än de andra, tidigare generationerna".
Han anser att användandet av denna drog bäst kan jämföras med att sätta en pistol mot huvudet, trycka av och hoppas att man inte ska dö.
Siffror från 2016 visar att det fanns 27 dödsfall där denna drog fanns omnämnd i dödsattesterna. Under januari månad 2018 arresterade Greater Manchester Police hela 52 person som hade Spice på sig och som förmodades vilja sälja drogen.
När vi gått till rummet den första kvällen hade jag två minnesbilder av de drogade: de märkvärdiga ställningar de fastnat i och deras smutsiga hy. Det var som om de gått rakt ut från det förra ruset, aldrig passerat en vattenkran och en vask, för att sedan återvända in i det paralyserande, livsfarliga tillståndet.
